Äldre konstapel Anders Henriksson är bra på att berätta vitsar.
Det är ju bara så att somliga kan konsten medan andra sabbar det roliga genom att börja skratta innan han/hon kommit halvvägs i berättandet.
Värst är det då vitsberättaren glömmer själva poängen.

Men Anders berättar utan att röra en min. Han ändrar röstläge och kan det där med dramatik.

Adrian har nästan hasat ner från köksstolen vid frukostbordet. Vi är hemma hos Anders och Minna i Gumtäkt. Barnen är hos mormor och morfar. Och Anders berättar.

– Två rejält berusade damer är på väg hem från krogen. Plötsligt blir dom kissnödiga och stannar vid en kyrkogård för att lätta på trycket.

Nu har det redan börjat rycka i Adrians mungipor. Han behöver bara se på Anders allvarliga min.

– Okay. Så står dom där och den ena torkar sig i skrevet med sina trosor. Men den andra vill inte söla ner sina fina underkläder utan väljer att torka sig med en gravbukett.

Minna skakar på huvudet. Hon har hört vitsen förr och är glad att barnen inte är hemma.

– Nå, fortsätter Anders. Dagen efter ringer den ena kvinnans  make till den andras och säger att hördu, det gick nog vilt till på tanternas fest igår.  Min fru kom hem utan trosor.

Anders tar tre sekunder paus innan han fortsätter.

– Nå jag tycker int att du behöver klaga säger den andra maken. Min fru kom hem med ett visitkort instoppat i baken och där hittade jag en lapp med texten  ”Vi glömmer dig aldrig, alla medlemmar i Metall Avdelning 23”.