Finska lokaltidningen Loviisan Sanomat fyller hundra år i år och firar på olika sätt längs med året.
Jag gratulerar!
Min förra skyltning hittar du HÄR.
Och länkar till andra som skyltar hittar du hos Konst eller konstigt.
… eller framåt, mot sommaren!
Den här sommaren har jag tänkt upptäcka mer av min näromgivning, liksom leka lite turist, eller kanske guide?
Jag tror också jag ska ta och upptäcka andra delar av Finland. Till exempel Åland, västra Finland och Österbotten 🙂
… köpa bröd och ost. Men besöket i affären slutade med att jag köpte en ny krukväxt, ett blockljus, en duschkräm, klistermärken…
… och snart är det ju påsk. Då måste jag ha lite vårkyssar på lager 😉
Att det snart är påsk betyder inte att det blir vår. Påsken infaller tidigt i år. De gånger den kommer mot slutet av april finns chanserna att vädret är bättre.
I dag har vi ett par grader minus och snål blåst med snöyra.
På mindfulnesskursen lärde jag mig att saker och ting är som de är.
Jag kan inte ändra på vädret, bara klä mig rätt.
I dag är jag kompensationsledig från jobbet på grund av lördagsjour.
Inga måsten tynger mina axlar. Jag ska som vanligt pynja här hemma, och så ska jag läsa alla mina fina vänners bloggar!
Och ser ni – visst har jag en framtid som jordbrukare!
För några dagar såg det ännu ut så här.
Då jag i går lade ut en fråga på Facebook om det är normalt att jorden ”jäser” och att stråna är bruna innan de blir gröna fick jag några riktigt bra svar.
Thomas Antas skriver så här: ”Jorden ”jäser” för att fröna sväller och skjuter ut olika delar i jorden (rötter och grodden). Det bruna/röda/vita som först kommer upp heter koleoptil och är ett skyddshölster för groddbladet när det tränger genom jorden.”
Så säg inte att man inte kan lära sig något via bloggar och FB 😀
… av Lovisa stads rådhus. Nu råkar jag inte veta vem som målat tavlan men då jag fotograferade bilden fanns den i Almska gården. Där pågår en utställning om arkitekten Chiewitz som bland annat gjort ritningar till kyrkan och just det här rådhuset.
Det här får vara ett bidrag i min serie av bilder från Lovisa tills jag kommer ut på riktigt för att ta fler.
Jag längtar efter lite varmare temperaturer som möjliggör cykelturer. Nu har det ännu varit kallt om nätterna och de vattenpölar som bildas på dagen fryser då till. Jag vill inte ta risken att cykla omkull för Lovisabildernas skull 🙂
I morgon är jag ledig från jobbet och då ska jag bland annat läsa bloggar. Har haft fullt upp de senaste veckorna med ditt och datt… lått ditt stå för jobbet och datt för ❤
… men det tycks arta sig ändå. Påskgräset.
Många annorlunda upplevelser blev det då vi besökte Egypten 2010. Bland annat var vi ute på ett beduinläger i öknen. Hur genuint det var kanske man kan fråga sig. Tror att människorna faktiskt bodde där på riktigt, men att en del av dem försörjde sig på turister. Vi åkte ut med jeepar, fick bestiga ett litet berg och ägna oss åt stjärnskådning.
Något jag reagerar på nu efteråt är att den andra kvinnan på kamelen (jag kände henne inte) verkar ha hjälm. Hon är också klädd i jeans medan min kjol åkt betänkligt mycket upp… Men det var ju så helsikes varmt!
Här borde jag kanske placeras i min otålighet 🙂
Jag som vill att allt ska hända nu och genast, helst ska det ha hänt i går!
En av flera härliga gamla saltbodar i Lovisa. Tittade in där under veckoslutet, fick sitta ner en stund och dricka en mugg saft. Men jag satt på en bänk intill väggen. Den övriga interiören kunde jag bara inte låta bli att fånga.
… var har ni er?
Hahaa – det är en skojig ordlek tycker jag.
Det är svårt att bara gå förbi alla blommor i granna färger som finns lite överallt just nu. De här lökarna var omöjliga att negligera.
Känner också just nu att tålamodet håller på att nå bristningsgränsen. Det ska då tänjas och tänjas som ett gummiband… grrrrr!
Helst skulle jag vilja hoppa jämfota, i stora vattenpölar – och ropa jippii jippii jippii medan vattnet skvätter om mig.
Undrar om några män i vita rockar skulle komma och hämta mig då. Borde jag testa?
Gillar färgerna och stänket i den här bilden. Fastän jag annars inte är någon större supporter av rosa 🙂
Det här är en av många bilder som jag har hittat i arkivet. Där fanns flera trevliga sådana från min 50-års dag. Den blev ett fint minne.
När jag ser fotografier där ex-maken ser kärleksfullt på mig, bilder av femtio rosor, frukost på sängen, ett fint kort och löften om en härlig sommar med Frankrikeresa… då blir jag inte längre ledsen.
Jag känner bara tacksamhet för att vi fick en så lång tid tillsammans.
Klart att jag någon gång också kan tänka ”föga anade jag då att han knappt två år senare skulle lämna mig”. Att påstå motsatsen, eller att skilsmässan inte berör mig, skulle vara en stor lögn.
Men det är ju så mycket som vi inte vet om följande dag och om vår framtid.
Den kan föra fina överraskningar med sig också. Och det är dem jag väntar på den här våren och sommaren.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 