I mina barndomskvarter finns det här huset som nu kallas Villa Limppu, bland annat för att man bakar goda limpor som säljs under evenemangen.
I granngården lekte jag ofta som barn.
Husen är öppna även söndagen den 30 augusti klockan 10-17.
Vårt härliga evenemang Lovisa Historiska Hus arrangeras för elfte gången.
En av mina drömmar är att få skriva på heltid om vår fina stad. Om jag kunde leva på det vore allt helt underbart, för här finns SÅ mycket fint att visa.
Hann besöka några marknader och fyra hus i dag.
Få se vad jag hinner med i morgon, för då ska jag vara husvakt. Ställer frivilligt upp för idrottsföreningen FC Lovisa. Men från tio på morgonen till ett på eftermiddagen hinner jag ännu njuta av atmosfären i stan.
Skriver flera inlägg i dag så att du som eventuellt missat att LHH pågår blir påmind om det. Och för att du som inte alls kan komma till Lovisa i år ändå ska få njuta av evenemanget.
Det var lite trångt i de smala gränderna ibland i Tallinn.
I dag är det trångt om saligheten också i Lovisa då Lovisa Historiska Hus arrangeras för elfte gången. Här hittas programmet för dagarna, och på samma sajt finns också bilder av alla hem som håller öppna dörrar, kolla övre balken under ”Talokohteet”.
I går var jag på ett skärgårdsställe där en yrkesfiskare berättade om sitt jobb för politiker och riksdagsledamöternas assistenter. Skarven utgör ett problem, sälarna ett annat. Arbetsdagarna är långa och semestern kort. Men jobbet ger en viss frihet och närheten till naturen tror jag en fiskare älskar.
Det blåste en hel del i går och ute vid det rätt öppna havet kände man fukten och kylan som påminde om att hösten är i antågande.
Den här veckan har jag kört 310 kilometer, alltså dryga trettio mil, i jobbet. Har besökt Liljendal, Strömfors och Borgå. Senast i dag var jag i Horslök på Sarvsalö och vägen dit är nästan fem mil i en riktning.
Körde dit och tillbaka i ösregn. Hoppas vi får bättre väder till veckoslutet då vi har Lovisa Historiska Hus. Min artikel om Päivi Storgårds hem hittar du här.
… och en fin dörr också. Vet inte vad det här var för en klubb, tycker mig se texten Du Nord, men hittar inget om det på internet. När jag tog den här bilden var det bara en plats av många som vi gick förbi.
Del 87 i min fönsterserie finns HÄR.
… som man av olika anledningar minns.
Man kan minnas dem med glädje, ha något att fira. Men datum kan också innebära sorg eller vemod.
Med det här inlägget vill jag visa att det finns en allvarligare sida hos mig än den jag av olika orsaker visat upp här på bloggen under de senaste veckorna.
Den här våren och sommaren har några personer jag känt gått bort. Med mitt utpräglade sifferminne minns jag säkert deras dödsdatum rätt länge.
Och jag tänker på deras anhöriga. Säger inte att jag förstår vad de känner och går igenom, för varje sorg är unik. Men vet att också de för evigt kommer att ha vissa datum ristade i sina minnen.
I sorgen gäller det att ta en sekund i taget, sedan tar man en minut i taget, sedan en timme och så småningom klarar man en dag, en vecka, en månad.
Snart har det för min del gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade bedragit mig. Den första dagen i varje månad räknar jag fortfarande som en månadsdag, men jag gråter inte alls lika mycket som förra sommaren. Månadsdagen har på något sätt också blivit en segerdag som visar att livet har gått vidare, trots allt.
Det första sorgeåret ligger bakom mig. Och det är väl något sådant jag önskade jag kunde förmedla till dem som får sorg i dag, vare sig det är en skilsmässa eller någon kär som avlidit… att det är så viktigt att tillåta sig sörja en stor förlust.
Våga tala om den du mist, eller skriv ner dina känslor.
Det kan finnas stunder då du av olika anledningar bara måste bita ihop för att klara vardagen. Men försök inte sopa sorgen och de ledsna känslor under mattan. De försvinner ingenstans innan du bearbetat varje molekyl av dem.
Processen med att ”fejsa eländet” är sällan lätt, men det lönar sig att ta fajten.
Våga gå i terapi, du har allt att vinna på det.
Det här inlägget skrev jag för att ni som läser min blogg inte ska tro att varje dag är en tjohejsan-dag för mig även om livet är lättare nu än för ett drygt år sedan.
Jag har ju lovat att vara ärlig och mig själv här. Så långt det är möjligt, utan att såra utomstående.
Efter den första september som är månadsdag sedan dagen-då-jag-fick-veta-allt kommer den 3 september som är bloggens 6-års dag! Och den 4 september är det ett år sedan jag flyttade till mitt nya hem inne i stan. De dagarna ska firas ❤ 🙂
Tyckte att jag hade nio fasadbilder kvar från resan så jag tänkte att jag visar tre nu och tre inom en snar framtid och de tre sista också innan snön faller 🙂
… lådan eller ska vi kalla den väskan, en liten koffert, i trä som jag köpte från en antikaffär i Nystad/Uusikaupunki.
Försäljaren sa att den innehållit något slag av manick, för det finns små hål i ena kortsidan, troligen gjorda för elektriska kopplingar.
Jag vet ännu inte hur jag ska använda lådan/väskan. Men den var bara så fin att jag ville erbjuda den ett hem hos mig. Den luktar lite konstigt inuti, hoppas vädring hjälper.
Tips på vad prylen kan användas till om jag inte vill ha den som extra resväska? Den är cirka 35 x 30 cm och djupet är cirka 12 cm.
Har ännu många bilder kvar från Tallinn. Visar några murar i dag. Sedan får jag väl ta och visa flera fasader på en gång så att jag inte har sommarbilder kvar ännu då vintern är här 🙂
Vill minnas att den här gatan heter Pikk Jalg och leder upp mot Alexander Nevski Katedraal.
Har ännu många fönsterbilder kvar från Tallinn men tänkte visa ett fönster från Lappträsk så här mellan varven. Vi var med Lovisa lärdomsskolas elevförbund där på sommarfest för en dryg vecka sedan och då tog jag den här bilden.
Här är fönstret i sig kanske inte så speciellt, men gardinerna, insynsskyddet (?) och blomman i motljus gjorde att jag fastnade för motivet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 