Två skåp bortskänkes

Åsen_vardagsrum.

Två skåp bortskänkes. Höjd cirka 190 cm, bredd cirka 80 cm. Hade inte måttband med men bilderna torde säga sitt. Ta kontakt med mig via privat meddelande på Facebook om du är intresserad. Du kan ta bara ett skåp om du inte vill ha bägge, men du måste avhämta det själv från vår gamla bostad.

Det var ett tag sedan jag besökte ex-makens och min lägenhet. Det har inte känts bra att gå tillbaka dit, för här bodde jag ju ensam från slutet av maj till början av september. Plågades av en massa gamla minnen då och grät mycket.
I dag kan jag ju se tillbaka på våra sjutton gemensamma år och i det stora hela glädjas åt allt. Så mycket roligt vi gjorde både i den här bostaden och i de andra vi delade, för att inte tala om året vi bodde i Stockholm.

I dag kände jag inget speciellt då vi var där och skänkte bort andra möbler vi inte behövde. Jag var inte ledsen, inte vemodig. Allt har sin tid och jag har kommit vidare i min livsprocess. Den här bostaden var fin så länge vi var lyckliga där tillsammans. Den är fortfarande fin, men den tillhör ett avslutat kapitel i mitt liv.

Ja, och hepp! Bostaden är till salu 🙂

skåp_1

Fula fiskar på nätet

Dem finns det gott av. En del är ute efter att få dina pengar, genom att sälja varor som inte finns, eller genom att förblinda dig på en kontaktsajt.
Ofta är det väl så att den som låter sig luras inte vänder sig till polisen eller inte annars heller våga berätta öppet om bedrägerierna. Den lurade känner sig dum och tycker att hen har sig själv att skylla.

Det finns en massa olika kontaktsajter på nätet.
Det finns en massa olika kontaktsajter på nätet.

Först tyckte jag också det var skämmigt att gå med på en kontaktsajt. Men sedan hörde jag så många som sa att människor faktiskt har träffat sin livspartner där.
Jag vet ju att han inte kommer och ringer på min dörr och jag är inte pigg på att jaga en ny man på krogen.

Under de tre månader jag funnits där ute har jag minsann stött på både det ena och det andra. Ganska fort tröttnade jag på alla män från andra länder i Europa som ville ha kontakt så jag satte ett krux i filtret att männen bara får komma från Finland.

Tänkte att jag skulle samla mina egna erfarenheter och de som andra berättar för mig, och kanske någon gång – med tillstånd av alla inblandade lurade – publicera en bok. Tror den skulle bjuda på både hårresande och rolig underhållning.

Hittills är det värsta jag varit med om att en karl blev helt stum då jag tyckte vi efter sex veckors bekantskap kunde träffas IRL. Jag antar att han var en av alla de där som inte i verkligheten såg lika fager ut som på bilderna…

Den andra incidenten inträffade då jag insåg att den jag börjat dejta också dejtade en annan kvinna jag känner. Synd för honom att vår ankdamm, som han knappast ens vet att existerar, är så liten som den är.

Det var inte lätt att skriva det här för visst känner jag mig lite dum.
Men jag är ju inte den enda som blivit lurad. Och jag vet att det finns massor av fina män och kvinnor där ute som på riktigt är ensamma och som aldrig lurat nån.

Men dom där fula fiskarna, vad ska man göra med dem?
Har du några erfarenheter av nätdejting? Goda – mindre goda?

Med Svensson på äventyr

Här har vi parkerat på en mycket anonym P-plats 12 mil från Lovisa.
Här har vi parkerat på en mycket anonym P-plats 12 mil från Lovisa.

Har nu kommit så långt i mitt nya liv att jag tar mig an nya utmaningar utan att darra allt för mycket på manschetten. I går funderade jag hur jag ska hitta till den adress jag fick, 12 mil väster om Lovisa. Har ingen gps i bilen. Men i morse kom jag på att jag har ju en surfplatta med ett kartprogram.
Damen föreslog i och för sig helt plötsligt att jag skulle göra en u-sväng mitt på Ring I men jag struntade i hennes vansinniga förslag och hon planerade om min rutt. Vägarbeten kan ju göra vem som helst snurrig, och speciellt yr i skallen må en dam som befinner sig inne i en surfplatta bli 🙂

Jo, jag vet att man inte får fotografera då man kör bil...
Jo, jag vet att man inte får fotografera då man kör bil…

Min bil kallas Svensson som en del av er vet. Han tyckte om att komma ut på en långtur, totalt 24 mil. För det mesta blir det annars korta färder för hans del i Lovisa centrum.

Och vet ni det kändes så fantastiskt att bara fara iväg och känna att jag klarar vad som helst. Ett helt nytt liv har börjat. Och som beställning spelades en massa fina låtar på Radio Nova. Kaija Koos ”Vapaa” (sv. Fri) var den första. Sedan kom Samuli Edelmanns ”Mahdollisuus” (sv. Möjlighet) och de orden gick rakt in i mitt hjärta. Han sjunger om hur en färd ibland kan kännas farlig, den sköra lilla människan tar sina första försiktiga steg på den nya stigen, hon ramlar men reser sig igen. Och resan, det nya livet, är full av möjligheter och små underverk.

En del av dem fick jag uppleva i dag och därför är jag just i dag lycklig.
Livet är här och nu. Livet är inte det som var i går och om morgondagen vet vi ingenting.

Äntligen tid hos frissan!

Sådan lyx då någon annan fixar frisyren.
Sådan lyx då någon annan fixar frisyren.

Hade tid hos frissan redan förra lördagen men så blev hon sjuk och tiden flyttades fram med en vecka. Tänk om man själv alltid skulle orka fixa sin frisyr så fint som frissan gör… men ack, man fixar det man ser i spegeln, det vill säga pannlugg och sidohår 🙂 Inte får man det där andra gjort!

Det här är ingen permanent, bara lite lockar – jag har spikrakt hår annars. Det som krävde tid i dag var att fixa utväxten och att få några slingor till. Jag är mycket nöjd!

Kramar och fin lördag till alla ❤

Första fettisbullen!

Kunde inte motstå frestelsen då vi var på jobb i Lappträsk i dag. Köpte säsongens första fastlagsbullar, en till vår prao och en till mig själv.
Kunde inte motstå frestelsen då vi var på jobb i Lappträsk i dag. Köpte säsongens första fastlagsbullar, en till vår prao och en till mig själv. Foto: Daniela Ikäheimo

Bullarna hade sylt i sig och inte mandelmassa, så det slutade med att jag delade min med en kollega på layoutsidan.

Sällan jag blir fotograferad själv i jobbet. Nå, det hände i går faktiskt, jo… men det händer inte ofta. Så det var roligt att vår fotopraktikant tog en bild på mig.

En liten paus i jobbet.
En liten paus i jobbet. Foto. Daniela Ikäheimo

Fotomodell för en dag

Tillfällig studio uppriggade i tidningshusets kök.
Tillfällig studio uppriggad i tidningshusets kök.

I dag fick vi journalister på KSF Media veta hur det känns att stå FRAMFÖR kameran.
– Titta hitåt, vänd vänstra axeln lite mer mot mig, fundera på var du vill hålla händerna. Bra sådär! Ja, eller vill du hålla dem på ett annat sätt? Nu ser du ut som en liten skolflicka.

Vi hade fotografering för något som troligen ska bli våra fotobylines. Eller inte vet jag var våra bilder ska komma för det togs foton nästan i helfigur också… dock inte i baddräkt eller utan.

Att bilden blev så vit där uppe beror antagligen på hans kamerablixt. Men det ska bli spännande att se slutresultatet, och var bilderna landar 🙂

Post med mysko innehåll

Minns ni de där mjältbrandsbreven som skickades ut 2001?
I går fick jag ett stort kuvert med ett rasslande innehåll.
Kontaktade ändå inte Säpo, tog risken och öppnade kuvertet och hittade det här.

Strössel för bakverk eller glass.
En liten påse med prov på strössel för bakverk eller glass.

Kommer också ihåg att det till Borgåbladets redaktion här i södra Finland skickades ett brev med ett par Mariannekarameller som överraskning inuti. Karamellerna hade dock gått sönder och vitt pulver läckte ut ur påsen. Det blev stort ståhej kring kuvertet, just med tanke på vad som hade hänt i USA.

Men angående påsen jag fick. Säkert är innehållet helt okay, men lite undrar jag ändå. Hur väl preparerat och med vilka ingredienser är något som håller till och med 8.12.2017?

Kvällens konstalster

Vad har konstnären tänkt på egentligen?
Vad har konstnären tänkt på egentligen?

En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.

Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.

I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.

Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.

Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.

Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?

Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.

Lyfter på hatten för…

… alla som värnar om traditioner. Och det gör man på Traditionscentrum Kuggom. Den gamla folkhögskolan bär på över hundra år gamla traditioner och då yrkesutbildaren Axxell lade ner verksamheten i Pernå tog entusiaster över. Nya kurser väntas starta i höst och här är också allt möjligt annat på gång. Det skrev jag om i dag och artikeln borde gå ut på onsdag.

Vacker byggnad inte sant, den gamla Kuggom folkhögskolan som nu blir ett traditionscentrum.
Vacker byggnad inte sant, den gamla Kuggom folkhögskolan som nu blir ett traditionscentrum. Foto: Daniela Ikäheimo

I dag skrev jag också om diabetes som man kan tillfriskna från fastän många kanske inte tror det.

När jag kom hem hade jag ont i bröstet och torrhosta. Skulle inte ha tid att bli sjuk nu, men när har man det? Sjukdomar, större eller mindre, kryper på eller överraskar oss totalt vare sig vi vill det eller inte.

Jag försökte i alla fall med det som brukar lindra. Varm kakao och för mysfaktorns skull ett nytt ljus.

Försöker mota elaka baciller i grind med kakao och levande ljus.
Försöker mota elaka baciller i grind med kakao och levande ljus.