
Det var inte alkoholens fel. Och det finns ingen person som misshandlat mig.
Nej, det stormade faktiskt så rejält natten mellan onsdag och torsdag att jag ramlade i toaletten i hytten. Ni kan aldrig tro hur lustigt det var… Men ryggen slog i kranen så att duschen kom i gång. Att jag inte blev ett dugg våt är ett mysterium… Hade kanske inte trott att allt det här hade hänt om jag inte såg blåmärkena följande dag.
Jag slog mig gul och blå för Sveriges skull helt enkelt. Man måste väl bekänna färg för fasiken.
I morgon och under de närmaste dagarna visar jag bilder från Täby centrum, från kyrkans loppis där, från båten, från Grindtorp i Täby, vad vi åt under resan osv.
Det lät ju roligt, samtidigt som att det kunde ha gått riktig illa oxå.. Men nödlanda har ingen lag och måste man så måste man.
Fin blåmärke, säger en som själv gärna halkar på en bananskal. 🙂
Jag är så pass annorlunda att jag gillar blåmärken – kollar dem från dag till dag och undrar ”blev det inte värre än så där” … 🙂
Gillar också blåmärken av någon märklig anledning. Jag gömmer dem aldrig.
Vad du inte gör för Sverige, bra där – eller nej, inte riktigt. Tur att det inte är sommar… Nu kan du iaf gå långärmad;-)
Skoj att se dina bilder och iakttagelser från Täby Centrum. Å Kyrkornas Second Hand brukar vi faktiskt besöka då och så och ta en macka och en kopp kaffe.
Spännande att se din rapport:-)
Kommer bilder längs med veckan!
Tänkte på dig då vi var där, och vet ungefär var du bor.
Hihi, det var en ”slående” rubrik och jag vitsar till det här också 😉
Ja, hua vad det kan bli av nästan ingenting!
Hihii… ja, jag är ju bara glad att det inte gick värre – inget hål i huvet eller bruten arm…
ajdå….
Vältränad som man är gick inga ben av! Och fördelen med en mjuk stuss ska inte föraktas 🙂
Exakt samma som med mig om jag trillar!
VÄLTRÄNAD, MUSKULÖS och inbyggd vaddering! 😉