Undrar vad jag satt och tänkte här? Jag har i alla fall fyllt sju år, det står 9.7.69 bak på fotografiet. Jag sitter i vår träbåt ”Puck”. Vi är på Lovisaviken antagligen på väg till eller från Tågholmen eller Dunkahäll, som är två öar i vår innerskärgård.
Mina föräldrar tänkte i alla fall på säkerheten, de här ”räddningsdynorna” var vanliga på 1960-1970-talet.
Bilden får mig att tänka på allt möjligt, bland annat att vi alla någon gång varit barn. Vi har haft våra drömmar, en del av dem slog kanske in, andra inte.
Jag minns att jag någon gång, uppmuntrad av mammas faster som jobbade på bokhandeln, sa att jag skulle bli författare. Och det blev jag faktiskt också en dag.
Så vi ska inte ge upp de drömmar vi hade som barn 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hej Carita!
Fint, att en av dina drömmar gått i uppfyllelse! Du skrev jätte fina sagor som liten flicka och läste upp dem vid kaffebordet hos vår faster, som varje år bjöd oss barn på jordgubbskalas på sin namnddag i fruntimmerveckan!
En jordgubbsvarm kram till Dej från Din mammas kusin
P.S. Kan du tänka dej, att jag fick ett pris (en hel årgång av tidningen Kotivinkki helt gratis) i en skrivtävling under rubriken ”Eemelin metkut”, via Kotivinkkis hemsida. Man skulle skriva om någon rolig episod från sin egen barndom eller ens barns unga år! Jag skrev om den tid våra barn var små, då jag fungerade som Tandtroll i Luxemburg …
Vi har nog skrattat åt den episoden många gånger efteråt i vår familj. Det var så, att våra barn trodde, att jag fungerade som Tandtroll till alla barn i Luxemburg, då de en gång märkte, att det var jag, som satte en dinosariefigur under deras kudde, då de tappat en tand. Också andra barn i landet fick samma typ av små figurer och därmed var det klart som solen! Jag var det berömda Tandtrollet i Luxemburg. De sa till varandra. Mamma har säkert mycket arbete, när hon skall hinna till alla barn, som tappat tänder, med sina dinosauriefigurer! D.S.
Nu fick du ju ett nytt smeknamn! Kanske du kunde starta en blogg under pseudonymen Tandtrollet från Luxemburg 🙂
Visst minns vi faster Gretas jordgubbar och den vidunderligt goda saften som antagligen hade lite vin eller likör i sig.
Tack för din fina berättelse här!
Jag hade också många drömmar om vad jag skulle göra, när jag var barn och jag måste säga att nästan ingen av de drömmarna gick i uppfyllelse, men livet blev bra ändå.
Författare ville jag också bli och började storstilat med nytt skrivhäfte och nyvässad penna ett otal gånger, men jag blev aldrig mer än en bloggare.
Kram, Ingrid
Det var kanske meningen att du skulle bli bloggare och inte författare. Du har många läsare här som uppskattar dina texter och bilder. Och du är modern, hänger med din tid. Många kramar till dig, du är bäst!