Har massor av bilder som jag vill visa efter det här. Vackra väggar, fina fönster, fasader. Till och med ett par gatubrunnar och annat att stå-och-gå-på. I Rom tar inte objekten man vill fotografera slut.
Jag längtar tillbaka hit redan innan jag lämnat staden.
Här fanns allt möjligt att köpa. En dagligvaruhandel kan man väl säga. Men skillnaden mellan våra affärer i Sverige och Finland är förstås att här finns hyllmetervis med alkohol. Affären är långsmal, den hade bara fyra kassor och köerna ringlade sig långa. Men vart hade vi bråttom? Ingenstans.
I går kväll brakade åskan loss och regnet öste ner under ett par timmar. Men det var ett varmt och skönt regn.
I dag lyser solen åter och vi tänkte promenera till Barberini. Därifrån tar vi metro mot Vatikanstaten.
Vi kom ner till ett strålande fint väder. Man kunde gå i kortärmad blus och sommarbyxor. Jag kände direkt, då vi promenerade från tågstationen Termini till vårt hotell Londra & Cargill som låg en kilometer bort att det här är en underbar stad. Hit vil vi återvända. Därför kastade vi några slantar i Fontana di Trevi.
Det var massor av människor vid Spanska trappan och vid Fontana di Trevi. Riktiga turistfällor eller dragplåster, kalla dem vad man vill. Men som sagt, det var inte stökigt och det var bra stämning.
Övriga platser vi besökte var rätt lugna. Utmärkt och trevlig service har vi fått framför allt på hotellet, men också på små serveringar.
Här följer ett bildsvep och så kanske vi hörs i kväll igen.
lyser på blombrädet hemma i köket. Hoppas blommorna mår bra ännu då vi kommer hem från vår resa. Och hoppas solen inte lyser med sin frånvaro i Rom heller.
Om tekniken funkar skriver jag åtminstone ett par inlägg under de dagar vi är i Italien.
För knappt tre år sedan skrev jag det här inlägget.
Nu är jag ju en människa som har humor och jag tror mig veta att köpmannen i K-Supermarket också har det. Så jag tänker skicka länken till det här inlägget åt honom.
Jag hade tänkt säga till i kassan i dag, att snacksen ligger så högt uppe att jag inte når dem. Men när jag kom fram till kassan hade jag glömt mitt ärende.
Jag gillar K-Supermarket i Lovisa och har inte så mycket att anmärka på men varje gång då jag ska köpa den lilla påsen med ostbågar måste jag be om hjälp. För den här gången hittade jag inte ens hjälpmedel i stil med bajsspade-för-katter i närheten.
Slutligen kom en bekant man som är närmare två meter lång och hjälpte mig.
Jag kollade inte om det fanns en stege eller en pall i närheten av snacksen, men jag tycker inte heller att en dam i min ålder ska behöva klättra för att nå dem.
För mig själv tänkte jag nog fortfarande att ”den som är så kort – 168 cm – som jag, och inte särskilt mager, ska inte äta ostbågar, punkt, slut”.
Men så där riktigt på riktigt vill jag inte tro att det är därför affären placerat en del av snackslådorna så att en rätt normallång människa inte kan nå dem.
Jag vill tro att jag genom detta inlägg kan få en ändring till stånd.
Telefonerna ska ha sina laddare, kamerorna sina, datorn sin. En kortläsare är ett måste om jag vill ladda upp bilder från resan och bägge kamerorna behöver minst två minneskort. Verkar alltså som om bara elektroniken måste få en liten resväska för sig.
Riktig post i form av brev och kort som kommer in genom brevluckan är härligt att få. Lite bristvara tyvärr, mest får man ju hälsningar till olika helger, kanske till alla hjärtans dag och till sin födelsedag.
Försöker själv bli bättre på att sända kort också utan direkta anledningar, som en liten glad hälsning bara.
Från våra resor skickar vi alltid ett antal postkort. Ibland hinner vi själva hem före korten 🙂
Cyklar nu så ofta jag kan till och från jobbet. På väg hemåt brukar jag ta en extra sväng på en kilometer eller två och passar på att ta bilder från olika håll i Lovisa.
Det så kallade Holmströmska huset. Bredvid det fanns förr ett garage för bolaget Holmströms bussar. Där är en stor loppmarknad nu. I det här huset har också min morbror med fru och barn (mina kusiner) bott för länge sedan.
Var en sväng nere på sommarstället i dag och tyckte den här bilden bara väntade på att bli tagen. Små söta stugor.
ha en bra kamera med sig. Men mest har man bara mobilen på sig och då går det så här:
Klockan var sisådär nio på kvällen och det låg dimma över Lovisaviken.
Strandpromenadens träd avtecknade sig som svarta siluetter mot den grå bakgrunden. Hade blivit otroligt snyggt med ett bra objektiv på en riktig kamera.
Men nu blev det så här och jag får minnas hur det var 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 