Månad: september 2013

Den som tuttade på har gripits

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Jag gillar brasor, eld, lågor. Men bara då jag har dem under kontroll.
Jag gillar brasor, eld och lågor. Under kontrollerade former.

Ibland skriver jag om mitt jobb på den här privata bloggen. Ibland skriver jag här om sådant som tangerar mitt jobb eller om sådant som de facto händer där. Som då chefen låg under bordet 🙂

Jag kunde skriva mer om mitt jobb på den här bloggen också, för vi har ofta väldigt roligt där. Men så tänker jag att jag måste ta hänsyn till mina arbetskamrater. De skulle sluta säga allt möjligt fånigt och småroligt om de visste att allt kom ut här.

I dag skrev jag i huvudsak om Lappträsk fullmäktiges möte där jag var i går. Utöver det planerade vi hur vi lägger upp årets luciaval, som tidningen är med om att sköta.

Dagens stora nyhet var onekligen ändå den här.
I en liten stad ”känner alla alla” och det har varit olustigt för många att leva med tanken att vi aldrig vet var ”personen som gillar att tutta på” slår till nästa gång. Vi använder nämligen inte ordet pyroman, eftersom det är en diagnos.

Nyheten om gripandet väckte många tankar. Journalister är ibland skeptiska. Var det rätt man som erkände, eller var det nån som erkände på låtsas, för att få uppmärksamhet?

Vi hoppas polisen har gripit rätt man. Och att han får den hjälp han behöver.

Bättre var det förr…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.
Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.

Ibland kan man till och med få dra på smilbanden på ett fullmäktigemöte. Fastän det oftast är tråkiga beslut som måste fattas där i dessa ekonomiskt ansträngda tider.

I dag ondgjorde sig några ledamöter över att det är frustrerande att jobba med kommunalpolitik eftersom så mycket är så byråkratiskt.

– Och inte har EU gjort det lättare för oss heller, sa en farbror. Förr fick lekställningarna se ut hur som helst. Man klängde där man kunde och ibland ramlade man och slog sig så knäna blödde. Men inte var det någon som gjorde anmälan till någon myndighet då inte.

I dag ska sanden runt lekplatsen vara godkänd av EU. Dyr blir den både att köpa och frakta. När man väl har en lekställning på plats, som kostat flera tiotusen euro, kanske ett barn ramlar och ett hårstrå går av på parveln. Då blir det långa utredningar om vem som bär skulden till det hela.

– Inte undra på att allt står stilla i dag. Inget går framåt, dundrade mannen på. EU är en byråkratisk mardröm som förhindrar all tillväxt i samhället.

Egentligen var det ju tråkiga saker han tog upp.
Och ännu tråkigare är det att allt han sa stämmer.
Ändå satt jag och skrattade för mig själv.

Mina fotsteg i ditt hjärta

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok.
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok. Fick den på posten i går, fint signerad!

Så kan det gå. Man får nya bekanta på nätet, och fram för allt via bloggosfären. Bosse Lidén är en av dem.

Med somliga delar man en egensinnig humor, med andra intresset för litteratur. Man har sina favoritbloggare. En del följer man så att man får ett meddelande varje gång de skriver något nytt. Andra läser man mer sporadiskt.

Då jag hittar författarkolleger i bloggosfären och knyter kontakt med dem slutar det ofta med att jag köper deras böcker. En del av de här bekantskaperna har också köpt mina böcker.

Nu är det ju inte så att jag skulle ha för få böcker att läsa… När jag börjar med den här håller jag på med tre samtidigt.
Men om jag har någon förmåga, och är bra på något (sådant ska man ju utan blyghet lyfta fram) – så är det att ha fler böcker på gång samtidigt utan att blanda bort mig i händelserna.

Jag har en diagnos, eller fler

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Något som fattas på tallriken? Mjölk? Socker? Nej, så här ska cornflakes ätas. Med fingrarna.
Något som fattas på tallriken? Mjölk? Socker?
Nej, så här ska cornflakes ätas. Med fingrarna.
Om tanten i kassan tänker att jag är snäll som köper klistermärken åt barnbarnen har hon fel. Jag har inga barn, och därmed inga barnbarn. Klistermärkena ska jag ha själv.
Om tanten i kassan tänker att jag är snäll som köper klistermärken åt barnbarnen har hon fel. Jag har inga barn, och därmed inga barnbarn. Klistermärkena ska jag ha själv.

Till råga på allt är jag en sådan person som sköljer ur alla kletiga förpackningar innan jag sätter dem i soppåsen. Konservburkarna går samma öde till mötes, dessutom stoppar jag dem med den vassa ändan nedåt, så att ingen ska skära sig.

Så säkert har jag nåt slag av diagnos. Eller fler.

Hets mot folkgrupp?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Mina nya marschkängor.
Mina nya marschkängor.

Man kunde ju tro att man kommit in i Sannfinländarnas  högborg då man ser de där kängorna.

Som journalist avslöjar jag inte min källa, alltså vem som sa så här.
Jag vill inte att hen blir fälld för hets mot folkgrupp.

Det har diskuterats mycket kring ämnet på senaste tid och skrivits flera artiklar. Här finns en av dem.

Diskussionerna och skriverierna är motiverade.
Allvarligt talat måste vi kunna sätta gränser och definiera vad som är hets mot folkgrupp och vad som inte är det. Samtidigt som vi måste få skämta, rita karikatyrer och köra med roliga seriestrippar á la Basses bästa.

Men – var går gränsen mellan humor och hets mot folkgrupp?

Stefan Lundberg hade en intressant artikel i söndagens Hufvudstadsbladet (15.9). Tyvärr har jag inte hittat den digitala versionen.

Där citerades någon som sa att det inte är hets mot folkgrupp att säga ”finnarna har dåligt ölsinne”. Att dra alla från en folkgrupp över samma kam är däremot inte bra. I synnerhet inte om man säger ”alla romer stjäl” eller ”alla somalier är våldtäktsmän”.

Nu undrar jag om citatet i  början av detta inlägg kan tas med humor så som det var menat, eller om någon Sannfinländare på riktigt kan ta illa upp…

BILDER från söndagspromenad

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det fina sensommarvädret fortsätter. Tror jag ska börja ta kameran med på promenaderna härefter. Det finns många platser i Lovisa som mina bloggvänner aldrig fått se.
Det fina sensommarvädret fortsätter. Tror jag ska börja ta kameran med på promenaderna härefter. Det finns många platser i Lovisa som mina bloggvänner aldrig fått se.

Det här är Gamla Valkomvägen. Till den här platsen tog det tio minuter att gå från huset där vi bor.

Invid Gamla Valkomvägen ligger Lillängarnas fågeltorn. Det har vi ofta gått eller åkt förbi. Dags att kliva upp i det nu då.
Invid Gamla Valkomvägen ligger Lillängarnas fågeltorn. Det har vi ofta gått eller åkt förbi. Dags att kliva upp i det nu då.
Utsikten från tornet österut. Med kikare eller med ett längre kameraobjekt hade vi kunnat skåda fåglarna bättre. Men det är ett gäng kanadagäss som njuter där borta.
Utsikten från tornet österut. Med kikare eller med ett längre kameraobjekt hade vi kunnat skåda fåglarna bättre. Men det är ett gäng kanadagäss som njuter där borta.
Utsikten åt andra hållet. Det finns ängar och åkrar åt alla håll, så det här är ett fint ställe för fågelskådare.
Utsikten åt andra hållet. Det finns ängar och åkrar åt alla håll, så det här är ett fint ställe för fågelskådare.
Här tar man sig upp till och ned från fågeltornet.
Här tar man sig upp till och ned från fågeltornet.
Bongade några hästar också. Visst är de vackra, ståtliga djur.
Bongade några hästar också. Visst är de vackra, ståtliga djur.
Försäljningsannonsen kunde kanske lyda så här: Liten anspråkslös stuga på naturskön tomt, i behov av ytrenovering :-)
Försäljningsannonsen kunde kanske lyda så här: Liten stuga på naturskön tomt, i behov av liten renovering 🙂
Marbäcken rinner ut i Lovisavikekn.
Marbäcken rinner ut i Lovisaviken.
Än ligger många båtar vid bryggorna - här vid Bellastrand.
Än ligger många båtar vid bryggorna – här vid Bellastrand.
Efter en fyrtio minuters promenad var vi framme vid Kretsgången. Inte ofta jag tagit bild från skogsbacken. Från den plats där jag står och fotograferar är det inte ens hundra meter upp till vårt hem.
Efter en fyrtio minuters promenad var vi framme vid Kretsgången. Inte ofta jag tagit bild av gården från det här hållet. Från den plats där jag står och fotograferar är det inte ens hundra meter upp till vårt hem.

Lördagen i bilder, del II

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej hallå, jag finns här! Ropade höstens sista bär. Låt mig gärna ligga kvar, jag så skönt i solen har.
Hej hallå, jag finns här! Ropade höstens sista bär.
Men snälla, låt mig ligga kvar, jag så skönt i solen har.
Ni har väl aldrig sett på maken, jag är snyggaste Hängiga Haken.
Ni har väl aldrig sett på maken,
jag är snyggaste Hängiga Haken.
Nu hösten välkommen är, till våren stannar vi här.
Nu hösten välkommen är, till våren stannar vi här.
Från svunna somrar vilar vi här, på en bädd som likt ett snötäcke är.
Från svunna somrar vilar vi här, på en bädd som likt ett snötäcke är.
Här spelas nyaste avsnittet av tv-programmet Solsidan in.
Exklusiv nyhet! Här spelas nyaste avsnittet av tv-programmet Solsidan in.

En ekorres berättelse

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Hej jag heter Elof Ekorre. Jag bor på Kretsgången i Lovisa och är här på väg till mitt favoritmatställe. Tallen Mitt på Gården.
Hej jag heter Elof Ekorre. Jag bor på Kretsgången i Lovisa och är här på väg till mitt favoritmatställe. Tallen Mitt på Gården.
Efter att ha suttit uppe i tallen och smaskat kottar en god stund är jag mätt och belåten. Såg några fåniga människor stå och spana under trädet en god stund. En av dem hotade med att slå läger under tallen. Hörde människan säga "ekorren har ju ingen väg att fly, nån gång måste han ju komma ner och då får vi en bild av honom". Jag i min tur tänkte "okay då, jag sitter här tills det blir vinter, matlagret sinar inte". Människan gav upp först. Här är jag på väg ner från matförrådet.
Efter att ha suttit uppe i tallen och smaskat kottar en god stund är jag mätt och belåten. Såg några fåniga människor stå och spana under trädet en god stund. En av dem hotade med att slå läger under tallen. Hörde människan säga ”ekorren har ju ingen väg att fly, nån gång måste han ju komma ner och då får vi en bild av honom”. Jag i min tur tänkte ”okay då, jag sitter här tills det blir vinter, matlagret sinar inte”.
Människan gav upp först. Här är jag på väg ner från matförrådet.
Människan gav sig icke. Så jag bestämde mig för att spela rollen som Berömde Börje.
Men den arma människan gav sig ändå icke.
Så jag bestämde mig för att spela rollen som Berömde Börje.
Stilstudie av Börje, alias Elof Ekorre. Varsågoda.
Stilstudie av Berömde Börje, alias Elof Ekorre. Skutteliskutt.
Talking to me? Eller vill du gå en boxningsmatch? Nä, nu får det räcka. Inte ens Börje tycker det här är kul.
Talking to me? Eller vill du gå en boxningsmatch?
Nä, nu får det räcka. Inte ens Börje tycker det här är kul.
Hörde att man hade bar här då Carita fyllde 50 år. Oh, that must have been ages ago, said Börje. All dricka är slut :-(
Hörde att man hade bar här då Carita fyllde 50 år.
Oh, that must have been ages ago, said Börje. All dricka är slut 😦
Bäst att dra hemåt innan mörkret faller. Allt har sin tid. Brännvinet är slut, så också Elof Börje Ekorres story - för den här gången.
Bäst att dra hemåt innan mörkret faller. Allt har sin tid. Brännvinet är slut, så också Elof Börje Ekorres story – för den här gången.

Lördagen i bilder, del I

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den bästa stunden på morgonen är vid frukostbordet. Kaffe, vatten, smörgås och tid att läsa dagens tidningar.
Den bästa stunden på morgonen är vid frukostbordet. Kaffe, vatten, smörgås och tid att läsa dagens tidningar.

I dag fick vi fyra tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, tidningen som jag själv är med om att göra. I det stora hela vet jag ju alltid vad den innehåller, men nu vill jag läsa allt.
De övriga tidningarna som kom i dag var Borgåbladet, som jag alltid läser efter ÖN. Sedan står Hufvudstadsbladet i turen och sist läser jag Helsingin Sanomat. Den finska tidningen får ofta vänta till kvällen.

Vid tiotiden i morse var det så här varmt. Solen gassade i och för sig rakt mot köksfönstret, men nog har vi ändå en härlig sensommar.
Vid tiotiden i morse var det så här varmt. Solen gassade i och för sig rakt mot köksfönstret, men nog har vi ändå en härlig sensommar. Klockslaget på termometern visar fel, och jepp… jag ser att mätaren är dammig också men so what 😀
Utsikten från köksfönstret mot Lovisaviken, som skymtar i bakgrunden. Sommarstället ligger ungefär mitt på bilden mot högra kanten, bakom sandvägen (Kretsgången). Än är det så tät grönska att byggnaderna där nere inte syns.
Utsikten från köksfönstret mot Lovisaviken, som skymtar i bakgrunden. Sommarstället ligger ungefär mitt på bilden mot högra kanten, bakom sandvägen (Kretsgången). Än är det så tät grönska att byggnaderna där nere inte syns.