Ni som följt min blogg en längre tid vet att jag är en stor vän av statistik. Via mitt bloggverktyg har jag tillgång till en omfattande sådan men jag är lite gammaldags av mig och skriver också in siffror i en liten bok.
Som ni ser har antalet besökare ökat för varje år. Jag skrev rätt sällan 2009 och länkade inte heller via Facebook då. 2011 tog jag ett aktivare grepp om bloggen.
I början av 2014 ökade antalet besökare också så att jag såg ut att få runt 50 000 besökare innan året var slut.
Men sedan hände något.
Jag skrev inlägget ”Skilsmässobloggen?” den 18 juni och fick då närmare 2000 besökare på en dag.
Sedan dess har jag haft i snitt lite över tusen besökare varje dag.
Vilket betyder att jag bara under juli månad hade nästan lika många besök som under hela året i fjol, det vill säga 31 981.
Jag antar att många som läser mest är nyfikna. Det är ju bara en bråkdel av alla ger som ger sig till känna via kommentarerna. De flesta gör det dessutom anonymt.
Men så vet jag också att jag har många besökare som är genuint intresserade av mitt livsöde. De hör ibland av sig med kommentarer på bloggen, men många väljer också att komma fram till mig personligen eller att skicka mejl. Jag får kramar och uppmuntrande ord.
Jag är glad för att så många läser det jag skriver, det är ju därför jag har min blogg.
Det ökade intresset har dock fört med sig en sak och det är att jag verkligen måste väga varje ord jag skriver på guldvåg. Innan kommentarerna publiceras måste jag också granska dem. 98 procent kan gå ut ocensurerade, men två procent måste jag antingen stryka eller redigera lite. Då tar jag bort ord eller benämningar som kunde såra någon.
Sist och slutligen är det ju jag som har yttersta ansvaret för bloggen.
Men fortsätt läsa och kommentera flitigt! Och hoppas ni hänger med på hela min livsresa, också då det förhoppningsvis långsamt men säkert börjar gå bättre för mig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
jag har märkt att det tråkiga lockar mer än det trevliga 🙂
Visst verkar det vara så – cancersjukas berättelser till exempel, jag har själv följt sådana och blivit ledsen då skribenterna avlidit och sista inläggen skrivs av anhöriga 😦
Personligen tycker jag att det på något sätt är tragiskt när en skilsmässa drar fler läsare till en blogg än t ex fina fönster eller en sightseeing tur i Lovisa.
Att du censurerar kommentarer kan jag förstå om de innehåller hot eller kränkningar.
Däremot tycker jag att den som skriver vettiga, genomtänkta – alltså inte bara standard gulligull kommentarer – också lägger ner tid på att skriva, och kanske inte är så förtjust att få kommentaren borttagen.
Jag menar ärliga kommentarer sårar knappast någon, varför skulle de göra det? De speglar ju en åsikt som man/jag faktiskt får/ska yttra.
Ja, jag vet, den här kommentaren lär nog inte publiceras den heller;-)
Jo, den här kommentaren kränker ingen. Så som jag skrev i ett mejl till dig (fick du det?) så hittade jag inte den jag skulle ha redigerat/censurerat av dig.
I mejlet förklarade jag vad som ligger bakom det där med att jag måste ta bort vissa ord. Du har inte skrivit ”bitch, klarslok, idot, karlskrälle” osv men om någon skriver sånt kan jag inte publicera det för det kan kränka berörda personer.
Kramar till dig!
Grattis till det fina resultatet. I alla fall om det är vad du eftersträvar … 😉
Själv är jag inte så intresserad av att få höga besökssiffror på bloggen, eftersom den är ett rent socialt forum för mig. Jag vill naturligtvis ha min blogg tillgänglig för att möjligen hitta de kontakter som ger mig social tillfredsställelse. Men jag lägger fokus på kvalité före kvantitét.
Annat är det med min hemsida. Den gör jag en del reklam för, men syftet med den är också en helt annan … 🙂
På Facebook delar jag bara hemsidan, aldrig bloggen. Vill inte ha fler bloggbesökare än dem som aktivt själva letar upp mig … på de olika sätt som finns.
För dig är det väl så att du kombinerat din blogg med både socialt och affärsmässigt tänk, därför förstår jag att du agerar annorlunda. Din hemsida är mer strikt affärsmässig och informativ kring enbart ditt skrivande, så den förstår jag att du hanterar annorlunda.
Men visst är det lite kul med statistik. Fast jag blir mest glad när jag ser att hemsidan får besök … 😉
På min blogg är jag så nöjd med de fina människor som hittar mig och som vill växla lite tankar. Jag behöver inte fler just nu känner jag, för jag vill ju hinna med dem jag har …
Jag tycker inte det är så konstigt att sorgliga ämnen och öden fängslar mest. Om allt bara är rosenrött och lyckoskimrande så finns ju sällan samma djupa behov av reflektion och läkning … och en möjlighet att för en stund lämna sina egna bekymmer då andra kan ha det mycket värre.
”Lyckobloggar” har sitt syfte också. Men kanske särskilt under vissa perioder. Positivt tänkande är väl aldrig fel, men jag måste säga att de oftast bara berör mig på djupet när jag verkligen behöver dem. Däremellan kan de vara lite tråkiga och enkelspåriga.
En blogg som lyckas reflektera hela det mänskliga sinnelaget – med allt vad det innebär av grubbel, glädje och sorg – är alltid den trevligaste bloggen att besöka, tycker jag.
Din blogg ligger i det facket … 🙂
Och att blogga med ansvar är naturligtvis en självklarhet … oavsett hur många läsare man har. Det du skriver i en öppen blogg ligger tillgängligt för en hel värld. Inte vill man ångra sina ord då … 😉
Statistiken på min hemsida för böckerna noterar jag inte alls, har inte de verktygen, det är en annan person som är webmaster för den.
Jag har alltid varit en sifferälskare och därför gillar jag att se hur besöksantalet stiger. Därmed inte sagt att jag bara skriver sådant som jag tror att andra vill läsa, jag skriver det jag vill, det har på hjärtat.
På min blogg ska inte heller synas några reklamer (ads), jag har betalt för att sådana INTE ska vara där, därför är bloggen på intet sätt affärsmässig.
Så OM någon läsare ser reklam på min sida, meddela mig – det har nämligen hänt att sådan synts också efter att jag betalade för ”no ads” – men saken är ju bara den att JAG inte ser annonserna, bara mina läsare…
Jag blir glad av att höra att du tycker att min blogg speglar det vanliga livet, för det är avsikten. Kram ❤
Nu missförstod du mig nog en aning. Jag menade inte att din blogg ÄR affärsmässig. Jag menade att du kanske tänker på din spridning av bloggen som en aning affärsmässig då det gagnar författarskapet att folk vet om att du finns … Jag skulle själv använda min blogg på det sättet om jag inte hade valt att visa min konst på en hemsida i stället …
Min kommentar var bara en serie reflektioner …
Ingen tvekan om att du använder din blogg på samma sätt som jag, alltså som ett socialt forum … Jag ar aldrig sett på den som affärsmässig … hihi
❤
och jag blev inte sårad heller – tro nu inte det, ville bara få fram det där att jag inte förtjänar nåt på min blogg 🙂
Kramar!
Det är lugnt … 😉
Ibland måste man bara förtydliga lite extra, så är det.
Att kommunicera i text kan ofta vara lite vanskligt, eftersom kroppsspråk och röstlägen inte finns med i bilden. Man lägger själv in ton och tolkning när man läser det som skrivs, och det kan bli fel ibland …
Annars gillar jag mycket att kommunicera i text. För då finns det tid att reflektera över det man vill säga. Tid att välja sina ord. Så det man förlorar på det ena sättet vinner man på det andra, för hur ofta har man inte i det direkta samtalet blivit feltolkat, just för att det gått lite för fort. Känslor som blossar upp på en sekund kan vara helt borta en stund senare … när man fått fundera ett tag. Men det man i stundens hetta förmedlat har man förmedlat, och det man sagt ihop med det har man också sagt, och det är svårt att ändra på …
Nu broderar jag ut mig igen, men det är sådan jag är när funderingar och tankar kommer i rullning. Det är just detta som är så roligt med sådan här kontakt, att i lugn och ro få sitta och kuckelura över olika fängslande ämnen … och även bolla dem med någon … 😉
Jag uppskattar och läser alla dina kommentarer, det gör inget alls att du broderar ut dig.
Ofta blir ju kommunikationen i text rätt kort på bloggar, man kommer med kramar, uppmuntrande ord, säger något om det man läst eller sett på bloggen – men för mig får mina läsare göra precis hur det vill – jag läser allt och svarar så fort jag hinner 🙂
Kul med statistik och att du skriver upp. Som du säger så ser man att om man skriver om nåt personligt så rasar det in med besökare och blir fler kommentarer. Jag hade velat ha fler debattinlägg men det verkar inte så populärt så jag blandar lite. Kul att du har många läsare, själv har jag fått 4000 färre sen jag slutade besöka ett ställe där jag kände folk som drev ett Café med bilträffar och annat, för det las ner. Fast jag är nöjd med drygt 4000 motför 8000 förut. Jag får lite kommentarer numer man det är därför att jag inte har haft ork och tid att besöka alla bloggar regelbundet som jag gjorde förr om åren och att jag skrivit för många inlägg/dag och haft för mycket bilder och annan information och sånt tar tid.
Du fick igång mina tankar med ditt inlägg
Ha en skön helg
kram
Kul att jag fick igång dig!
Ja, det krävs ju nog att man själv är aktiv och läser/kommenterar andras bloggar och jag försöker göra det så ofta jag kan.
De flesta av oss skriver ju och visar bilder för att andra ska läsa och titta, och nästan alla av oss vill ha kommentarer.
Nu ska jag gå till din blogg! Kram!
Visst är det trevligt med många besökare, fast jag tycker att det är för få som skriver kommentarer. Jag har ett antal vänner som jag vet är inne och tittar jämt, men dom skriver aldrig en kommentar.
När jag frågat varför så har dom först skyllt på att det är krångligt och att dom inte vet hur man gör. När det inte gäller längre så säger dom att det är det så många andra som gör!? Men det är ju inte det…..
Sen det här med takt och ton i kommentarerna, det måste man ju ha. Men visst kan man få vara lite egensinnig och inte alltid tycka precis exakt som den som skrivit inlägget. Alltså – det är min mening!
KRAM
Susie
Precis så är det – takt och ton behövs. Annars måste man inte alls tycka som jag men då jag fått kommentarer här som kan kränka min man och den kvinna han är med i dag, så måste jag välja att redigera eller censurera dem.
Kramar till dig!
Håller absolut med om att man måste få tycka annorlunda. Det som för mig är takt, ton och ansvar är HUR man uttrycker det man tycker.
Förhoppningsvis är man också så vuxen och mogen att man inser att tyckande är just bara tyckande. Att man tycker en sak betyder inte att man har rätt … 😉 … inte ens fast man kanske tycker att man har rätt … 😀
Tycka och tänka får man ju alltid fritt, men då man sätter sina åsikter på pränt måste man kunna stå för dem. Också juridiskt.
Och eftersom de flesta kommenterar anonymt på min blogg är det ju jag som tar ansvaret för vad som skrivs.
Men nu menar jag ju inte att du kommenterar fult, jag måste bara sortera här eftersom några personer har tagit illa upp angående sådant som skrivits.
Och alltid är det ju så att du och jag har rätt 😉
En stor kramis skall skickas. As written käkar jag finsk sommarsoppa.
pusssis o kramis
Du vet att jag tänker på dig..
Finsk sommarsopppa (kesäkeitto på riktigt, även snålsoppa kallad) … eller menar du finsk bål, en liter koskenkorva med två vindruvor i?
Kramisar och tack för din omtanke!
Hej! Ja, visst är det så att livsöden, svårigheter mm drar fler läsare. Om jag mår dåligt och skriver om det så vips, har jag fler besökare den dan. Jag gör smycken och försöker ibland göra reklam för dem i bloggen och då är bloggen inte alls lika intressant. Att länka från facebook gör ju att man får fler läsare. Själv besöker jag ofta bloggar som dyker upp så i facebook(det var så jag hittade din blogg)
Hälsn Anita
Jag länkar då och då via BiB men mest via min egen sajt.
Och det stämmer att ledsna inlägg får mer läsare än glättiga – borde man kanske göra en doktorsavhandling om varför det är så? 🙂
Visst är det viktigt att få granska kommentarer som skrivs, allt för många är oförsiktiga med vad de skriver på internet, som om de hade pratat i ett förtroligt samtal…
Roligt att du fått så många läsare 🙂
På bloggen känns det viktigare att kontrollera eftersom jag ansvarar för allt själv och många skriver ju anonymt. På Facebook står man med eget namn bakom det man säger fastän man kanske inte har bild av sig själv.
Jag skulle i det stora hela, i yttrandefrihetens namn, vilja godkänna allt som mina läsare kommenterar – men som sagt, om de skriver småsurt om tredje part kan jag inte ta ansvar för det.
Kram!