Hit vill jag åka någon gång på nytt! Det var i och för sig en lång resa. Elva timmar i en riktning utan mellanlandningar.
Minns att jag satt nära toaletten. Det var omöjligt att sova när där nästan hela tiden var kö och någon som buffade till mig. När jag äntligen höll på att få en blund i ögonen tändes all belysning i planet och personalen började ropa efter läkare. Det råkade finnas en läkare bland passagerarna.
Den som hade insjuknat klarade sig och vi behövde inte göra en extra landning för att få hjälp.

Åååh, dessa härliga vyer! På väg mot Bond-ön alltså, där en av filmerna hade spelats in. Ett måste att besöka den för en Bond-supporter var det ju 🙂

Ett vackert och annorlunda land.
Jag har aldrig varit där och ser inte heller ut att jag ska dit. Långt färdväg för min smak. Får nöja mig med bilder därifrån.
Kram!
Tycker också själv att det krävs åtminstone två veckors semester då man åker dit. Drabbades av jetlag då vi kom hem, men inte så att jag mådde illa – jag bara vaknade klockan tre på natten och var hur pigg som helst 🙂
Måndagskram!
Jag stannar nog i Europa. Lagom avstånd. Jag har inte så jättestor längtan efter resor långt borta.
Kram, Kram!
Mest längtar jag just nu efter sol och värme – men det kan bli för mycket av den varan också, om det blir mer än +25 🙂 Så när är jag nöjd? Hahaa.
Kram!
Man vet aldrig vad man får.
Det är bara att gilla läget! 🙂
Kram!
Ja, det är nuet som gäller. Och en viss planering, ett visst hopp för framtiden.
Men ändå också att vara tacksam för det man har.
Kram!
Precis! 😎