Vardagsdramatik

Kycklings i Lappträsk, en idyll mitt i kyrkobyn. Se så grönt gräset var fastän vi skriver femte november. Kanske inte så konstigt, så som det regnat.
Kycklings i Lappträsk, en idyll mitt i kyrkobyn. Se så grönt gräset var fastän vi skriver femte november. Kanske inte så konstigt, så som det regnat.

Träffade i dag två trevliga damer som hör till Lindkoski marthor, en förening som firar 90 verksamhetsår i år. Vi gjorde intervjun i det här fina huset, Kycklings, som du hittar mer information om här.

Omväxlande jobb jag har – för på väg till intervjun blev vi stoppade av en tant som hade lagt ut en varningstriangel på vägen. Hon i sin tur hade blivit ombedd av en långtradarchaufför att varna trafikanter på väg mot Lappträsk om att ett släp vält och blockerade vägen.

Olyckan hade inträffat kanske sisådär en kvart tidigare. Lyckligtvis skadades ingen men om du kollar bilden här förstår man ju vad som hade kunnat hända om det tunga fordonets förare hade fått möte med en annan bil då släpet välte.

11 reaktioner på ”Vardagsdramatik

  1. Vilken kul/spännande jobb!!!! Det verkar vara mycket omväxlande! KUL!
    Har inte hört något om mitt favorit innebandylag på sistone! Hur går det!

  2. Lätt att vardagen blir dramatisk, om det vill sig illa. Den där långtradaren var inte nådig.
    Själv så kom jag ett par timmar tidigare än tanten som mötte två drogpåverkade män i en stulen bil på fel körbana. Tanten avled av sina skador.
    Jag ska tillägga att jag var ute på långkörning igår.
    Du verkar ha ett trevligt och omväxlande jobb!

    1. Om vi hade varit 5-15 minuter tidigare på den där vägen hade vi kanske råkat illa ut – men det är ju alltid frågan om sekunder. Dålig tur, ödet? Vad ska man kalla det? Vad man än säger så inte tröstar det tantens anhöriga 😦

  3. Det må man säga att du har ett omväxlande arbete. I Fröjel finns det en syförening som heter ”Unga krafter” och den har också funnits i många år. De yngsta i föreningen är idag mellan 85 och 90.

    Det var en otrevlig olycka med det där lastbilssläpet som vält.

    Kram, Ingrid

    1. Visst är det så att nästan ingen dag på jobbet som reporter är den andra lik.
      Olyckor har man också rapporterat om genom åren, en del riktigt hemska, men lyckligtvis händer de inte så ofta (fastän EN gång ju alltid en gång för mycket…)

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.