Några dörrar till

Åkte runt och tog några bilder i Lovisa i dag. Av våra fina parker bland annat. Och så hittade jag ett brunnslock, en skylt och två dörrar som hör till Småfolkets stig i Lovisa.

Dörr i stadsdelen Garnison på Östra Tullgatan.
Dörr i stadsdelen Garnison på Östra Tullgatan.
En dörr invid en dörr på sommarrestaurang Kapellet.
En dörr invid en dörr på sommarrestaurang Kapellet.

Att gå, cykla eller bila runt och fotografera får mig att känna att jag lever, att jag är stark och klarar mig ensam om jag så måste. Med det inte alls sagt att jag inte behöver släkt och vänner. De ger fortfarande stort stöd, jag vet var jag har dem som känner mig utan och innan, som inte sprider falska rykten om mig.

Häromdagen kom en kvinna fram till mig och frågade hur jag mår. Hon hade ”hört på stan” att jag mår dåligt. Jag berättade åt henne att jag vet att sådana rykten sprids om mig men att de inte är sanna. Jag tackade henne också för att hon kom direkt till mig och frågade hur saker och ting står till.

Klart det kräver energi av mig då jag tänker på det här, hur många lögner som far runt och som jag inte har en chans att påverka. Men varje gång någon kommer direkt till mig får jag berätta min version om mitt liv 🙂
Och då har åter skjutit i sank en osann berättelse om mig.

För även om jag fortfarande kan vara ledsen ibland för att den kärlek jag trodde skulle vara för livet dog ut – betyder det inte att jag är för evigt knäckt, eller att jag skulle vilja ha tillbaka det jag miste.
Jag har ett nytt liv nu, jag är för det mesta glad, jag har vänner, jag känner mig ofta vacker och stark (fast nu får jag säkert ett meddelande där det står ”hörru du, sluta med sånt där, du är gammal och ful)…

Kort och gott. Jag mår inte så dåligt som ryktet om mig säger, jag är inte död heller 😉

Kronbloms väder”pinne”

I fredags visade Kronblom att vädret skulle bli bra, och vackert var det mycket riktigt ännu i går lördag.
I fredags visade Kronblom att vädret skulle bli bra, och vackert var det mycket riktigt ännu i går lördag.

Bilden är tagen i motljus men tittar du noga kan du se Kronblom hålla i en pinne. Den kommer ju ut från ett ställe i byxorna så man kunde tro han höll på med nåt annat, men nej nej… det här är en grankvist och den reagerar på väderleken. Pekar den uppåt blir det sol, och pekar den nedåt blir det regn.

Ägarna till Kronblom har köpt vädermätaren i Ullared i Sverige. Han lär finnas i massor av olika storlekar.
Kul grej tycker jag!

Skyltsöndag 26 juli

Här får man inte övernatta.
Här får man inte övernatta.

Skylten finns i närheten av några containers för återanvändbart avfall. Vem skulle vilja övernatta där?
Men annars är förstås parkeringen vid Skeppsbroområdet i Lovisa tilltalande, till exempel för husbilar och -vagnar. Så det är väl det som avses.
Tycker de där vita märkena ser ut som utmärkta sängar 🙂

Bongade ytterligare en dörr

… ja, och egentligen två till men då satt jag i bilen så dem får jag fotografera senare.
Dörrarna jag skriver om hör till projektet Småfolkets stig i Lovisa.

Den här dörren finns i stadsdelen Garnison.
Den här dörren finns i stadsdelen Garnison.

Alla dörrar finns inte vid stenfoten till husen eftersom den som i detta fall kan vara täckt av buskar eller gräs. Någon husägare har också valt att placerar småfolkets dörr på ett plank.

Akta er för anonyma troll

Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.
Bilden är bara symbolisk för mitt blogginlägg. Den är en detaljstudie från min första boks pärm som ritades av vår lokala konstnär Jan Lindh.

I går fick jag en kort och ganska intetsägande kommentar till ett av mina inlägg här på bloggen. Jag har inte låtit publicera det och orsaken är följande:

Varje gång någon ny kommer in hos mig kollar jag personens blogg om sådan finns.
Den här gången landade jag på en blogg som hade startats i går. Det första inlägget var rätt dystert och skribenten meddelade tydligt att hen vill vara helt anonym. Där fanns inga foton, speciellt inte på skribenten, och inga kontaktuppgifter om hen.
Hen skulle ändå sjunga ut på sin blogg och använda falska namn om den hen behöver skriva om.

Personen får gärna blogga för mig men jag leder inte mina läsare till riktigt vem som helst. Det handlar inte om att nedvärdera någon viss skribent, bara att välja vem jag själv har att göra med.

Ber er också själva på era bloggar alltid vara uppmärksamma när nya personer kommenterar hos er. Har ni fått besök av ett troll, eller tycker ni bloggaren som kommenterar hos er är trevlig och verkar seriös?

Jag har nämligen märkt att det finns bloggare som vill utnyttja det faktum att jag har tiotusentals läsare i månaden. De vill komma åt mina vänner här, det vill säga hitta deras bloggar, för att bättre få ut sina egna budskap.

Jag vill alltid veta vem personerna som kommenterar hos mig är. Och även om jag inte på långt och när träffat er alla personligen har ni ett ansikte för mig och en mejladress via vilken jag kan kommunicera med er, det vill säga får svar på frågor om jag vill. Av nättrollen får man inga svar.

Har ni varit med om något liknande? Hur har ni då reagerat?

(Ps. försöker hålla min blogg positiv och minimerar därför de dystra inläggen, tyckte dock det här var en sak värd att varna om – men snart ska jag ut på fototour och då blir det åter förhoppningsvis trevliga bilder från min omgivning)

Två bilder från min dag

Hade en kul dag på jobbet, fastän vi diskuterade allvarliga saker. Sådana som dåliga vägar och äventyrande av trafiksäkerhet.
Men tänk att kunna skämta ändå, och skratta så att magen guppar 🙂

Och guppade den inte innan jag träffade dem jag skulle intervjua så guppar den nog efter den här trakteringen.

Välkommen till bords!
Välkommen till bords!

Det bästa av allt var att vi var så pass bekanta att vi kunde skämta och säga ”ja, någon artikel blir det inte om bordet inte är väl dukat under intervjun”…
Men ni må förstå att även om vi var sex personer vid bordet så blev det en del läckerheter över.

Mindre vackert skåp förr.
Mindre vackert skåp förr.

På väg till strandbodarna där jag skulle träffa en väninna på kvällen stannade jag upp och fotograferade det här elskåpet. För några år sedan var det grått och fult – i dag är det så här fint.

Schillmarksparken

Det finns en lummig skvär vid Mariegatan i vår stad som fått namnet Schillmarksparken.
Så här beskrivs parken på citynomadi.com:

Staden har hedrat minnet av bildkonstnär Nils Schillmark (1745-1804), som föddes samma år som Lovisa grundades, genom att uppkalla en gata och en park efter honom.
Schillmark, som främst målade porträtt, anses vara Finlands mest namnkunniga 1700-talsmålare. Konstnären, som bodde vid gatan som bär hans namn, avled i Lovisa. Schillmarks minnesmärke på gamla begravningsplatsen restes år 1961.

I parken finns ett konstverk som jag tycker är vackert, men som jag tror delar människors åsikter.Konst_3Konst_2Konst_1

Ännu en pryl

Och jag som inte skulle köpa fler prylar.
Men ser ni, den här behöver jag 🙂
Då jag är på platser där jag inte kan ladda pekplattan eller telefonen, där det inte finns tillgång till elektricitet – har jag den här extra laddaren med mig. Som i och för sig ska fara fulladdad innan jag åker iväg utan mina andra laddare – annars är det ju liksom ingen vits.
Hängde ni med? 🙂

En hjälp i nöden?
En hjälp i nöden?

Och så måste jag visa vad jag åt till efterrätt på lunchen hos Runda Munken i dag.

Grädden smalt fort i solen. Men gott var det!
Grädden smalt fort i solen. Men gott var det!