Den utlovade bilden!

Med en Carita som inte bara är klädd i svart 😀

Men lite mörk i sinnet är hon tyvärr och ilskan riktas mot Facebook.
FB har åter valt att blocka mig, så att jag inte kan dela mina inlägg på min egen vägg. Jag bryter mot deras communityregler, men får aldrig svar på vad som hänt och varför jag gör det, då jag ställer frågor till dem.

Helt klart har FB inte resurser nog att svara på användarnas frågor 😦

Någon kan ha anmält min blogg och på pin kiv sagt att den innehåller stötande texter. Men nu tippar jag på att hackers är i farten, för någon hade försökt komma in på mitt konto och FB bad mig byta lösenord och vidta vissa andra säkerhetsåtgärder.

Så på DET sättet funkar FB:s försök att hjälpa, men en förklaring till varför dom då och då blockerar oss bloggare (för jag är inte den enda som råkat ut för det) får vi aldrig.

Känslor borde inte vara farliga

Det är härligt när solen åter hittar in i min bostad och gör vackra skuggspel på väggarna.

Det är också ett privilegium att få jobba med sådant man tycker om. Att få vara med om att utforma framtidens lokala papperstidning. Att tillsammans med andra likasinnade få fundera på vad läsarna vill ha, och att ge dem just det.

Medievanorna har ju ändrats med åren. Jag tror inte att alla kräver att lokaltidningen ska vara snabb med nyheter från till exempel olycksplatser, fastän trafikolyckor, bränder och dödsfall eggar.

Sådana nyheter finns överallt nuförtiden. Det du sällan däremot får är riktigt lokala människonära grejer. Texter om folk du känner, evenemang som ska arrangeras eller som har arrangerats där du bor.

Den enkla är ofta det vackra.

Jag har återfått förtroendet av Facebook, verkar det som. Jag kan åter länka mina inlägg från bloggen, de anses inte längre som olämpliga.

Min statistik har blomstrat de senaste dagarna, fastän de som anmälde min blogg kanske önskade motsatsen. Det KAN också hända att ingen anmälde mig, det kanske var en attack av robotar som drabbade många WordPress-bloggare.

Över 300 gamla inlägg från åren 2009 till 2019 har lästs, vilket får mig att tro att FB kanske ändå kollar inläggen jag skrivit. Och efter det har de bedömts som icke-hatiska, icke-olämpliga ❤

En vän skrev till mig på Facebook att man tydligen bara ska vara ytlig på bloggar. Inte skriva om känslor, inte nämna att man upplevt sig orättvist behandlad, att man blivit ledsen. För då finns det alltid någon som känner sig utpekad.

Då jag tänkt efter riktigt noga har jag nog blivit mer utsatt för utfrysning, förtal och sådant som kan likna mobbning då jag varit vuxen än då jag var ung. Eller kanske jag har förträngt det som hände då jag var yngre, eventuellt har jag alltid varit annorlunda, gått min egen väg och därmed inte riktigt accepterats.

Det har genom åren funnits några som inte gillar min blogg, men med 130 000 läsare per år vågar jag påstå att de som försöker stoppa mig är ganska få. Jag har fått massor av nya vänner den här vägen.

Och jag har inte tänkt låta mig tystas. För det är just de svåra sakerna vi måste kunna tala och skriva om. Jag skriver även om ytliga saker, men livet är så mycket mer än yta.

Glad måndag 31-12-2018 och gott nytt år!

Vad ska det nya året hämta med sig?

Lite mer fundersamma än glada ser Mumintrollet och hans vänner ut. Och visst finns det mycket att bekymra sig för i världen.

Men jag ser också en viss nyfikenhet hos de här för mig så kära figurerna. Snölyktan är fin, och att stirra in i en låga ger inre frid.

Den här kalendern fick jag i julklapp av min syster. Jag har under ett par år haft en kalender med motiv av Minna L. Immonen, men i år valde jag den här för omväxlingens skull. Så varje månad visar jag en ny bild från kalendern.
Det här är pärmens bild, så januaribilden kommer senare.

Återkommer kanske med fler bilder ännu i kväll, men önskar ändå redan nu alla bloggvänner ett nytt fint bloggår, och till er som inte har en egen blogg men som läser andras – ett givande år som bloggföljare 🙂

Nya utmaningar!

Att träffa vänner som man vet var man har, det är guld värt. Några få som stöttar i ur och skur. Som vet vad jag gått igenom de senaste tjugo, trettio åren. Vänner som inte låter sig luras av skitsnack och som inte nöjer sig med ytskrap.
Fick en trevlig stund på veganrestaurangen i dag, har nästan blivit tradition att äta där på fredagar.

Det här med nya utmaningar har mest med bloggen att göra, och lite med mitt liv överlag. Jag ska försöka börja göra saker som jag aldrig gjort förr, och till exempel att baka är inte min starkaste sida.

När det blir av och vad jag bakar vet jag inte. Men det ska ske.
Jag har en del lyckade bakverk bakom mig men mest misslyckade 😀
Så även om det jag gör, vare sig det är bakverk eller nåt annat nytt, misslyckas – så får ni veta det också!

Lovisabyggnad och vårkänslor

Jag hade en kort period här då jag tänkte att jag har bloggat om allt och visat alla bilder som visas kan. Det kändes lite som att trampa i tjära. Visst får jag utan större problem ihop ett inlägg eller två per dag, men särskilt djuplodade har de inte varit 😀
Den här känslan upplever nog alla bloggare nån gång. Jag har ju ändå snart hållit på i nio år!

Men plötsligt bara händer det!
Jag ser för första gången solen komma in i min bostad på det här sättet. Och ni som känner mig vet ju att det inte finns mer än två spetsgardiner i denna bostad 🙂
Varje dag är en NY upplevelse här, eftersom jag inte tidigare bott här på våren och sommaren – flyttade ju in i slutet av augusti ifjol.

Allt oftare har jag haft balkongdörren öppen om kvällarna. Balkongen är inglasad och jag ser mycket fram emot att inreda den. Här är en del prylar jag köpt, endast sprutkannan är ”gammal”.

I morgon åker jag till Trädgårdsmässan i Helsingfors.
Få se vad jag släpar med mig hem därifrån… 😀

Och så tänkte jag ju att det inte fanns EN enda förbenad byggnad som jag inte hade fotograferat i stan. Tills jag gick förbi gamla Hotel Skandinavia 🙂
Sådana minnen man har därifrån! Så synd att där inte längre finns restaurang och pub.

Går i väntans tider

Jag började blogga för drygt åtta år sedan, i september 2009.
Ni som känner mig vet att jag gillar statistik. Den är ju inte alltid lätt att tolka, eftersom det finns olika sätt att räkna antal besökare, unika besökare, sidvisningar och så vidare.

Men enligt Flag Counter, som jag installerade den 12 juli 2009, har jag haft besök från 122 olika länder. Snart har jag också enligt Flag Counter haft EN MILJON sidvisningar!
Enligt WordPress-statistiken har jag haft omkring en halv miljon besök på åtta år.

Därför tror jag att FC räknar in precis allt medan WP tar med endast unika besökare.
Hur som helst ska jag nu hålla ett öga på Flag Counter statistiken. Det blir kul att se den gå in på MILJONEN, och det borde ske om ett par, tre veckor eftersom jag i snitt, enligt WP, de senaste två, tre åren haft ungefär 10 000 besökare per månad.

 

Bloggen fyller sju år!

En bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.
Grattis bloggen med en bild av en bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.

Hipp hipp hurraaa! Bloggen fyller sju år i daaaa!

Tack till alla som följer mig, som kommenterar och uppmuntrar i såväl med- som motgång ❤

Det känns så roligt att få respons på det jag skriver. Senast fick jag det i mataffären häromdan. Det var en kvinna som sa att hon hittat min blogg av en slump och när hon väl kom in på den kunde hon inte sluta läsa. Hon gillar också mina bilder, och klart att sådan respons gör mig glad 😀

Sedan finns det ju också några som inte gillar det jag skriver. Till exempel då jag berättade om känslorna kring skilsmässan (som ALLTID kommer att vara en del av mitt liv) eller då jag skrev att jag sade upp mig från mitt förra jobb för att jag inte längre gillade de arbetsuppgifter jag hade.

Men jag har ändå inte fått en enda sur eller elak kommentar på över ett år här. Kommer sådana låter jag dem självklart publiceras så länge de inte är rasistiska. Jag vill också att de som eventuellt har något bitskt att säga om mig skriver kommentarerna under eget namn, eller låter mig få veta vem de är via e-postadressen. Är jag öppen om allt här önskar jag att de som kommenterar också är det.

Nu ska jag fortsätta med… gissa vad?
Jo, packa upp och röja i pås- och lådhelvetet 🙂

Jag – modig och energisk?

Jag blev glad då jag i dag fick ett meddelande där en person skrev att jag är modig och energisk.
Men sedan började jag fundera över om det är en sådan bild jag ger av mig själv? Och jag undrar om den bilden är förljugen?

Har jag taggarna utåt? Döljer jag mitt riktiga jag? Bild tagen på trädgårdsföreningens utfärd i augusti.
Har jag taggarna utåt? Döljer jag mitt riktiga jag? Bild tagen på trädgårdsföreningens utfärd i augusti.

Jag är ju inte alls hela tiden tuff och orädd. Ofta känner jag mig vilsen och orolig. Stundvis har jag ångest för allt möjligt. Mitt dåliga självförtroende har präglat mycket av mitt liv, konflikträdslan likaså.

Jag kastar mig förvisso utan rädsla in i olika projekt, säger ”jo” och ”ja” oftare än ”nej”.
Men när det sedan gäller att leda en kurs eller hålla ett föredrag är jag jättenervös och tror att jorden ska rämna under mina fötter. Kan jag aldrig lära mig vad som är rätt och vad som inte passar mig? Överskattar jag min förmåga?

Blomma i motljus i klematisträdgården i Hyvinge, augusti 2016.
Blomma i motljus i klematisträdgården i Hyvinge, augusti 2016.

Jag vill bemöta alla vänligt, jag vill vara snäll, öppen och ärlig.
Därför skriver jag också min blogg såsom jag gör.

Jag tror för det mesta gott om alla och inser först då det är för sent att alla inte vill mig väl. Att vara beräknande, att spela en roll och hålla på med intriger – det passar inte mig.

Jag fortsätter envist gå de vägar jag vill och göra sådant jag tror på.
Kanske det är det som kallas mod?

En annan utmaning…

… som jag tror ska bli spännande är den blogg för Lovisa som jag fått skapa.
Idén föddes redan för ett år sedan då en annan kommun lanserade en blogg där invånarna fick vara med och berätta om allt fint som finns där de bor.

Nu hoppas jag på ett stort gensvar, sann interaktion, av alla människor i min hembygd.
Gå in och kolla den här sajten. Där händer kanske inte saker riktigt varje dag men några gånger i veckan i alla fall. Och oftare om det kommer läsarbidrag.
Lovisa stad som är min uppdragsgivare i det här faller informerar om nyheten här.

(redigerat i oktober 2020 – länkarna funkar inte längre eftersom bloggen lades ner för några år sedan. Jag fick andra jobb, och sedan dess har också Lovisa stad förnyat sin webbsajt)

Det finns så mycket fint i Lovisa <3
Det finns så mycket fint i Lovisa ❤

Intensiva veckor framför mig

I naturen händer allt fort känns det som. Dagar och veckor rusar. Snart är det höst. Lev i nuet!
I naturen händer allt fort känns det som. Dagar och veckor rusar. Snart är det höst. Lev i nuet!

Gillar den här bilden bland annat för att där är en insekt och lite spindelväv med 🙂

Vill med det här inlägget hälsa extra varmt till de läsare som följer min blogg mer eller mindre kontinuerligt. Och tacka alla er som stöder mig och sprider goda vibbar. Man behöver inte tänka lika som jag, men den som inte tycker om mig behöver ju inte heller läsa min blogg.

Vill också säga att jag försöker hänga med och kommentera på alla mina vänners bloggar. Men ber om ursäkt för att jag kan verka lite inaktiv där de närmaste dagarna.

Har slutspurt med fotograferingen av de historiska husen. Och även i övrigt är kalendern fullklottrad av intervjuer och diverse träffar, fotograferingsuppdrag och annat.
Men vet ni – jag är SÅ glad för det. Jag känner att jag lever. Och det är mycket mer än jag gjorde för två år sedan. Då jag knappt vågade gå ut, då blicken var sänkt mot marken, då skilsmässan gjorde att jag inte kände mig värd något.

Men nu blåser nya vindar.
Det kommer att blir en hel del avslöjanden här på bloggen inom kort. Och jo, Antonia… du säger alltid att jag kan det där med att hålla spänningen uppe 🙂
Nå, det är väl inga statshemligheter som blottas här. Men något smått spännande i alla fall 😉