VARNING för hemsk story. Berättelsen om nageln som dog.

Med risk för att bli helt idiotförklarad vill jag berätta en story om en nagel som dog.

När maken och jag var på vår resa i Rom i april såg jag att nageln på högra tån hade fått sig en smäll. Den var blå och ömmade lite.

Jag hade inget minne av när jag hade fått smällen, men med facit i hand byggde jag upp en liten liknelse kring den skadade nageln.

Jag tänkte att den kanske fick sig en smäll just den dagen som min man svek mig för första gången, någon gång på våren.

Och nu tänker jag att precis lika lång tid som det tar för nageln att lossna och för hela ”paketet” att bli helt igen, lika lång tid tar det för mitt inre att bli helt.

Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.
Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.

Nåväl. I dag fick nageln för sig att lossna NÄSTAN helt och hållet. Besparar er från blodiga bilder.

Under den gamla skadade nageln växer en ny fram. Och det är väl ungefär lite som mitt liv. Jag är sårad och blöder, men något nytt, riktigt bra, kommer fram men det tar sin tid.

Så fram tills dess ger jag provisorisk första hjälpen åt den skadade tån.

Heja heja – vi fixar det!

 

 

17 reaktioner på ”VARNING för hemsk story. Berättelsen om nageln som dog.

  1. Jag har själv haft en skadad tånagel som barn och vet hur det känns. Jag fick till och med in på operation för den lossnade inte. Vilken bra liknelse du gjorde av detta med själva livet. Så är det för mig också, det är alltid nåt som händer men sen verkar allt flyta igen ett tag. Hoppas det läker bra och att du snart har en ny fräsch ny nagel. Sköt om dig

    Ha en bra onsdag
    Med vänlig hälsning
    Malin

  2. En mycket bra metafor. Jag håller på att det är en liknelse som stämmer.

    En sak bara … 😉
    Man behöver inte fått en smäll för att en nagel ska svartna. En längre tids nötning i fel skor kan ge samma resultat. Och inte heller det är säkert att man märker förrän det är för sent.

    Påpekar det sista både som metaforiskt och bokstavligt. Jag har nämligen varit med om det, på båda de sätten … 😀

    1. Det fina med den här bloggen är ju att jag får så många råd och kloka ord. Antonia skrev också det där om fel skor, och även om jag inte kommer på vilka skor det skulle vara kan det stämma ändå.

      Kramar till dig!

  3. Det är skorna som är boven. Jag får av massor av tånaglar. Förra året åkte av båda min stortånaglar, och i år en bredvid stortån.
    Har varit hos läkaren och de säger bara att jag borde ha större skor. Vilket är det dummaste jag har hört. För även i större skor så åker foten fram, det är liksom fysikens lag.
    Jag går aldrig i högklackade skor och springer inte heller. Jag bara går. Kanske vi är trots allt inte skapta för att gå FÖR mycket. Och inte prata om dem som springer, för om några så de för ju alltid blåa naglar.

    1. Det kan ligga något i det du säger. Jag har inte för trånga skor, och inga med höga klackar heller. Jag springer inte heller.
      Och håller med dig – FÖR stora skor kan man ju inte ha, då lider nog foten också.

  4. Bra skrivet! Jag minns att jag som tonåring planerade att när jag blir gravid tänker jag raka av mig allt hår, och i samma takat som mitt hår växer ut, växer också mitt barn i magen…Nå väl, jag drog sedan av mig håret så kort man kan få med maskin (inte hyvel…) och det var inte någon fröjd när det växte ut. 😀 Så jag vet inte om jag tänker göra om det ifall jag skulle få glädjen att bli gravid ännu i detta liv… 😀

    1. Intressanta tankar och idéer! Jag har också hört att om man rakar bort allt hår, var det än befinner sig på kroppen 🙂 … så växer det inte ut på samma sätt som förr. Kanske du kan hitta på något annat sätt att vänta ut tiden, om du blir gravid, än att raka bort allt hår – det hår du nu har är ju så fint!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.