Månad: augusti 2014

BILDER från flytten

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Ja, så var den första delen av flytten över.

Och jag kan inte annat än höja GP-muutots killar till skyarna. På en halv timme hade två flinka män burit ner tjugosex fulla lådor och fyra tomma (jag behövde inte alla trettio).

De hade också skruvat isär köksbordet då jag saknade verktyg, och på nya stället skruvade de ihop bordet igen.
Tack snälla ni! ❤

Totalt krävde flytten bara en och en halv timme. Nästan lika snabbt bar killarna alltså också upp alla saker till tredje våningen på nya stället.

Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.
Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.

En dryg halvtimme senare var vi på den nya adressen och möttes av en liten överraskning. Gårdsplanen såg ut som en sandgrop eller en öken, välj själv 🙂

Men inga problem. De som jobbade på gården banade väg för flyttbilen och flyttfirmans killar tog det också med ro, inga sura miner här inte.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.

Flyttbilen kom nästan fram till dörren.
Flyttbilen kom nästan fram till dörren.
Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.
Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.

När jag kom upp till bostaden behövde jag ingen nyckel. Här fanns också arbetskarlar på plats. Han som jobbade i min bostad tog en halv timmes paus så att flyttkillarna smidigt kom in med lådorna och möblerna.

Den här dagen har börjat så bra för mig – inga sura miner av någon trots hettan och allt stök med damm i trappan och bostaden.

Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutat mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra :-)
Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutad mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra 🙂

Men vet ni – jag känner på mig att allt kommer att bli bra. Hela flyttproceduren gav mig fina vibbar.

Salen sedd från balkongen.
Salen sedd från balkongen.
Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brun och sedan limegrönt som bryter det vita och bruna.
Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brunt och sedan limegrönt som bryter mot de andra färgerna.
Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.
Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.

Här återstår också mycket att göra. Bland annat tänker jag skippa de vita byrålådor vi har hemma på åsen.

Jag gick på måfå in till loppisen vid Mariegatan i jakt på en gammal byrå, eller någon liten gammal brun möbel.

Och vet ni vad jag hittade, jo en brunbetsad sådan från 1930-talet. Den var det första jag såg då jag kom in, behövde inte ens titta mig omkring.
Men jag glömde fotografera den och nu väntar den på sommarstället. Visar bild av den en annan gång.

Utsikt från balkongen mot sydväst.
Utsikt från balkongen mot sydväst.
Utsikt från balkongen mot väst.
Utsikt från balkongen mot väst.

I dag är jag för första gången på länge riktigt, riktigt glad.

Jag ser fram emot att flytta hit. Ha nära till jobbet och affären. Få lite nya omgivningar att fotografera.

Och i kväll är jag bjuden på grillfest hos svärmor och svärfar.

Kramar till er alla ❤

Snart bär det i väg…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… med första flyttlasset till nya bostaden.

Vi har troligen en av sommarens varmaste dagar framför oss så jag avundas inte flyttkillarna. De ska ner med trettio flyttlådor från andra våningen i ett hus utan hiss. Och sedan upp till nya bostaden i tredje våningen, i ett hus utan hiss…

Bordet och stolarna från köket kanske åker iväg redan i dag.
Bordet och stolarna från köket kanske åker iväg redan i dag.

Har ingen aning om hur mycket får plats i flyttbilen på en gång. Men jag har fått löfte att företagets chef om att bilen kan köra två rundor om det behövs.

Viktigast är att få flyttlådorna borta från bostaden där jag nu bor. Finns det plats och tid för att ta möbler med har jag gjort några sådana klara för frakt.

Bordet och stolarna från köket kan åka i väg. Resten av månaden kan jag sitta och äta frukost i soffan framför teven. Matsalsbordet i salen är nämligen belamrat med krukväxter och olika saker som maken ska titta på.

Men på något sätt har jag börjat vänja mig vid att det hela tiden råder lite kaos och undantagstillstånd i mitt liv… 🙂

Träningsläger på åsen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En del av de färdigpackade lådorna.
En del färdigpackade lådor, en del som ännu väntar på att fyllas.

Ja, inte behöver jag gå på gym inte. Jag har packat under ett par veckors tid och speciellt idogt i dag.

Från tio i morse till sex på kvällen har jag hållit på nästan i ett kör.

Och jag tänker inte sticka under stol, vara typiskt östnyländskt anspråkslös. Nej, nu tänker jag berätta som det är – att den här flytten, med allt vad packning innebär, har jag gjort helt ensam från början till slut.

Temperaturen utomhus är kring trettio grader och svetten har runnit längs min ryggrad då jag staplat lådor på varandra och släpat ut sopsäckar.

Så gott som alla de möbler jag tänkt ta med mig är klara för flytt. Då det handlar om skåp, byrålådor och en sekretär ska de ju alla tömmas innan de kan bäras iväg.

Jag ska ännu bo kvar på åsen i fyra veckor så en del grejer behöver jag hålla kvar. Mest handlar det om kläder, hygienartiklar, tallrikar, glas och sånt.

Men – i morgon kommer flyttbilen klockan tio och visst känns det skönt.
Den sköna känslan handlar inte om skilsmässan, för den sörjer jag fortfarande.
Men det ska bli skönt att få bort trettio lådor från lägenheten och lite mer yta att vandra på.

Kongolesiska rytmer

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa.
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa i går kväll.

I väntan på gruppen Mouva Musica som spelade kongolesisk rumba på Fredsforumet som arrangeras under helgen.

Träffade en kollega som jobbar på samma bolag som jag men i en annan stad. Fick en varm kram och en givande diskussion om min livssituation. Men självklart pratade vi mycket om våra jobb också 🙂

Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig :-)
Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig 🙂

Rytmiskt medryckande toner bjöd Mouva Musica på och dansgolvet var fullt av människor som gungade eller hoppade i takt till musiken.

Skimrande grenar.
Skimrande grenar.

De flesta som kommer med cykel till området parkerar dem under pilträden intill paviljongen. Lövverket skimrade vackert i gatlyktans sken men att fånga det på bild med mobiltelefonens kamera var svårt.

I dag fortsätter jag packa och försöker få klart så mycket jag kan. I morgon går första flyttlasset. Det känns både overkligt och spännande men också ganska skönt.

Senare under veckan får jag hjälp av en vän att packa upp en del av lådorna. De kostar ju varje dag så jag ska försöka få dem tömda så fort det går, men allt kan inte placeras ut i bostaden på grund av den pågående renoveringen.

 

Kaos – men det blir säkert bra!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Ny asfalt lär ska läggas på torsdag.
Ny asfalt lär ska läggas på torsdag.

Kollade med hyresvärden i dag hur renoveringen i mitt nya hem fortskrider.

När jag skulle köra in på parkeringen såg jag att det inte går, för alla P-platser var borta!

Lyckligtvis inleds asfalteringsarbetena inte på måndag, för då skulle inte flyttbilen komma fram.

Gården ser ut som en stenöken. Det är + 30 grader ute så att ta sig över parkeringen kändes lite som det känts de senaste månaderna i mitt liv. Dammigt och kvavt och stenigt 🙂

Huset som syns där borta är ett tvillinghus till det där jag flyttar in. Bägge ska piffas upp utvändigt. Vi får nya fönster och balkongdörrar.

Vattenledningarna är nu nya och klara, vi får optisk fiber och kabelnät till huset, så det blir nog bra ska ni får se – bara den här månaden gått.

Nere i trapphuset ser det ut så här och i varje våning finns såväl bråte som nya grejer som ska in till bostäderna.
Nere i trapphuset ser det ut så här och i varje våning finns såväl bråte som nya grejer som ska in till bostäderna.

Hyresvärden hade städat lägenheten för några dagar sedan men nu var där förstås dammigt igen. Det går ju inte att undvika då en massa arbeten görs samtidigt.

Men nu ska ni ju veta att min bostad är nästan tom. Och jag bor inte mitt uppe i denna renovering så som alla andra i husen gör.

De sex stolarna till mitt stora mörkbruna matsalsbord väntar ännu inne i arbetsrummet.
De sex stolarna till mitt stora mörkbruna matsalsbord väntar ännu inne i arbetsrummet.

Jag kan inte sätta matsalsbordet på plats innan fönsterrenoveringen är gjord. Stolarna väntar i arbetsrummet.

Kollade i dag var vi kan placera alla flyttlådor så att de inte stör renoveringen som ännu pågår i lägenheten.

Men vet ni – nog ska det här bli bra under höstens lopp. Visar fler bilder senare, kanske från måndagens flytt!

Att packa gör ont

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… i all synnerhet då jag hittar så många kort jag fått av min älskade.

Som det här, skrivet på förlovningsdagen 18.10.2002.

Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!
Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!

Det finns så mycket symbolik i det här. Vi pussades väldigt mycket. Och då vi skålade för något virade vi armarna runt varandras då vi tog den första klunken ur glaset.

(Hade här en bild av kortets baksida. En person hörde av sig och sa att det kan kränka någon person. Jag talade med en jurist som sa att ett kort som jag äger och fått för tolv år sedan knappast kränker någon. Men för att nu vara helt på säkra sidan visar jag bara ena sidan av kortet.)

Ofta skrev också jag kort med de ord som fanns bak på det här kortet. Tack för att du kom in i mitt liv, tack för att du finns.

Just i dag gör det outhärdligt ont att läsa ”vi ska alltid vara tillsammans”…
Grät inte i går, men i dag gör jag det.
Och det finns många kort kvar att sortera.

 

Man gör hur man vill

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då man bor ensam. Till exempel skär jag upp brödet så här för att det ska plats i den påse jag har till förfogande.

Förr rådde delade åsikter i hushållet huruvida man kunde göra så här eller inte.

Klart man kan.

Man måste inte börja skära ett bröd från någon av de så kallade ändorna.
Man måste inte börja skära ett bröd från någon av de så kallade ändorna.

I dag ska jag försöka skjuta bort de ledsna tankarna. De som handlar om att jag inte är på den årliga semesterresan nu. Det är inte jag som vandrar med min man hand i hand på en strand eller längs gatorna i en pittoresk by, jag hör inte vågorna slå mot stranden eller syrsorna spela.

Om jag sätter fokus på framtiden så är det packa som gäller i dag igen.

Jag ska också till bostaden tillsammans med dess ägare för att kolla hur renoveringarna framskrider.

I framtiden hoppas jag ha krafter att vandra runt i min nya näromgivning. Där finns många fina parker med gamla träd som jag vill ta bilder av till bloggen.

Lovisa är ju min barndomsstad och trots att jag huserat på många adresser här har jag aldrig bott i det kvarter jag nu flyttar till.

I kväll kanske jag tar mig till Skeppsbroområdet för att vara med om Lovisa fredsforum. Någon afrikansk grupp uppträder där. Brukar gilla den musiken.

 

Kräftskiva

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… kan man fira utan att äta kräftor!

Svärmor och svärfar käkade av rödingarna men vi hade också en liten ostbricka och jag nöjde mig med den.

Mycket pill är det för att få ut nåt att käka ur de här men pillandet hör väl till en kräftskiva, så som snapsen :-)
Mycket pill är det för att få ut nåt att käka ur de här men pillandet hör väl till en kräftskiva, så som snapsen 🙂
Prydnader som hängt med genom åren.
Prydnader som hängt med genom åren.

Jag är oerhört tacksam för det som svärmor och svärfar gör för mig. Dom finns där, dom bjuder in mig till sitsar med ett glas vin eller någon lätt lunch, eller som i dag – till kräftskiva. Fastän jag inte äter kräftor 🙂 Men det fanns rostat bröd och ostbricka!

Sjutton år har jag känt dem och vår vänskap kan och ska ju inte sopas under mattan.

Hur framtiden blir på sommarstället, det vet jag inget om i dag. Jag tror att jag för alltid är välkommen där.
Men nu tar jag bara en dag i sänder, och då svärmor och svärfar åker tillbaka till Sverige har jag tänkt tillbringa några dygn där med kära FasterAster.

Att blogga med ansvar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Jag har fört statistik över besökarna sedan 2009 då jag började blogga.
Jag har fört statistik över besökarna sedan 2009 då jag började blogga.

Ni som följt min blogg en längre tid vet att jag är en stor vän av statistik. Via mitt bloggverktyg har jag tillgång till en omfattande sådan men jag är lite gammaldags av mig och skriver också in siffror i en liten bok.

Som ni ser har antalet besökare ökat för varje år. Jag skrev rätt sällan 2009 och länkade inte heller via Facebook då. 2011 tog jag ett aktivare grepp om bloggen.

I början av 2014 ökade antalet besökare också så att jag såg ut att få runt 50 000 besökare innan året var slut.

Men sedan hände något.
Jag skrev inlägget ”Skilsmässobloggen?” den 18 juni och fick då närmare 2000 besökare på en dag.

Sedan dess har jag haft i snitt lite över tusen besökare varje dag.
Vilket betyder att jag bara under juli månad hade nästan lika många besök som under hela året i fjol, det vill säga 31 981.

Jag antar att många som läser mest är nyfikna. Det är ju bara en bråkdel av alla ger som ger sig till känna via kommentarerna. De flesta gör det dessutom anonymt.

Men så vet jag också att jag har många besökare som är genuint intresserade av mitt livsöde. De hör ibland av sig med kommentarer på bloggen, men många väljer också att komma fram till mig personligen eller att skicka mejl. Jag får kramar och uppmuntrande ord.

Jag är glad för att så många läser det jag skriver, det är ju därför jag har min blogg.
Det ökade intresset har dock fört med sig en sak och det är att jag verkligen måste väga varje ord jag skriver på guldvåg. Innan kommentarerna publiceras måste jag också granska dem. 98 procent kan gå ut ocensurerade, men två procent måste jag antingen stryka eller redigera lite. Då tar jag bort ord eller benämningar som kunde såra någon.

Sist och slutligen är det ju jag som har yttersta ansvaret för bloggen.

Men fortsätt läsa och kommentera flitigt! Och hoppas ni hänger med på hela min livsresa, också då det förhoppningsvis långsamt men säkert börjar gå bättre för mig.