Kanske bör sätta datum på mina inlägg i rubriken för jag har rätt många redan som bara heter ”Skyltsöndag”.
Idén har jag fått av bloggaren Konstellerkonstigt och här hittar ni ett av hennes inlägg som jag inte tror att jag länkat till förr.
En stor reklamstolpe fylld av information om olika konserter och dansevenemang hittade jag i östra grannstaden Kotka för en tid sedan.
I morse hade Radio Vega tekniska problem och spelade under minst en halv timme musik. Bland annat Lisa Nilssons ”Var är du min vän”.
För ett drygt år sedan var det väldigt svårt för mig att lyssna på kärlekslåtar eller sånger med vackra ord.
I dag går det riktigt bra att lyssna och samtidigt njuta av texter som jag tycker kunde komma direkt från mitt hjärta.
För att undvika missförstånd handlar mina tankar och drömmar inte om det som en gång var, de handlar inte om en människa jag mist. De handlar om… 🙂
I dag inleds evenemanget Small Ships Race med bland annat tävlingar för segel- och allmogebåtar. Festen och tävlingarna fortsätter i morgon.
Det regnade och åskade i morse och en bit in på eftermiddagen men lyckligtvis sprack molntäcket upp lagom till tävlingsstarten.
Här kommer ett bildsvep.
Jag har åter hört lögner om mig själv i dag. Svårt att värja sig mot dem. För att inte säga att det är helt omöjligt att göra det.
Uppskattar verkligen stort dem som kommer fram till mig och frågar om något de hört verkligen stämmer. Man vet var man har sina vänner.
Alla bryr sig ju inte om att ta reda på sanningen.
Något jag lärt mig under det tuffa året jag har bakom mig är att inte tro på allt folk säger. Ni vet det där med ”han sa att hon hade sagt att han hade sagt”.
Ni som känner mig och vill veta hur jag mår, som är intresserade av min version av mitt liv – ta modigt kontakt när vi ses.
… då skulle kanske de som inte gillar min blogg bli glada 🙂 Men inte skulle jag sluta blogga för det! Datorer och surfplattor går att använda där borta också.
Läste en intressant artikel i vår tidning i dag. Den handlade om den här sajten.
Ofta känner jag en längtan till Afrika och antar att jag har levt ett tidigare liv där. Jag har också inspirerats av Torre i Afrikas blogg. Han skriver också om annat än Afrika men särskilt bilderna och berättelserna därifrån inspirerar.
Vi har känt varandra via bloggen och Facebook ett par år och i går träffades vi för första gången IRL. Hade så trevligt som jag inte haft på länge!
Men inte är det illa att vistas i de miljöer jag visar på bilderna heller. Min hemstad Lovisa är mig nog ändå otroligt kär.
… kan vara nog så spännande. Man har sett en karta på Google Maps. Man vet att körtiden från Borgå centrum till Sondby på Vessö ska vara cirka 22 minuter. Man tror man ska hitta kiosk, badstrand, semesterglada människor. Men ibland känns det som om man kommit mitt i en Kaurismäki-film.
Missförstå mig rätt ändå. Det var helt underbara vyer jag såg. En slingrande smal asfalterad väg genom lummiga landskap.
Att jag råkade få ett gäng cyklister framför mig som ledde till att kön av bilar bakom mig blev minst en halv kilometer lång gjorde inget. Varför ILA genom ett landskap när man kan se på det i cyklistens takt?
Men 22 minuter? Glöm det.
Jag letade ihärdigt efter en badplats. Där som jag skulle träffa alla människor jag kunde intervjua.
Körde kilometrar genom öde skogar, såg en korp kraxa vid ett sandtag och fick åter känslan av att jag befann mig i en Kaurismäkifilm. Badplatsen hette Köttboda och när jag kom fram till den var den totalt öde.
Ett sådant namn på en badplats. Undra på att ingen var där. Som ur en sämre deckarfilm.
Men – inget ont om Sondby. Det är en idyll. Och jag fann slutligen människor att intervjua på Skeppars camping.
Läs mer om det i torsdagens tidning. Men förvänta er inget badreportage. Jag var liksom lite på jakt 😉
I samma cafeteria som jag visade bild från i förra inlägget finns det här fönstret.
Det är Café Runda Munken jag talar om och där finns många små rum. I rummet längst bak finns det här fönstret. Tittar man på det utifrån är det ett ensamt fönster på en jättestor gul rappad vägg, borde egentligen visa det från andra hållet också.
Speciellt inte om lådan ligger som den här, bredvid landsvägen halvvägs ner i diket 🙂
Men alla andra postningar är inte heller så lyckade.
Jag har berättat om ”killen” som via en bloggkommentar (publicerades ej) kallade mig ful och gammal och som påstod sig ha talat med personer jag känner. För att även dessa personers namn nämndes kunde kommentaren självfallet inte gå ut men den finns sparad och utskriven på papper.
Personerna skribenten pekade ut påstod själva att de aldrig talat om mig med någon sådan där ”mysko man”.
Därför tycker jag helt enkelt det var en postning som inte hittade rätt.
I går eller i dag figurerade en kommentar i en grupp på Facebook. En vän till mig tog kontakt för att hen antog att kommentaren handlade om min blogg. Och det var ingen välmenande kommentar.
Men den låg inte heller länge på gruppens sida, antar att moderatorn tog bort den eftersom den inte hörde hemma där. Skillnaden med FB är ju ändå att kommentarer skrivs i eget namn, fastän alla inte har bilder på sina nunor, så jag vet ju vem som skrev inlägget där.
Också en postning som inte verkade ha landat i rätt forum.
Gjorde ett jobb om en cykelväg i dag och vågade inte parkera bilen allt för nära arbetsfältet vid den trafikerade vägen. Så det är redaktionsbilen som står där vid horisonten 🙂
Känns också som att jag åter har en lång väg att gå innan jag kan känna mig lycklig och stabil.
I det här inlägget skrev jag om att jag kände mig vacker, stark, självständig och lycklig.
Det var väl för att jag inte skulle fortsätta leva i den villfarelsen som jag fick kommentaren om att jag är ful. Sedan blev jag också offentligt utskälld två gånger, fick arga mejl och bitska sms.
Vissa människor vill helt enkelt sätta mig på plats. Jag ska inte tro att jag är något.
De här fönstren finns inne på ett ganska nytt café i Lovisa.
Del 77 i serien hittar du här.
Eller ”päk in pisnis” som finnen säger 🙂
Tillbaka på jobbet efter fyra veckors semester. Har ännu två veckor kvar dock!
Vet inte hur många samtal jag ringde utan att få tag på folk, för det är ju… just det… semestertider och Finland sover.
Men sedan fick jag en artikel gjord, den går ut på onsdag. Och när jag kom hem började telefonen ringa, fick svar på missade samtal och fortsätter med grejerna i morgon.
Har känt mig lite dränerad ännu i dag. Helgen var tung med många negativa meddelanden, hårda ord och försök att sätta mig på plats.
Men den stödjande responsen överväger och jag har inte behövt radera en enda kommentar sedan ”konstiga killen” skrev för några dagar sedan.
Vill orka fortsätta vara positiv, tro på mig själv och på att såväl det goda som rättvisan segrar i slutändan.
Då jag inte vet hur jag ska illustrera det här inlägget sätter jag en bild på ett inredningshjärta som jag lottar ut här. Vill du vinna hjärtat? Kostar inget, följ instruktionerna på startsidan uppe till höger och lämna en kommentar där.
Jag ser två ögon, en hög panna och en kalufs. Eller möjligtvis en skärmmössa.
Stenen finns på Södra åsen i Lovisa.
Ps. Nu ser jag faktiskt två ansikten bredvid varandra (redigerat 14.7.2015).
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 