Månad: oktober 2016

Höst i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Började dagen med ett pressinfo i en utställningslokal som ligger nära mitt hem. Gick hemifrån i god tid, räknar med att promenaderna tar dubbelt längre tid än med friskt knä.

Vacker park.
Vacker park.

Fint att den här parken fick stå kvar, men nog var det i tiderna en katastrof att infartsvägen och -bron till Lovisa byggdes uppe till höger. Den går nu rakt mot kyrkan, och vänder först då man nästan är på kyrktrappan. Ett gammalt trähus, en station invid järnvägen revs i detta sammanhang.
Här en gammal bild som visar infarten, den här parken ligger nere till vänster.

Graffiti, eller klotter, under bron.
Graffiti, eller klotter, under bron.
Också löv som håller på att vissna är vackra.
Också löv som håller på att vissna är vackra.
Kontraster.
Kontraster.

Då jag väntade på att få skjuts till mataffären tränade jag upp benet genom att gå i sakta mak fram och tillbaka. Sedan kom jag på att jag kan ta lite bilder som tidsfördriv också.

Lite halvfärdigt ännu…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och på grund av knäskadan tänker jag verkligen inte förivra mig då det gäller att flytta möbler 😀

This is not ready yet, my dear.
This is not ready yet, my dear.

Nej, allt är inte klart, och vanligtvis står inte Bond i öppningen till köksdörren heller. Men han ville posera, visa att han bor hos mig.
De här möblerna ska flyttas. Särskilt synd känns det just nu att jag inte kan ha locket till sekretären nedfällt, för då kommer jag inte ut från sovrummet. Den lilla svarta biten ni ser nere i vänstra kanten på bilden är nämligen min Barcelonasoffa. En liten del av sovrumsdörren syns också.

Men hörni… tids nog! Tålamod var ordet!

Tycker om att ha små värmeljus med dofter här.
Tycker om att ha små värmeljus med dofter här.

Ibland tänker jag ”så synd att jag inte röker” för då skulle jag ofta gå ut på balkongen, sitta här och filosofera. Men nej, det får räcka med att en del av mina vänner röker och att andra i huset gör det 🙂
Ska bli intressant att se hur fönstren på balkongen ser ut på vintern. Jag tänker inte använda infravärmen, den är inte kopplad just nu.
Men på våren och sommaren blir det här som ett extra rum och då inreder jag det troligen lite mer.

I dag skulle jag ta det lugnt, inte göra många knop. Men jag har jobbat från tio till sex. Lyckligtvis har jag kunnat göra det via datorn hemma. Det blev en del korrekturläsning och så damp det in några uppdrag via e-posten.
Jag är tacksam och glad, har jag sagt det förr? ❤

 

Våga dela med dig

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Om du är bekymrad över något, om du är ledsen, känner dig mobbad, missförstådd eller annorlunda. Då kan det kännas som om du är absolut ensam i hela världen med ditt problem – men det är du ju inte.

De senaste dagarna har jag läst många bekymrade inlägg på Facebook av vänner till bland annat unga som tagit livet av sig. Det SKA inte behöva gå så långt, att det sista ropet på hjälp är ett självmord som inte gick att avstyra.

Sitt inte ensam med dina bekymmer.
Sitt inte ensam med dina bekymmer.

I programmet Efter Nio talade Jani Toivola i måndags om sin nya bok. Här finns en del av det han sade i artikelform. Bland annat säger han ”Livet handlar inte om att hemlighålla, trycka ned saker och vara ensam. I samma stund som jag berättade kände jag mig otroligt lycklig och lätt”.

I tv-programmet sa Toivola att tystnad ofta beror på rädsla för vad andra ska tänka. Många försöker skydda andra genom att vara tyst. Inom alla familjer finns det något man aldrig talar om.

Men han talar också om vikten av att kunna hålla tyst i vissa sammanhang och att vara en bra lyssnare. Det där med att man är öppen och berättar om hur man känner sig är ju inte alls samma sak som att pladdra hejvilt och särskilt inte att skvallra om eller förtala andra.

Jag har fått höra från många håll att jag inte ska vara så öppen på min blogg. Själv har jag ändå fått så mycket bra gensvar här och så många pushar framåt att de lätt övervinner de få sura påhopp som kommit genom åren.

Att hitta lugnet, balansen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga.
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga. Bilden är mer symbolisk och har inte direkt något med balans, livskvalitet och sömn att göra.

Läste en artikel om sömnproblem och då slog det mig att jag inte tagit en enda tablett av de receptfria melatoninpreparaten sedan jag sade upp mig från fastanställningen. Tidigare utgjorde det ibland ett problem att jag hade kvällstur och var uppe i varv ännu kring midnatt. För att få sömn och orka stiga upp före klockan sju var jag tvungen att ta ett par tabletter melatonin.

Nu har jag hittat min rytm. I vanliga fall lägger jag mig mellan kl. 22 och 00, och vaknar runt klockan 8 och 9. Jag har hittat min rytm.

I morse var jag tvungen att ha klockan att ringa vid åttatiden, men jag vaknade som vanligt en halvtimme innan. Låg ändå och tog det lugnt en stund. Har så många tacksamhetstankar nuförtiden.

Inga bomber som faller över min hemstad. Jag tvingas inte fly. Jag har tak över huvudet, jag kan njuta av frukost i lugn och ro, jag har ett stimulerande jobb och vänner. Jag har förvisso ont i knäet men jag kan ännu gå utan kryckor, jag sitter inte i rullstol.

Lugna puckar som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Vårdcentralen.
Vårdcentralen.

Det är ett tag sedan jag var patient här själv. Som arbetstagare gick jag i företagshälsovård hos ett privat företagare, men den tiden är förbi.
Jag kände mig inte som ett särskilt brådskande fall men gick in här ändå. Efter tio minuter blev det min tur att anmäla mig, och sedan var det bara att vänta på läkare.

Där satt jag en och en halv timme drygt, men det gick ingen nöd på mig. Jag läste om kungligheter i svenska damtidningar, om kändisars skilsmässor och om livsöden i tidningen Allers. Tiden gick fort.

Den trevliga unga kvinnliga läkaren bad om ursäkt för att jag hade tvingats vänta. Jag sa att jag hade valt en dag för besöket då jag inte hade någon brådska – jag tycker vårdare och läkare ska få tack och beröm, inte bara gnäll av trilskande patienter.

Det praktiska går framför skönhetsidealen.
Det praktiska går framför skönhetsidealen.

Jag har fått låna två knästöd av bekanta och läkaren sa att jag får använda det då jag går, men hemma och särskilt på natten ska jag inte ha stödet på benet.
Eftersom jag är tacksam för att jag KAN gå, för att jag inte har värk och inte behöver kryckor – är det lugna puckar som gäller. Jag kan ta mig både hit och dit men allt tar längre tid och kräver planering.

Knäskadan har blivit lite bättre på fem dagar. Nu kollar vi läget. Förvärras det blir det nytt besök på vårdcentralen och magnetröntgen. Men om läget är såsom i dag och om det långsamt blir bättre behöver jag inte gå till läkaren. Dock kan det dröja veckor innan knäet är stabilt igen.
Så det är åter ordet TÅLAMOD som gäller 🙂

Glad måndag! 17-10-2016

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Glad måndagskväll! Jag har haft fullt upp sedan i morse.
Direkt efter frukosten hade jag ett layoutjobb, sedan gick jag i ett par affärer innan det var dags för en intervju. Efter det redaktionsmöte, och sedan skrev jag ett par artiklar. Jag är ännu inte klar med alla texter, men plötsligt kom jag ihåg BLOGGEN och glad måndag!

Finland fyller 100 år 2017.
Finland fyller 100 år 2017.

Finlands självständighetsdag firas den 6 december. Då fyller vi 99 år. Nästa år är det jubileumsår. Jag tycker att det här paketet med värmeljus är fint ❤

En dag på hemmaredaktionen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… eller vad jag ska kalla mitt arbetsrum/sovrum. Mitt kontor? Verkstad, skulle väl någon med glimten i ögat säga, för att också sängen är här. Men nu är det utsikten från arbetsplatsen jag vill visa. Eller utsikten från rummet överlag, då jag har persiennen uppfälld för att få in ljus. Till natten släpper jag ner och stänger den, fastän insynen är minimal. Men blotta tanken på att någon ändå står i buskagen och spanar påminner om filmen ”Halloween” och ger rysningar…

Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.
Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.

Just nu är jag extra tacksam för att jag har jobb jag kan göra hemifrån. Blir sju timmar jobb minst i dag, så det där med att helga vilodagen funkar inte riktigt för en egenföretagare.
Knäet måste undersökas. Troligen måste det vänta till tisdag förmiddag.

Onekligen vackra färger i naturen just nu.
Onekligen vackra färger i naturen just nu.
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen :-)
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen 🙂

host_4

Chokladhimlen…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… finns nu också i Lovisa. Nala Deli säljer praliner från Petri´s Chocolate Room.
Visste att jag skulle missa öppningen av affären på grund av diverse omständigheter. Men tänkte att jag tar en sväng där via, för jag kan lyckligtvis ännu köra bil. Jag kan gå också men tävlar som sagt i snigelklassen 🙂

Handgjorda praliner.
Handgjorda praliner.

Såg att levande ljus lyste i en lykta utanför affären och att det var belysning och några personer där inne. Dörren var stängd. Den nya företagaren hade egentligen stängt för mer än en timme sedan.
Men vi välkomnades in ändå och jag kunde köpa handgjorda praliner. Min syster gjorde detsamma och köpte även blockljus.
Fantastiskt tillmötesgående företagare – tummen upp för det!

Med ett skadat knä

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.

Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.

Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!

Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.
Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.

När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.

Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation.
Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation. Konstnärligt inte sant?

På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.

Carita Liljendahl
Suomusjärvi, Egentliga Finland ·
Kvällens bästa! En supporter från Mariehamn var på väg hem från fotbollsmatchen mot HJK. Vi möttes på ett café. Han såg min Tor halsduk. Frågade om jag varit med i Tour the ski? Han ville pussa mig men vågade inte då han var rädd för doping balsam och norskor 😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!