Prata medan tid finns

Minnen.
Foto: Mariella Raevuori

Talade med en äldre man och hans fru i dag, reportaget publiceras på lördag. Den 30 november har det gått 75 år sedan vinterkriget startade i Finland. Det är inte många som har minnen kvar från den tiden mer.
Så om någon av dem som finns kvar vill prata och berätta om olika minnen från krigstiderna – det kom ju ett fortsättningskrig också – så lyssna på dem och gör anteckningar, skriv artiklar, så länge det är möjligt.
Jag är oerhört tacksam för att den här familjen bjöd in mig till sitt hem och delade med sig av minnena från en strapatsrik resa.

 

13 reaktioner på ”Prata medan tid finns

  1. Ja, minnena bleknar om man inte förvarar dem.
    Och en annan sak. Spela in rösterna medan tid är. Så gärna jag skulle vilja höra mina föräldrars röster!
    Jag letade som en galning efter min mans röst, efter hans död, hittade så småningom lite grand på någon video. Oftast blir man tyst om man märker att någon spelar in.
    Kram!

  2. Så är det. Ju äldre man blir desto mer börjar man förstå att man borde ha lyssnat bättre då föräldrarna berättade om sina liv. Nu finns det mycket jag undrar över o ingen som kan svara på mina frågor.

    1. Ibland är det kanske inte det lättaste att tala med dem som står en närmast, men ibland är det just så.
      Som journalist har jag alltid haft lättare att intervjua människor jag inte känner alls, eller som jag känner ganska bra – däremot satte jag mig aldrig ner och intervjuade mormor.

Lämna ett svar till I skuggan av Arvid och Lydia Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.