Det här var det absolut finaste fönstret vi hittade i Rom. Enkelt och vackert. Man börjar undra vem som lever bakom den där öppningen i fasaden. Och jag tror det är en människa, eller en familj, som mår bra.
Gardinen är hel och vackert uppsatt, det finns blommor som lever och mår bra.
In i bostaden kommer frisk luft.
Det fanns såvitt jag minns inga fler fönster på den här fasaden.
Och jag minns att när jag såg just det här fönstret – då tänkte jag, DET är det vackraste jag kommer att se den här resan.





