Ja, vad gör man inte för att locka läsare till bloggen? Men tyvärr, det blev inga sådana bilder i dag…
På redaktionens morgonmöte kom vi på att vi kanske borde ha en artikel som tangerar julen, eftersom vi i morgon kommer ut sista gången före den långa helgen.
Kanske vi kunde fråga hur de brandmän som har jour firar julen på stationen? Naturligtvis skulle vi ha fina bilder också. Vi drog några helt rumsrena skämt om muskulösa män med bar överkropp och en brandslang nonchalant hängande över armen.
Men saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Dels är vi ju en seriös lokaltidning, dels hände det plötsligt något annat.
Jag råkade själv på en utryckning!

Medelsvår krock i Lappträsk var rubriken på tilannehuone.fi. Fick en ungefärlig adress, riksväg sex, nära gränsen till Kouvola. För mig betydde det tre mil i en riktning för att kanske få en bild.
Och det man aldrig som reporter vet då man åker i väg är vad man har framför sig. Är det bara en plåtkrock eller är det något värre, med totaldemolerade fordon och döda människor. Kommer jag ens fram till olycksplatsen, kan jag stanna min bil där, eller är jag tvungen att gå en kilometer innan jag får bilden?
I dag hade jag tur på många sätt. Skyddsänglar och krockdynor såg till att ingen skadades. Jag kunde stanna på en sidoväg alldeles i närheten, och jag hann få bilder precis innan fordonen forslades bort.
Och brandmännen då? Jo, jag hann träffa dem också. Många, i alla åldrar. För jag fick vara med på julkaffet där både yngre och redan pensionerade räddningsarbetare träffades. Så har jag inte ett omväxlande jobb, säg?
Det blev ju ett lyckligt slut på historien.
Underbar lokaljournalistik! 😀
Den hoppas vi får leva länge än – lokaljournalistiken!
Viktigast var inte att se bilderna utan att du fick träffa brandmännen. 😉
Ja, och kanske fantisera lite… 😉
Aha… Kanske ett ämne för ett kommande inlägg? 😉
Hmmm… jag undrar, jag 🙂