Parken håller på att snyggas upp. Stadens parkavdelning kollar om träden är friska och rensar lite här och där. Det blir både ljusare och säkrare att vistas i parken. Och gamla träd måste ju skötas, en del av dem är från 1800-talet.
Tre träd
Månad: oktober 2014
Löfven, du får bo hos mig om du vill!
I går blev jag lite upprörd då jag råkade se slutet av programmet Agenda på SVT2. På Facebook skrev jag så här:
”Usch! Nu skäms jag för att vara journalist. Såg på Agenda på SVT och tyckte man drev med statsminister Löfven… om han upprepar ordet ”ingångsvärde” måste man inte driva med det. Han är en BRA och mänsklig statsminister. Han är annorlunda, tack och lov för det. Tänk om hela Sverige var så elitistiskt som vissa journalister där verkar tro sig vara… huga!”
Kanske det vara att ta i lite, men skrivet är skrivet och jag står för min åsikt.
ALLA journalister är ju inte som de i programmet, men att NÅGON beter sig så där mot statsministern känns illa nog.
Så i dag blev jag glad när en kollega visade en text som fanns i söndagens Helsingin Sanomat. För er som inte kan finska ska jag översätta den så gott jag kan. Ironi och satir är svårt, men skribenten slår huvudet på spiken 🙂
ASYLPLATS ÅT EN SOM ANSES FUL (mukaruma är svårt att översätta – åt nån som är ful, typ)
Nu hände det då, den där svenska varelsen som vill alla så väl och som omfamnar hela världen fick sig en törn. De gick och jämförde sin statsminister Stefan Löfven med ett djur som valts till världens fulaste, blobfisken.
Så går det då man har vant sig vid det stiliga. Då man inte har erfarenhet av sådana här ”löfvenar” och tölpaktiga ledare. Så som hos oss.
Därför föreslår vi att Löfven beviljas asyl.
Han skulle passa bra in här bland alla med potatisnäsor och grisögon. Här skulle man inte jämföra honom med en blobfisk, för med våra mått mätt är han ju stilig, helt klart en riktig Reijo Taipale.
I utbyte skulle vi ge Alexander Stubb. Han skulle ju vara som fisken i vattnet i Sverige, vacker och vältränad skulle han få jobba med kungen.
Och så skulle man inte heller i utlandet ta miste på Finland och Sverige. Rollerna skulle sitta rätt.
Bildtexter: Alex Stubb, svensk stil. Stefan Löfven, finsk stil.
Och om vi faktiskt ger Löfven asyl i Finland för att han nu är så ”ful och inte kan klä sig eller ens tala så det duger i svensk tv”, så välkomnar jag honom till mig på Queen Street. Här finns både hjärterum och stjärterum.
Bara bänkar
På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.
De prasslar och doftar gott.
I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.
Åååh, här har vi åar
Jag skulle ta systemkameran med på dagens promenad. Laddade batterierna och gjorde allt klart för utfärden.
Tur var det väl att jag kollade om det fanns ett minneskort i kameran, för det fanns det inte 🙂
Har lite krafs kvar i gamla lägenheten ännu. Och bland det krafset finns bland annat mina minneskort. Så systemkameran fick vänta. Att fotografera med mobilen är inte riktigt samma sak, det blir ju rätt platta bilder. Men å andra sidan, den vägde nästan inget i fickan heller 🙂
Å-vyerna är från stadsdelen Garnison där jag växte upp.
Nåt att stå på, del 9
Det var ett tag sedan publicerade en bild i serien ”Nåt att stå på”.
Tycker om mossa och mig stör det inte alls att sådan växer på trottoarer.
Den här bilden är tagen på Garnisonsgatan i Lovisa. Tyckte det var roligt med äpplena som låg där också.
Inspirerad till en höstpromenad, som delvis gick i barndomskvarteren, blev jag av väninnan Camilla som ofta har kameran med sig. Hon tar fantastiska bilder, bland annat i makroperspektiv. Mest visar hon dem på Facebook tillsvidare. Länkar inte dit eftersom jag inte bett henne om lov för det – men vem vet, kanske hon startar en fotoblogg en vacker dag.
Fler bilder från promenaden kommer senare.
Och del 8 i serien ”Nåt att stå på” hittar du HÄR.
Höstmys
Tack Ann-Louise för den fina lyktan.
Inte svårt att få rätta höststämningen med den här.
Och till råga på allt – Lovisa Tor vann kvällens match mot SBS Wirmo.
I och för sig först i förlängningen 6-5, men seger är seger!
Killarna vill ju bara att vi ska få spänning för hela slanten… 😉
Uppdaterad version från mitt bo
Det är ett tag sedan jag lade ut bilder från mitt nya hem.
För visst kan man kalla det nytt fortfarande, jag har ju bara bott här fem veckor.
Men nästan alla saker har hittat sin plats. Fyra lådor är ännu ouppackade men jag vet exakt vad som finns i dem.
Mitt mål var att hålla skrubben i ordning och där är fortfarande ingen trängsel (Adrian nickar gillande).
Adrian har också funnit sig i att det är Daniel Craig som blickar ut över både sal och sovrum.
Visst har jag ännu att pyssla med. Bland annat ska hyllorna i arbetsrummet städas, klädskåpen likaså.
I köket ska en stor klocka komma upp på väggen men i det stora hela är allt klart där.
Sängen ska troligen flyttas en decimeter till bort från fönstret. Men jag har sovit utomordentligt bra här.
Möjligtvis skaffar jag ett överkast (redigerat, skrev dagtäcke innan och blev en del kommentarer, vilket jag tycker är kul – ord är intressanta!). Det ska i så fall vara tungt och enfärgat mörkbrunt.
Det här är en gammal korg som man plockade potatis i på stället där min mamma bodde då hon var liten. I gamla lägenheten har jag ännu en kälke som man drog mjölkkannor på förr – den ska jag också ta hit och hitta en plats för.
Bildkavalkad från onsdagen
Nu ska här bjudas på en riktigt blandad kompott med bilder.
Ingen rim och reson helt enkelt 🙂
Tog bussen från Lovisa till Helsingfors där jag skulle se Mamma Mia med än väninna. Fick plötsligt för mig att fotografera en bild genom fönstret varje gång bussen stannade vid ett rödljus. Ni må tro att det blev många bilder! Men jag vill inte tråka ut er med att visa alla 🙂
HÄR kan ni se en bättre bild av byggnaden. Jag tycker den hör till kategorin fulsnygg. Jag tror här råder något slags skyddsbeteckning, det man kallar K-märkt i Sverige, men jag är inte säker.
Visst är de granna metrovagnarna fina. Ett glatt streck i orange som pilar genom höstrusket.
Kallar dem sällan tunnelbanevagnar eftersom mestadels av dem mig veterligen går ovan jord.
En Youtubevideo från Fiskhamnen kan du ser HÄR. Verkar inte vara någon större trängsel den dagen videon togs 🙂
Väninnan mötte mig vid bussen och så blev det ett glas mousserat och en delad tallrik blandat gott på Memphis i Kampen. Jag blev bjuden både på det här och på musikalen senare på kvällen så jag tackar henne å det varmaste ❤
Så kontrasten till baren i anrika Svenska Teatern blev stor 😀
Musikalen motsvarade helt mina förväntningar. Mia Hafrén som spelar Donna är ursprungligen från Lovisa. En kvinna vi alla kan vara stolta över. Sådan röst, sådan karisma, sådan talang. Och så hårt hon jobbat genom alla år, bland annat i gruppen FORK.
Och jag kan förstås inte låta bli att säga att jag faktiskt stått på samma scen som Mia en gång. Det var 1993 då Lurens sommarteater visade Pippi Långstrump. Mia hade huvudrollen som Pippi och jag var hennes skolfröken 🙂
När pjäsen slutade strax före tio på kvällen gick vi till centralstationen och tog bussen till Berghäll och därifrån väninnans fina lilla bil till Lovisa 🙂
Mamma Mia!
… och det är här jag befinner mig i kväll för att se musikalen Mamma Mia så det är inte sagt att det blir några fler inlägg av mig i dag.
Föreställningen börjar klockan sju och slutar kanske där kring halv tio, och innan vi är tillbaka hemma i Lovisa är klockan säkert elva eller halv tolv.
Kommer troligen att ha en massa fina Abba-låtar i skallen de närmaste dagarna 🙂
Adrian solade för länge…
… och blev alldeles orange i fejset.
Men den bilden fick jag inte visa här, fåfäng som han är.
Här ser ni hur jag försökt blanda till ansiktsfärger – bland annat.
Bra att medborgarinstitutets konstsal har stora bordsytor, annars skulle jag vara i blåsten.
Och bra att vår lärare Hanna Olá kunde rädda Adrian. Han är henne evigt tacksam.
För då jag fortsatte med följande färglager blev han orange i ansiktet!
Vi lät honom morra för sig själv och torka i lugn och ro. Sedan hjälpte Hanna mig blanda till en ny färg som skulle täcka den som uppstått då Adrian hade solat för länge…
Modellen på papperet finns där enbart för att jag så småningom ska få rätt hårfärg åt Adrian.
Medan jag väntade på att färgerna på Adrians blus skulle torka målade jag några höstlöv.
– Det tycker jag du ska fortsätta med, sa Adrian. Måla så många löv du orkar.
I klarspråk menar han alltså att jag inte ska syssla med porträttmålning.
Och min tanke var att han skulle hålla armarna i kors över bröstet. Nu ser det ut som om han gömmer något bakom ryggen.
Men det går att ändra ännu med skuggor och streck.
– Varför det, frågar han. Jag har ju en present åt dig bakom ryggen.
Innerst inne är han en god människa.
– I LÖÖV JUU, sa jag.
Och nästa vecka fortsätter jag med följande färglager både på löven och på Adrian.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 