Månad: augusti 2014

Missa inte Tove Jansson 100 år i Lovisa!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
De som byggt upp utställningen på Almska Gården har gjort ett verkligt strongt jobb.
De som byggt upp utställningen på Almska Gården har gjort ett verkligt strongt jobb.

Om du ännu inte har sett utställningen som hyllar Tove Jansson i Lovisa ska du absolut gå och titta på den! Tove förknippas främst med Mumin men hon har gjort många andra fina illustrationer.

Utställningen är öppen på Almska Gården till och med 7 september.

En av de många fina bilder som illustrerar Tove Janssons liv.
En av de många fina bilder som illustrerar Tove Janssons liv.

Då jag jämför Tove Jansson-utställningen i Borgå konstfabrik med den som finns i Lovisa kan jag inte säga annat än att utställningen här på hemmaplan slår Borgås med hästlängder.

I Lovisa finns gamla tidningar framme, sådana som Tove illustrerat. Här finns skämtteckningar av henne, gamla fotografier både i svartvitt och färg samt en massa Muminprylar. Dessutom också några oljemålningar från privat ägo som Tove skapat.

Tove Jansson med Tuulikki Pietilä.
Tove Jansson med Tuulikki Pietilä.
Det här konstverket skulle jag gärna ha hemma. Men känns som att jag just nu inte har råd med det.
Det här konstverket skulle jag gärna ha hemma. Men känns som att jag just nu inte har råd med det.

I nedre våningen finns Ville Anderssons vackra tavlor. Missa inte heller dem.

Ett par dagar tillbringar jag ännu på stugan med kära släktingar. I går fick vi en verklig naturupplevelse då igelkotten kom fram till våra fötter där vi satt blickstilla vid trädgårdsbordet. Den stannade länge under bordet och stolarna. Helt underbart! Och så har vi ju fasan, hackspett och ekorrar som vi också får beundra.

 

Stämningsfull kväll

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Lyktorna fördes sent på kvällen i en procession från Skeppsbroområdet till badstranden.
Lyktorna fördes sent på kvällen i en procession från Skeppsbroområdet till badstranden.

Fick en stämningsfull kväll i går tillsammans med FasterAster och en väninna. Först satt vi ute på sommarstället och förbättrade världen. Sedan tog vi oss till Skeppsbro-området där Fredsforumet kulminerade med en ljusprocession. Det var ju Hiroshima-dagen.

Redan tidigare på kvällen hade nämnda personer hjälpt mig tömma flyttlådor på nya adressen. På en och en halv timme lyckades vi tömma 21 av 26 lådor! Jag är så tacksam för att jag vänner som ställer upp! Också en ”gubbe” som körde flyttlådorna tillbaka till flyttföretaget – min bil är stor men inte så stor att 21 lådor får plats i den 🙂

Kommer att vara ganska mycket nere på sommarstället innan semestern tar slut. Tar surfplattan med mig så att jag kan uppdatera bloggen.

I dag står bland annat Tove Jansson-utställning på Almska gården på programmet.

Kramar – ha en bra dag ❤

Fikastund i det gröna

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Svalt och skönt i skuggan på Kretsgången.
Svalt och skönt i skuggan på Kretsgången.

Det är fortsättningsvis varmt, fjärde veckan på gång nu. De senaste fyra veckorna har varit mina semesterveckor, så jag har haft tur med vädret.

I skuggan på sommarstället var det riktigt skönt med en sval bris från havet. Svärmor och svärfar åker snart hem till Sverige men jag och FasterAster stannar på stugan några dagar.

Jag har funderat lite på vad jag ska kalla svärmor och svärfar i framtiden. Att sätta EX framför så som man ofta gör med det andra exet, ex-maken, ex-hustrun osv. känns inte rätt. Blir nog svårt att låta bli att säga svärmor och svärfar men dom har ju riktiga förnamn också 🙂

Gott med kaffe och dopp.
Gott med kaffe och dopp.

Nu då jag bor ensam kokar jag aldrig kaffe till mig själv. Magen mår mycket bättre nu då det inte blir fler koppar än 3-4 i månaden. Men då någon bjuder på kaffe, speciellt ute i det fria, är det himmelskt gott.

Tänkte bli konstnär

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag är ju redan författare och journalist. Men varför vara anspråkslös i onödan.
Jag kan väl bli konstnär också?

I dag anlände den här med posten.
I dag anlände den här med posten.

I dag anlände äntligen svenska medborgarinstitutets kurskatalog. Och även om det är tecken på att hösten är i antågande blir jag alltid glad när jag får den.

Jag har gått kurser i spanska och kortkurs där vi gjort julkort. Men jag har aldrig gått en kurs i målning. Nu tänkte jag att det skulle bli av och jag hoppas jag får plats på kursen.

Få se hurdana tavlor jag målar då den dagen kommer. Hoppas det inte bara blir svarta moln och krossade hjärtan 🙂

Tycker att jag börjat se framåt nu. Dels då det gäller flytten, dels med tanke på hösten överlag. Den behöver inte vara någon trist tid. Jag kan fylla den med aktiviteter om jag vill.

I dag ska en väninna och jag gå till min bostad och tömma några flyttlådor. Sedan ska vi ut och äta och kvällen avrundas slutligen med ljuståg till stranden, för i dag är det Hiroshimadagen.

VARNING för hemsk story. Berättelsen om nageln som dog.

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Med risk för att bli helt idiotförklarad vill jag berätta en story om en nagel som dog.

När maken och jag var på vår resa i Rom i april såg jag att nageln på högra tån hade fått sig en smäll. Den var blå och ömmade lite.

Jag hade inget minne av när jag hade fått smällen, men med facit i hand byggde jag upp en liten liknelse kring den skadade nageln.

Jag tänkte att den kanske fick sig en smäll just den dagen som min man svek mig för första gången, någon gång på våren.

Och nu tänker jag att precis lika lång tid som det tar för nageln att lossna och för hela ”paketet” att bli helt igen, lika lång tid tar det för mitt inre att bli helt.

Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.
Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.

Nåväl. I dag fick nageln för sig att lossna NÄSTAN helt och hållet. Besparar er från blodiga bilder.

Under den gamla skadade nageln växer en ny fram. Och det är väl ungefär lite som mitt liv. Jag är sårad och blöder, men något nytt, riktigt bra, kommer fram men det tar sin tid.

Så fram tills dess ger jag provisorisk första hjälpen åt den skadade tån.

Heja heja – vi fixar det!

 

 

Lovisabilder – stadens museum

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.

Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.

Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.

Museiparken.
Museiparken.

Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.

Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
En skylt som berättar lite historia.
En skylt som berättar lite historia.
Fin, gammal trappa.
Fin, gammal trappa.

Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.

Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.

Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.

Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.

Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.

Flyttjobbet fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Fastän rätt mycket blev gjort igår då flyttkillarna bar möbler och flyttlådor till min nya adress, återstår en hel del att göra.

I dag skrev jag avtal för elleverans till nya bostaden. En massa dylika praktiska åtgärder ska ju ännu vidtas, som adressändring, flytt av abonnemang för internetförbindelse och kanaler för kabel-tv:n.

Konstigt nog orkar jag med allt det här. Kanske för att det måste ske, förr eller senare. Precis allt skulle jag inte behöva göra själv, för en del saker berör ju också maken. Men jag orkar inte vänta tills han har tid.

Köpte nytt påslakan också, av bra kvalitet vill jag tro. Sovrummet får nog färger i rött, svart och vitt. Kanske två gamla bruna möbler också, jag har inte bestämt mig än.

Ett helt nytt lakan känns fräscht i samband med flytten.
Ett helt nytt lakan känns fräscht i samband med flytten.

Byrå anno 1930

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Loppisfyndet. En liten byrå, eller finns det något bättre namn för möbeln?
Loppisfyndet. En liten byrå, eller finns det något bättre namn för möbeln?

Möbeln finns nu på sommarstället i väntan på att flytta in hos mig på Drottninggatan i ett lite senare skede.

Små diskreta dekorationer har målats på ytan. Vet inte om de höjer eller sänker värdet men för mig spelar det ingen roll.
Små diskreta dekorationer har målats på ytan. Vet inte om de höjer eller sänker värdet men för mig spelar det ingen roll.

Möbeln lär härstamma från 1930-talet.

Vacker ampel i motljus på släktens sommarställe.
Vacker ampel i motljus på släktens sommarställe.

Vemodigt att tänka att sommaren lider mot sitt slut. Men än har det lovats varma och vackra dagar. Sensommaren är ju också väldigt fin med sina sammetsmörka kvällar som kan vara hur varma som helst.

Allt har sin tid.

 

Ett brunnslock!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Den här bloggaren har inspirerat mig att fotografera brunnslock. Har inte gjort det så ofta men då och då. I Rom hittade jag några, annars tycker jag alla ser lika ut hos oss i Finland, men det kanske dom inte gör?

Gäller väl att ha ögonen öppna och blicken mot marken?
Folk kanske ändå tänker, där går hon som sörjer skilsmässan och makens svek… hon kan inte ens titta upp längre.

Nå, då bjuder jag väl på det då 😀

Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år :-)
Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år 🙂