Augustivimmel i Lovisa, LHH is back!

I fjol arrangerades inget Lovisa Historiska Hus på grund av pandemin. I år var det åter dags. Det uppstod köer vid husobjekten då bara tio personer fick vara inne samtidigt, men jag hörde ingen klaga. Jag tror att alla är tacksamma för att den här regeln fanns och att alla som går in måste använda munskydd.

Börjar med att visa enbart vimmelbilder och några foton som visar hur många bilar det fanns parkerade överallt. Och jag menar överallt, fastän jag bara visar två foton. Att hitta en P-plats inne i stan var nästan omöjligt i dag, men SÅ kul när Lovisa åter levde upp!

Café Saltbodan och Skeppsbro-området. Marknad arrangerades där och även om trängseln inte var som för några år sedan var där mycket folk ändå, och jag tror att många i dag bara är nöjda då det går att hålla avstånd till andra.
Carita har lyckats få MÄNNISKOR med på sina foton 🤣
Mariegatan. Här fanns några husobjekt att besöka men mestadels loppisförsäljning utomhus.
Det var lite mulet på förmiddagen men sedan kom solen och vi hade +20 grader varmt.
Färre försäljare och arbetsuppvisningar i år på Saltbodtorget men med tanke på pandemin tycker jag det var tillräckligt livligt där ändå.
Många valde att bära munskydd också utomhus. Men regeln att göra det inne, i affärer och cafeterior och i husen som visades upp var viktigast och den respekterades.
LHH-husen öppnade dörrarna klockan 10. Evenemanget pågår i dag och imorgon klockan 10–17. Tio över tio såg det ut så här på gatan utanför mitt hus. Ingen ledig P-plats 😀
Så här brukar det inte se ut alla dagar vid Gamla Strand heller 😀
Trädgårdsgatan. Skyltarna där det står LWT (Loviisan Wanhat Talot, på svenska Lovisa Historiska Hus, LHH) visar var objekten man får besöka finns. Då behövs inträdesbiljett.

Visar fler bilder senare i kväll och imorgon. HÄRLIGT att LHH kunde arrangeras i år ❤
Länk till evenemanget finns HÄR.

Skyltsöndag, den 22 augusti 2021

Ibland undrar jag om inte sådana här skyltar får nyfikna personer att undra VAD FINNS DÄR UPPE DÅ JAG INTE FÅR KLÄTTRA DIG? Eller annars bara skapar skyltarna trots – man ska klättra upp dit just för att det är förbjudet.

De här skyltarna finns på flera trappor till byggnader vid Skeppsbron. Det är förstås farligt att ta sig upp längs dessa trappor till de gamla saltbodarnas ”andra våning”. Och där uppe finns inga höga skyddsräcken. Klättrar någon ändå, ramlar ner och slår sig illa, har den bara sig själv att skylla.

Länkar till sajter med fler Söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP, som har bloggen Konst eller konstigt.

Ditt och datt från min hemstad

Vackra båtar på rad vid föreningen Klassiska Båtars brygga i Lovisaviken vid Skeppsbron.
Den nyaste restaurangen på området, uppförd med tillfälligt tillstånd denna sommar. Degeri Summer Bar and Dine. Maten verkar utsökt bra och glassportionen var också speciell men mycket god.
Inte världens vackraste restaurang med presenningar som tak och ett containerkök, men huvudsaken är att servicen funkar och maten är god. Jag har inte ätit här ännu, bara glassen tillsvidare. Dels för att det har varit en mycket het sommar, dels för att jag vill undvika platser där det är trängsel.

+26 ännu på kvällen igår

… och +30 i skuggan i dag då jag tog mamma till affären. Skulle sedan hämta mat från Skeppsbron, i hopp om att få take away. Men det fanns ingen P-plats för bilen på ett avstånd som hade känts okay att promenera med två matportioner i famnen.

Bilden tog jag i går, också på Skeppsbro-området, där jag var med Barbro och Nina på några glas vin. Ännu vid tiotiden på kvällen var det +26 grader varmt.

Det enda som oroar lite är att smittspridningen av corona och deltavarianten ökar, mest bland unga personer… men inte går ju vi äldre säkra heller. Folk firar semester på hemmaplan, det är massor av människor i rörelse i Lovisa. Bra så, med tanke på företagens överlevnad. Men som sagt, lite oroande också med många fester och evenemang.

I regionen där jag bor har vi övergått till epidemins accelerationsfas. Risk finns för att det blir begränsningar för sammankomster igen.

Blandade bilder från Lovisa

Senni Koskenvesa har målat aforismer på trottoarer i Lovisa. Så nu finns här inte enbart målade trasmattor 😀

Några aforismer sparar jag till Skyltsöndag den 11 juli!

Den här bilden tog jag sent en kväll lördagen den 3 juli då jag promenerade hem från 50-års festen jag skrev om tidigare. Fotot är taget i korsningen av Alexandersgatan och Östra Tullgatan.
J.L Runeberg anlände i dag för första gången till Skeppsbron i Lovisa. Hon kommer hit tre torsdagar till.

Ingen bild från utomhusligget!

Man ska ju skriva lockande rubriker 😂
I går kväll, eller mitt på natten egentligen, tänkte jag ”varför tänker jag bara att jag ska sova på balkongen, varför GÖR jag inte det?”… Och så gjorde jag det. Släpade ut en madrass, kuddar och mitt täcke och där sov jag sedan med fönstret öppet. Vaknade då postbilen kom klockan två och senare av gräsklippare och nån som bankade på ett bygge och mopeders knatter före halv nio.

Men vem låter sig störas av sånt? När himlen är blå, fåglarna kvittrar, det är första lediga dagen av tio från jobbet och en sval bris blåser in över mig. Men som sagt, nåt foto blidde det inte.

Min syster och jag skulle ”bara” till kyrkogården för att plantera blommor i dag. Vi har väntat och väntat och väntat på svalare dagar. Men de tycks inte komma, +19 från morgonen förvandlades till +26 på dagen.

Från torget blev det besök i ett antal affärer längs Drottninggatan, och i en av dem hittade jag dessa barfotaskor. Fanns inte svarta så jag tänkte ”nämen tusan, jag måste väl kunna ha NÅN annan färg NÅN gång”…

När vi sedan hade ”kutat” runt ett tag blev vi hungriga och det kändes helt rätt att i lugn och ro äta favoriträtten pepparschnitzel på Skeppsbron.

Gästbåtshamnens lilla kiosk, den så kallade infobyggnaden, ska senare i år ersättas med en ny, mer ändamålsenlig. Där ska det bli en terrass med utsikt över havet, där man kan dricka kaffe eller äta glass.
Det var stekande hett på gravgården. Jag har ibland svart humor och dristade mig att säga ”på kyrkogården fanns två levande personer, min syster och jag, de övriga fanns under jorden”. För vi var de enda tokstollarna som planterade blommor där i hettan. Vi hade väntat hela juni på att det skulle bli svalare men tycks inte bli, så nu planterade vi tagetes och murgröna på pappas grav och tagetes på en annan.

Jag hoppas att blomstren kan simma, eller att det inte dör av för mycket vatten, för jag gav dem så mycket jag vågade. Då värmeböljan fortsätter är det dags att kolla hur blommorna mår, senast på söndag.

Blandade bilder från veckan

I torsdags hade vi med Nya Östis-gänget en workshop på restaurang Kapellets terrass. Femton personer hade möjlighet att delta. Vi diskuterade rubriker och ingresser, men även mycket annat som har med tidningens innehåll och produktion att göra. På bilden ser ni vår lunch 🙂
Fredagsmat, kycklingkorg. i sällskap av Barbro och hennes hund Ronnie. Utomhus på Café Skeppsbron. ”Inte ett moln, så långt ögat kan nå” … högsommarvärme, sol, blå himmel!
Bloggens författare – jag 🙂 Bilden tagen av min syster i Engströms trädgård söndagen den 30 maj.

Sommar-Lovisa i bästa skruden

Då jag kunde sluta jobba vid 18-tiden hoppade jag upp på cykelsadeln och åkte ner till Skeppsbron. Där visar sig Lovisaviken och hela området nu från sin bästa sida.

Om inte den här bilden lockar någon till att komma på besök i vår stad – så vilka bilder ska då locka? 😀

En del av gästbåtshamnen syns här och bryggan för allmogebåtarna.

Hemma blir jag fortfarande varje dag hänförd över de konstverk som står på mitt bord. Den andra satsen av lokalt odlade tulpaner som jag köpte i lördags.

Jag visar fler bilder från olika skeden i deras utveckling på fredag, under rubriken Flowers on Fridays 🙂

Alla dessa datum man minns

Såsom av bilden synes. Sköna maj välkommen! 😀
Det var inte direkt varmt på terrassen vid Skeppsbron i dag. Men vi hade klätt oss varmt och med de här filtarna som extra värmare klarade vi oss bra en dryg timme utomhus.

Datum! Första maj! Vad göra då man har siffer- och datumminne? 😀
Jag sörjer ju inte mer. Men första maj är ändå alltid datumet jag förknippar med dagen då det gick upp för mig att min make, som jag hade varit gift med sexton år, hade en annan kvinna.

Nu har mitt liv gått vidare. Så otroligt mycket har hänt sedan dess. Jag har fått nya vänner, upplevt saker och förverkligat olika drömmar – sådant som kanske inte hade förverkligats om jag inte tvingats in i ett nytt liv som singel.

Men ja… alla dessa datum! Det finns dödsdagar man aldrig glömmer. Likaledes födelsedagar. Datum då man förlovat sig, gift sig, och datum då skilsmässan var ett faktum. Jag har inga barn, men många minns då deras barn föddes, då de började skolan, då de tog studenten, körkortet, då barnen fick barn… och så vidare.

Coronadatumet för mig är den 12 mars 2020. Bara nåt sådant, skulle ju kunna glömmas.

Men nej. Jag har sifferminne, datumminne.

Och väninnan som jag delade den här dagen med har också datum i sitt minne. Under en viss tid känns de här datumen svåra att genomleva. Då som alla minnen är färska, till exempel under det första sorgeåret.
Sedan går livet långsamt vidare.

Vi ser och känner var vi har våra vänner. Vi klarar mer än vi tror att vi ska klara.

Jag tror att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv. Det är inte så att att jag VILL göra det.
Men dessvärre har jag slutat hoppas och tro på det där med att ”han dyker upp då du minst anar det”.
Kanske för att jag vet vad jag vill ha i mitt liv. Och då jag lever på en liten ort, i en stad som jag älskar, och då jag är en offentlig person… så… ja, ni förstår. Det är inte många män som klarar av att vara en del av det.

Däremot har jag vänner som vill vara en del av mitt liv.
Nuförtiden är de vännerna också få och utvalda. Det är lite trist att tvingas medge att jag i många fall varit väldigt blåögd och trott gott om alla.

Troligen får jag även i framtiden ta emot käftsmällar, bli besviken på människor jag litat på. Men kanske det ändå är värt allt. Att man lär sig nånting, fram till den dag då man ska lämna jordelivet.

Munkar och mousserat hos en vän – tack ❤

Syrestuds på Skeppsbron

I dag kunde jag ta ett litet syrestuds vid havet 🙂 Jag har själv översatt ordet från finskans happihyppely, det vill säga då man är ute en kort stund för att insupa frisk luft 🙂

En del båtar ligger kvar vid bryggorna fortfarande, fastän de inte syns på min bild. Vi har haft några få nätter med minusgrader, men det behövs ju ihållande kallt väder för att isen ska lägga sig. I dag hade vi +7 grader då det var som varmast.

En båt modell nyare till vänster och sedan paketjakten Österstjernan, som faktiskt nu ligger i ett paket inför vinterns servicearbeten.

Och så fick jag syn på den här livbojen 🙂