Bästa stunden är nu

Vill ha de här orden som rättesnöre.
Vill ha de här orden som rättesnöre.

För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Då skrev jag det här inlägget. En enda tanke snurrade i mitt huvud. Det var vår bröllopsdag men den skulle inte firas fler gånger än de femton vi hade hunnit med.

I dag var bröllopsdagen inte den första tanken som dök upp och det gör inte längre ont att tänka på och leva genom den fjärde juli. Ändå kommer den dagen självklart för evigt att förknippas med dagen då vi gifte oss. Hur skulle jag kunna glömma det? Inte på annat sätt än om jag drabbades av en minnessjukdom.

I går var jag flera timmar på stranden med I-M och FasterAster. Sedan träffade jag R under några timmar. Vi käkade bland annat lunch på Saltbodan. Senast jag träffade honom var i slutet av januari och det är egentligen märkligt hur öppna vi kan vara fastän det här bara var vår tredje träff.

Jag har inte haft något förhållande sedan skilsmässan, bara träffat två män och ingen av dem är från Lovisa. Jag har inte bråttom med att gå in i en relation för jag vill att mycket ska klaffa den dagen, annars är jag hellre ensam.
R och jag bor också så pass långt från varandra att vi inte vill inleda ett förhållande. Men eftersom vi är fria som fåglarna kan vi träffas då det passar oss båda 🙂

Där ute på nätet finns många män i varierande åldrar som tagit kontakt. Men här är man så pass kräsen att det passar inte med anonyma träffar innanför fyra väggar. Den som vill träffa mig måste godkänna mig sådan som jag är, med allt från extra kilon till öppen och orädd natur. De kraven har verkligen sållat bort agnarna från vetet 🙂

I dag ska jag träffa två vänner, också på Saltbodan. Det är Rosornas charm i vår stad hela helgen.

Fina fönster, del 74

Den somriga inramningen gör verkligen det här fönstret extra fint.
Den somriga inramningen gör det här fönstret extra fint.

Ytterligare ett fint fönster från Postbacken i Illby där vi var och såg en fars i söndags.

Nu har det för övrigt hänt så mycket på mindre än tolv timmar i mitt liv att jag inte hinner återge allt här just nu.
Blev utskälld i går av en person som inte tycker om att jag är öppen om mitt liv på bloggen. Och ändå har ju majoriteten av inläggen handlat om mig och mina vänner och vad vi gjort under sommaren.

OBS! Personen som gav mig en avhyvling är INTE min ex-make, inte heller kvinnan han är tillsammans med. Hon har inte bråkat med mig – kort sagt, vi har ingen kontakt och bägge mår säkert bäst så. Jag unnar henne all lycka och framgång. Över ett år har gått sedan den smärtsamma skilsmässan, terapin har hjälpt mig och jag går vidare i livet.

Att jag sedan då och då, ytterst sporadiskt, berättar om mina känslor – det har jag all rätt att göra. Jag skriver inte elakt om någon, jag vill bara få ut det som gör ont inom mig och kanske samtidigt hjälpa andra i samma situation.

Den andra grejen som hänt inom de senaste tolv timmarna är bara positiv. Mer än så säger jag inte nu, för så fort jag är glad över något brukar saker och ting skita sig…

Njut av solen och sommaren, lev i nuet – kram ❤

Ett gammalt hus är borta

Det här huset finns inte mer i dag.
Det här huset, så kallade Mattssons verkstad, finns inte mer i dag.

I går började det dyka upp bilder på Facebook av det här huset som fanns vid Strandvägen i Lovisa. Jag fotograferade det i våras och tänkte att någon dag ska jag skriva ett blogginlägg och fantisera om vad allt här kunde finnas. Men nu är huset borta…

Fastän jag är född i början av 1960-talet minns jag inte vad här fanns under 1900-talet. Som barn bodde jag i stadsdelen Garnison men fastän den inte ligger väldigt långt borta rörde jag mig sällan i de här trakterna som liten. På FB skriver man att här åtminstone funnits en verkstad och någon hade köpt sin första bil här.

Under modern tid har här funnits olika affärer och en loppmarknad. I övre våningen arrangerades några gånger julmarknader för hantverkare. Det var precis de potentialen jag såg för byggnaden. Men jag antar att huset var i dåligt skick. Mycket hade fått förfalla och slutligen blir det ju så att det kostar för mycket att renovera så att en byggnad uppfyller alla krav som finns speciellt om den ska vara i allmänhetens bruk som affär eller restaurang.

Kul ändå att jag hann få en bild av huset, nu är det lättare att minnas vad som en gång fanns på den här platsen, alldeles i närheten av Skeppsbron som är en av Lovisas sommaroaser.

Kastade vinterpälsen

I dag, den första juli var det dags! Om ni ser något ludet som flyter i Lovisaviken kan det vara min vinterpäls 🙂
Men herredumin… och några små svordomar… så kallt vattnet var. Plusgrader ändå, inget is på ytan, så vad ska man klaga? +13 kanske?

Brrr det är kallt men jag doppade mig TVÅ gånger :-)
Brrr det är kallt men jag doppade mig TVÅ gånger 🙂
Här vilar själen.
Här vilar själen.
Elden tar sig och så småningom har vi en fin glöd.
Elden tar sig och så småningom har vi en fin glöd.
Hahaa! En lite annorlunda bild på korvarna på grillen :-)
Hahaa! En lite annorlunda bild på korvarna på grillen 🙂
Solen lyste från en nästan klarblå himmel.
Solen lyste från en nästan klarblå himmel.
Och så en bild på mig själv. Foto: Min syster.
Och så en bild på mig själv. Är inte så sorgsen som jag måhända ser ur 🙂  Foto: Min syster.

Kurre och Kråkan

Det är skojigt att sitta och titta på djuren i naturen.
Kurre vill hålla nötterna han får på sommarstället för sig själv.
Kommer Kråkan och hans unge för nära jagas de bort. Det bara rasslar i tallgrenarna och pollenet yr.
Kråkan retar Kurre men kan nog skatta sig glad för att han har vingar. Kurre är också snabb som blixten och skulle han få tag på Kråkan vete Katten eller övriga fåglar om Kråkan skulle få behålla livet…
Så pass snabba var Kråkan och Kurre i sina rörelser att jag inte fick jakten på bild, men Kurre lyckades jag fånga.

Mums, mums - nötterna i huset är mina!
Mums, mums – nötterna i huset är mina!
Så här kommer jag åt dem. Kråkan kan inte sitta här och käka, han är för stor.
Så här kommer jag åt dem. Kråkan kan inte sitta här och käka, han är för stor. Han får nöja sig med eventuella rester som faller ner till marken.
Och låt mig sitta här och äta i fred.
Och låt mig sitta här och äta i fred.

Lite dyrare skor

… men en sådan njutning att stoppa fötterna i dem. Det är faktiskt en viss skillnad på skor som kostar 130 euro och på skor som kostar sju euro. Och då talar jag inte bara om skillnaden på 123 euro.

Jag har så många par skor som varken är riktigt bekväma eller snygga, men som funkar en sommar och till vardagsbruk.

Men NU satsade jag på ett par som jag tycker är vackert, och till råga på allt sköna att gå i från första stund.

Och så måste jag kanske påminna läsarna om att jag har en reklamfri blogg. Tillsvidare får jag inte heller betalt av någon för att skriva vissa inlägg.
Och så måste jag kanske påminna läsarna om att jag har en reklamfri blogg. Tillsvidare får jag inte heller betalt av någon för att skriva vissa inlägg.

Idylliska Illby

Och här kommer ytterligare några bilder som jag tog i samband med besöket på Postbacken i Illby utanför Borgå. Bilderna är från närmiljön, det vill säga strax utanför själva Postbacken.

Så vackert hus och träd speglar sig i den stilla Illby ån.
Så vackert hus och träd speglar sig i den stilla Illby ån.
Kan det bli så mycket somrigare än det här? En liten mormorsstuga.
Kan det bli så mycket somrigare än det här? En liten mormorsstuga.
Samma stuga fotograferad från annan vinkel.
Samma stuga fotograferad från annan vinkel.
Lupiner i motljus. Ogräs, säger någon. Vacker sommarblomma, säger någon annan.
Lupiner i motljus. Ogräs, säger någon. Vacker sommarblomma, säger någon annan.