Blandade bilder från veckan

I torsdags hade vi med Nya Östis-gänget en workshop på restaurang Kapellets terrass. Femton personer hade möjlighet att delta. Vi diskuterade rubriker och ingresser, men även mycket annat som har med tidningens innehåll och produktion att göra. På bilden ser ni vår lunch 🙂
Fredagsmat, kycklingkorg. i sällskap av Barbro och hennes hund Ronnie. Utomhus på Café Skeppsbron. ”Inte ett moln, så långt ögat kan nå” … högsommarvärme, sol, blå himmel!
Bloggens författare – jag 🙂 Bilden tagen av min syster i Engströms trädgård söndagen den 30 maj.

Sommar-Lovisa i bästa skruden

Då jag kunde sluta jobba vid 18-tiden hoppade jag upp på cykelsadeln och åkte ner till Skeppsbron. Där visar sig Lovisaviken och hela området nu från sin bästa sida.

Om inte den här bilden lockar någon till att komma på besök i vår stad – så vilka bilder ska då locka? 😀

En del av gästbåtshamnen syns här och bryggan för allmogebåtarna.

Hemma blir jag fortfarande varje dag hänförd över de konstverk som står på mitt bord. Den andra satsen av lokalt odlade tulpaner som jag köpte i lördags.

Jag visar fler bilder från olika skeden i deras utveckling på fredag, under rubriken Flowers on Fridays 🙂

Alla dessa datum man minns

Såsom av bilden synes. Sköna maj välkommen! 😀
Det var inte direkt varmt på terrassen vid Skeppsbron i dag. Men vi hade klätt oss varmt och med de här filtarna som extra värmare klarade vi oss bra en dryg timme utomhus.

Datum! Första maj! Vad göra då man har siffer- och datumminne? 😀
Jag sörjer ju inte mer. Men första maj är ändå alltid datumet jag förknippar med dagen då det gick upp för mig att min make, som jag hade varit gift med sexton år, hade en annan kvinna.

Nu har mitt liv gått vidare. Så otroligt mycket har hänt sedan dess. Jag har fått nya vänner, upplevt saker och förverkligat olika drömmar – sådant som kanske inte hade förverkligats om jag inte tvingats in i ett nytt liv som singel.

Men ja… alla dessa datum! Det finns dödsdagar man aldrig glömmer. Likaledes födelsedagar. Datum då man förlovat sig, gift sig, och datum då skilsmässan var ett faktum. Jag har inga barn, men många minns då deras barn föddes, då de började skolan, då de tog studenten, körkortet, då barnen fick barn… och så vidare.

Coronadatumet för mig är den 12 mars 2020. Bara nåt sådant, skulle ju kunna glömmas.

Men nej. Jag har sifferminne, datumminne.

Och väninnan som jag delade den här dagen med har också datum i sitt minne. Under en viss tid känns de här datumen svåra att genomleva. Då som alla minnen är färska, till exempel under det första sorgeåret.
Sedan går livet långsamt vidare.

Vi ser och känner var vi har våra vänner. Vi klarar mer än vi tror att vi ska klara.

Jag tror att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv. Det är inte så att att jag VILL göra det.
Men dessvärre har jag slutat hoppas och tro på det där med att ”han dyker upp då du minst anar det”.
Kanske för att jag vet vad jag vill ha i mitt liv. Och då jag lever på en liten ort, i en stad som jag älskar, och då jag är en offentlig person… så… ja, ni förstår. Det är inte många män som klarar av att vara en del av det.

Däremot har jag vänner som vill vara en del av mitt liv.
Nuförtiden är de vännerna också få och utvalda. Det är lite trist att tvingas medge att jag i många fall varit väldigt blåögd och trott gott om alla.

Troligen får jag även i framtiden ta emot käftsmällar, bli besviken på människor jag litat på. Men kanske det ändå är värt allt. Att man lär sig nånting, fram till den dag då man ska lämna jordelivet.

Munkar och mousserat hos en vän – tack ❤

Syrestuds på Skeppsbron

I dag kunde jag ta ett litet syrestuds vid havet 🙂 Jag har själv översatt ordet från finskans happihyppely, det vill säga då man är ute en kort stund för att insupa frisk luft 🙂

En del båtar ligger kvar vid bryggorna fortfarande, fastän de inte syns på min bild. Vi har haft några få nätter med minusgrader, men det behövs ju ihållande kallt väder för att isen ska lägga sig. I dag hade vi +7 grader då det var som varmast.

En båt modell nyare till vänster och sedan paketjakten Österstjernan, som faktiskt nu ligger i ett paket inför vinterns servicearbeten.

Och så fick jag syn på den här livbojen 🙂

Glad måndag! 17-08-2020

En extra glad måndag önskar jag er alla på min första semesterdag ❤ Ska vara nästan en hel vecka ledig, det känns lyxigt för en egenföretagare. Hade senast ledigt fyra dagar i februari och efter det några dagar kring midsommar.

Bjuder denna måndag på fler än en bild, några vyer från Skeppsbron i Lovisa som jag besökte med mamma och min syster i lördags.

Paketjakten Österstjernan.

Den lilla strandkiosken.

Sjöfartsmuseet och hantverksboden.

Ankaret är en spännande lekplats, som en rutschkana, för barnen.

Här finns en lista på andra som är med. Saknas länken till din blogg där, meddela mig om du är med i Glad måndag!

Runebergsdagen i Lovisa

Äntligen första gången framme i Lovisa den här sommaren!

Johan Ludvig Runeberg betraktas som Finlands nationalskald. Hans dag firas den 5 februari med bland annat Runebergstårtor.

I Lovisa har vi nog ett slags egen Runebergsdag, och det är då fartyget J.L. Runeberg anlöper Lovisa för första gången på sommaren. Vanligtvis görs fem kryssningar från Helsingfors till Lovisa.

Många stiger på båten i Helsingfors eller på Pellinge eller vid bryggan i Kabböle. De stiger av i Lovisa, men det finns också möjlighet att åka tillbaka mot huvudstaden där man är framme ungefär halv tolv på natten. Det kan bli en riktigt fin upplevelse i vacker skärgård och lite ute till havs och med god tur får man en vacker solnedgång på köpet.

Skeppsbroområdet med restauranger och bodor.

Det var en solig och fin dag. Många väntade att m/s J.L. Runeberg skulle anlöpa Skeppsbron. Den var något försenad, men den som väntar på nåt gott… osv. Antalet passagerare som stiger på längs vägen spelar sin roll för tidtabellen, och vädret / vinden likaså.

Här satt även jag och väntade på att Runeberg skulle anlända. Inget fel på vädret och utsikten!

 

Glad måndag! 15-06-2020

Det här är också sommaren i ett nötskal. Mat på Skeppsbron. Han åt halloumisallad och jag en kycklingkorg med friterade filébitar, lökringar, potatis och dipp. Men hans rätt var ju nog klart somrigare och superfräsch, vackert upplagd också.

Glad måndag och fin start på veckan önskar jag er alla!

En vacker, stämningsfull kväll

Forneldarnas natt, sista augusti. Det sägs att sommaren är slut. Åtminstone då man ser till kalendern. Men jag vet inte om vi ska haka oss fast så mycket vid kalendern numera. Varför inte ta en dag i taget och tillåta att sommaren dröjer sig kvar ❤

Hur många gånger har jag inte tagit bilder av denna skylt? Och hur mycket hade jag inte hjärtat i halsgropen då jag hörde att restaurangen hade eldhärjats för ett par veckor sedan? Då jag hörde nyheten såg jag inget annat än sotiga ruiner framför mig.

Men Café Saltbodan lever. Fasaden är nästan intakt och många är vi som hoppas att restaurangen hinner renoveras till sommaren 2020.

Många hade kommit för att njuta av den ljumma sensommarkvällen och för att ta sig en svängom i danspaviljongen.

Det ser ut som om jag fångat ett spöke på bilden. Och vem vet, kanske det är så? Man jag har använt mobiltelefonens NATT-funktion, och där gäller det att vara stadig på handen sex sekunder. Under denna tid förflyttade sig dock en dam från höger mot vänster och en rörelse uppstod.

Tidigare under kvällen. Vi har precis anlänt hit. Liten ostbricka och kul att det lilla levande ljuset råkade bli precis bakom vinglaset!

Fasaden har klarat sig, men skadorna inne i restaurangen är omfattande 😦 Vatten- och rökskador och ett tak som måste förnyas.

Avkoppling i härligt sensommarväder

Än hänger sommaren kvar!

Efter att ha jobbat för tidningen hela förmiddagen, bland annat förberett redaktionsmötet, var det skönt att efter det cykla till Skeppsbro-området. Hade träff med en äldre kollega, pensionerad sedan nästan trettio år tillbaka så då vet ni att gentlemannen har nått en aktningsvärd ålder.
Klar i skallen är han, hänger med allt som händer i samhället. Stabil på benen är han också, mer än många som är tio år yngre. Jag lyfter på hatten (som jag inte har) för min goda vän och tackar för lunchen och snapsen han bjöd på!

Tankarna lossnade minsann från allt som hade med jobbet att göra.

Kanske det blir lite balkonghäng ikväll 🙂 Med tomatfamiljen. Har plockat ett tiotal av dem, ätit över hälften själv och gett några till min mor. Cirka trettio minst är ännu på väg!

Blommor på bordet där gentlemannen och jag åt.

Utsikt från restaurangen.

 

 

Vad fotograferar damerna?

Efter en trevlig kväll på Skeppsbron med kycklingkorg och sedan mousserat fastnade Dimi och jag i parken invid kyrkan för att fotografera något vi tyckte var ett fint fenomen.
Flygfän i motljus! Men lättare sagt än gjort att få dem på bild.

Några fastnade på bilden till höger om trädstammen.

Där står vi mitt i stan, ja – nästan mitt på torget 🙂 Efteråt tänkte vi att bilister som for förbi kanske undrade vad vi försökte få på bild. Den vackra stora blomman? Parken som helhet?
Nej! Svaret var myggor 😀 Eller vilka flygfän det nu var.

Skål för vänskapen!

Skojigt att kunna skratta åt allt möjligt tillsammans, men att också kunna prata om väldigt djupa saker. Det har vi alltid kunnat göra med Dimi sedan vi började umgås för ungefär fem år sedan.

Fick Muminklisterbilder och ett paket som innehåller en kasse som gåva av Dimi. Dels för födelsedagen i maj, dels för nya jobbet. Tack ❤ Nu ska jag sluta köpa plastkassar!