Häromdagen råkade jag på en vän som jag umgicks ofta med förr. Men någonting har hänt och jag har ingen aning om vad det är. Det finns en obegriplig kyla i luften, blickar vänds bort. Jag har på olika sätt försökt uppmuntra på distans då vännen haft det svårt, till exempel skickat kort och hoppats vi ska kunna ses. Men jag har varken fått tack eller svar.

Slutligen har jag tänkt att det troligen är bäst att ge upp.
Men frågan om varför det gick såhär finns alltid kvar.
Kanske jag vågar ställa den någon gång, direkt till min gamla vän.

Osökt kommer jag ändå att tänka på att en tredje eller fjärde part ligger bakom alltsammans. Under de två senaste åren har jag tvingats inse att alla inte vill mig väl.
Så därför fortsätter jag hoppas att den som hör något ofördelaktigt sägas om mig, eller som undrar om jag har ihop det med nån man, ska våga komma direkt fram till mig och fråga hur saker och ting står till. Det här med män är väl alltid lite extra intressant. I och med att jag har många vänner på den fronten ”paras” jag ju också ihop med flera av dem…

Men som sagt – fråga bara, vad som helst – jag lovar ge ett ärligt svar – utan att bitas först 🙂