… men det här betyder ju att våren är här.


… men det här betyder ju att våren är här.



Konst och arkitektur i olika former blir det i det här inlägget.
Tror nog det funnits en del delade åsikter om daghemmet och skolan på bilden här under.

Däremot tror jag att väldigt många tycker att Kampens kapell är fint. Utanför brusar storstadslivet med en massa bilar och människor. Men inne i kapellet är det knäpptyst.


Ytterligare ett foto av ett gammalt foto, men tyckte att jag bara måste ha med den här i min skyltsöndag.
Förra söndagens bidrag hittas här.
Och några fina skyltar hos Konst eller Konstigt, som inspirerat mig och många andra (sedan Pumita slutade förvalta Skyltsöndag), hittar du här.
… eller som en spillra av sig själv.
Ser man ut så här då?




Storyn bakom fartyget som ligger under vatten är sorglig. Det lär ha varit ett väldigt fint gammalt skepp. Men det hade lite skavanker och hölls flytande på grund av en elektrisk pump som kontinuerligt länsade bort vatten.
Tills Helsingfors stad av någon anledning stängde av elektriciteten på området. Vilket ledde till att det sade blupblupblup… och fartyget sjönk…
Nu lär staden och fartygets ägare tvista om ersättningsfrågan.
Det blev en hel del fotograferat under det knappa dygn jag och en väninna besökte en tredje väninna och hennes man fredag-lördag.
Visar inte alla bilder i dag. På lager har jag vackra väggar, båt- och fartygsvrak, lyftkranar m.m.
Helt underbart att få inviga uteterrassäsongen och överlag vidga vyerna.


Kan ni förstå att det var ganska svårt att hitta till rätt adress då vi skulle ta oss under och förbi den här byggplatsen. Jag ringde värdinnan men på grund av oljudet från bygget var det svårt att höra vad hon sa…
I mitt stilla sinne tänkte jag ”helt kul att se nya omgivningar, men tacka vet jag lilla Lovisa” 😀
De två grå tornen är hisstrummorna till två skyskrapor som ska byggas här. Med Helsingforsmått mätt kan man säga att hus som blir 37 våningar höga ÄR skyskrapor…



Adrian har varit hos mig… och det märks. En massa tokiga tankar och repliker snurrar runt i mitt huvud. Han pressar också på och förser mig med idéer till den fjärde boken.
För er som inte följt min blogg så länge måste jag kanske ge en kort förklaring. Adrian är huvudpersonen i de tre böcker jag skrivit sedan 2007. Alltså är han en fiktiv person, men för mig finns han i allra högsta grad.
Vi pratar rätt mycket med varandra. Jag kan förstå att det här är ett beteende som ter sig konstigt för människor som inte har livlig fantasi eller som inte har skrivit romaner.
Lyckligtvis är det både vettiga och roliga saker han säger, annars vete fåglarna vad jag skulle göra med honom 🙂 För det går inte längre att skapa om honom. Han är vad han är efter alla år.

I dag hämtade vi min cykel från lokala sportaffären där den varit på vårservice. På väg mot affären var jag tvungen att mumla för mig själv ”våtservetter, ostbågar” upprepade gånger eftersom det inte är sådant jag köper alla dagar.
Adrian hörde ju det där och visste också att jag kände mig lite vinglig på cykeln då jag inte åkt den på flera månader.
– Så när ambulansförarna lyckas väcka dig när du ramlat och slagit skallen har dom nåt att fundera på då dom får svar på frågan om hur du mår. Våtservetter och ostbågar.

I dag åker jag med än väninna till huvudstaden. Vi tar en buss tidig eftermiddag och hoppas solen skiner så vi kan njuta ute på någon terrass. Sedan tar vi metron ut till Fiskehamnen där vi träffar ytterligare en vän.
Om jag hittar något intressant att fotografera under mitt besök återkommer vi till de bilderna i morgon. Blir jag riktigt i farten med kameran kanske jag har många fina bilder på lager för en längre tid framöver 🙂
Ha en skön fredag!
Senast jag visade bilder av fasader var efter resan till Tallinn på fjolårssidan.
Så nu är det väl dags igen?
Men det är åter ett inte så väldigt bra foto av en papperskopia.
Fasaden finns i södra Frankrike och då jag tog bilden för drygt femton år sedan hade jag varken mobiltelefonkamera eller digital kamera.

Om förra inlägget var en flopp bland ”fina fönster” eller i alla fall ett lite udda val 🙂 … så kommer här ett verkligt fint fönster.
Men nu blev utmaningen att ta ett foto av ett foto.
För då för sisådär minst femton år sedan då jag var i södra Frankrike på ett uppdrag hade jag ingen digital kamera.
