Om ett par timmar styr Lovisa Tors innebandysupportrar kosan mot Åbo. Kanske det finns någon fin vägg att fotografera i hallen där? Den här är från resan till Villmanstrand söndagen den 2 oktober.
Min förmiddag har gått i översättningsarbetets tecken. Det ramlade in drygt 1000 ord och jag kunde lova att leverera dem redan i dag.
Ska jobba en dryg timme till innan jag packar väskan till Åboresan. Måste ge mig av i god tid till hållplatsen. Skadade knäet i går. Hemma i köket. Jag bara vände mig mot höger för att slänga ett papper i skräpkorgen, och så sade det KNAAK!
Fasiken, det gjorde ont.
Det lär ju vara i hemmen olyckorna sker. När man håller på med extremsporter, hoppar fallskärm och så – då vrickar man inte ens en tå!
I dag kan jag gå, men väldigt långsamt och försiktigt… tävlar i snigelklassen.
Jag blir sällan arg, och jag tror inte att jag är det just nu heller. Men någonting pyr ändå inom mig.
Kanske jag bara har varit tyst för länge? Hållit mina åsikter tillbaka, eftersom jag med tiden blev van vid att jag inte fick skriva vad jag ville på min blogg.
Använde jag N-ordet i något lättsamt inlägg blev jag kallad rasist.
Skrev jag om mina känslor efter skilsmässan hatbloggade jag.
Himmel och pannkaka så farlig jag har varit!
Så bra att jag inte bor i Turkiet eller Ryssland för då hade jag varit inburad eller död sedan länge.
Detaljstudie av en liten väska jag en gång fick av min syster.
Nu blir jag säkert kallad sur klimakteriekärring också.
Jag tycker nämligen att ”de fina litteraturkännarna” är upprörda helt i onödan. Bob Dylan har skrivit många fina texter och han är värd Nobelpriset i litteratur lika väl som vem som helst annan.
När jag sedan sagt ifrån, eller skrivit vad jag tycker – blir jag ibland såsom kvinnor ofta blir. Lite fundersam. Var jag nu ändå för rak på sak? Borde jag ha uttryckt mig sakligare?
Funderar en man någonsin i de banorna? Jag tvivlar.
Ibland får jag ”tillrättavisningar” och ”förklarande besserwisserkommentarer” av män.
Nånting hos mig tycks irritera dem.
Jag tror jag ska bestämma mig för att gilla det. Att vara stolt för att jag är en sten i skon då det behövs, en avvikande och omöjlig varelse.
I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.
Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.
Många sådana här bilder blir det. Duger inte att sända till media fastän skärpan är hygglig.
Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.
Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.
Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.
… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂
Konstverk från Galleri Theodor tagen tidigare i höstas.
En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂
Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!
… i köket brummar och bullrar det. Överlag verkar många korsningar i vår stad få ny asfaltsbeläggning just nu.
När jag flyttade in här sista dagen i augusti såg jag bara en vägg av gröna löv. Snart ser jag lite mer. Men där händer inte så mycket, mest är det bilar som kör förbi nere på gatan eller uppe på infartsbron.
Asfalteringsarbeten på gång. Men som betraktare får man gissa sig till vad som finns bakom löv- och grenverket.
Dagen började med ett tre timmars pass med olika texter hemma vid datorn. Jag trivs så otroligt bra med det här sättet att jobba. Känner mig privilegierad och inte ensam alls.
Jag skulle gärna visa bilder från mina olika arbetsuppdrag, men av olika anledningar är det för det mesta inte möjligt. Jag tycker att texterna och bilderna ska komma i tidningen först. Ibland jobbar jag också med annonsörer och då är det ännu viktigare att allt går korrekt till.
Mitt på dagen strövade jag i lugn och ro, mestadels tillsammans med pensionärer, i mataffären. Träffade terapeuten jag gick hos för ett och ett halvt år sedan och kunde med gott samvete svara på frågan om hur jag mår att jag mår toppen.
Detsamma svarade jag åt en annan bekant på stan som frågade ”Hur känns frilanslivet?” ”Härligt” svarade jag.
En rubrik ska ju vara ”hooking”, så jag valde att presentera det här inlägget med den här rubriken 🙂
Hittade frågorna hos BP, som lånat dem av en annan bloggare. Tycker att sådant här är kul ibland, att presentera sig för sina läsare 🙂
Sätter precis som BP lite varierande bilder här, de har egentligen inget med svaren att göra 🙂
Ett minne från Trädgårdsföreningens resa i augusti.
1 Vad vill du förmedla med din blogg?
I dagsläget mest vardagsglädje. Min blogg är inte nischad så här hittar du allt möjligt. Jag vill också vara öppen kring allt, även skriva om sådant som känns svårt och skamligt. Då man delar bekymmer med andra i Blogglandia inser man fort att man inte är ensam.
2 Vilken typ av bloggar gillar du att läsa?
Vardagsbloggar är de bästa. Gillar också resebloggar.
3 Hur är den perfekta lördagen för dig?
Jag är egenföretagare och därför kan en lördag se ut lite hur som helst. Men god mat och dryck tillsammans med fina vänner slår aldrig fel, varken på en lördag eller en vardag.
Han häckar på min balkong. Inte en inredningspryl jag skulle köpa, men fick den som gåva och tycker ugglan ser både klok och sympatisk ut. Det finaste med honom är att han är tillverkad med motorsåg.
4 Flyg, tåg eller båt?
Gillar alla tre. Har sällan brådska så tåg och båt duger gott 🙂
5 Din bästa egenskap?
Snäll. Vill alla väl.
6 Vilken är din huvudsyssla idag?
Frilansjournalist med allt vad det innebär av varierande uppdrag.
En del svagheter har man förstås i livet… 😉
7 Vilka är dina bästa inredningstips?
Avskalat, enkelt, levande ljus, gröna växter.
8 Hur ofta städar du toaletten?
Toalettstolen minst två gånger per dag 🙂
Toaletten som helhet ungefär en gång i veckan.
9 Vilken är din favoritfilm bland Astrid Lindgrens filmer?
Madicken.
10 Hur ser din morgon ut hemma hos dig?
Sover gärna till 8-9. En knapp timme frukost, läser papperstidningar. Jobbar sedan i regel 3-4 timmar disciplinerat med texter vid datorn.
… att jag skulle ge mig på kakelfogar med en tandborste! Helt bra blev det ännu inte men jag fick i alla fall användning av vinägern. När den snart är slut köper jag ättika till rengöring i stället.
Överraskande tålig – blomman till höger har hållit sig i tre veckor.
… att den här höstblomman skulle trivas så bra på min inglasade balkong. Har haft den snart fyra veckor och inte en enda blomma har jag behövt plocka bort. Dessutom har den många knoppar.
Höstglöden till vänster är inte lika gammal men den tycks trivas svalt den också.
Jag bränner levande ljus varje kväll, inte enbart om höst och vinter.
Den här tavlan fanns på en utställning på Galleri Theodor tidigare i somras. Den hängde på annat led då, men jag tycker man kan ha den att hänga hur som helst 🙂
Ny vecka, nya utmaningar – färg och frihet och glädje åt alla!
… och det får ta tid. Såsom så mycket annat i livet också måste få göra.
Jag talar om min bostad. Har bott här otroliga fem veckor och fyra dagar redan.
Sakta men säkert hittar saker sina platser, men ännu borde jag få hjälp med att flytta en del möbler där bara två armar och enbart mina krafter inte räcker till. Och hur ber man om den hjälpen utan att det här ska se ut som en desperat kontaktannons? 😀
Bland annat sekretären de här sakerna står på ska flyttas, två andra skåp likaså.
Jag har en rymlig hall, men ett par kvadratmeter av dem är ”belamrade” med loppisgrejer. En sekretär, en liten byrå och en större skåp borde flyttas.
Jag hade lovat mig själv vara klar med all senast till sommaren 2017 så jag borde inte stressa 🙂 Men otåligheten i mig pockar på.
I dag har jag varit på en hantverksstafett i Kuggom traditionscentrum. Härligt med människor som värnar om gamla hantverkstraditioner, som gör sitt allt för att de ska leva vidare och för att slit-och-släng-samhället inte ska ta över. Mer om det senare i Nya Östis.
Jag har fått några nya arbetsuppdrag också. De är stimulerande och jag är tacksam ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 