Gillar att se speglingsbilder som andra bloggare tagit och här kommer mitt bidrag. Tagen på en paus under resan med innebandysupportrarna till Villmanstrand i går.
Aj, hur matchen slutade?
Det minns jag inte.
Eller jo, tyvärr – det blev torsk med siffrorna 7-4. Sammandrag här.
Jag känner allt mer att det var helt rätt att jag flyttade. Bostaden på Drottninggatan var ljus och fin, absolut inget fel på den och inte på grannar, husbolag eller hyresvärd heller.
Men där fanns troligen sorg i väggarna eftersom det var dit jag tog min tillflykt sommaren 2014 i samband med skilsmässan.
Då i maj för två år sedan, då jag visste att maken hade träffat en annan, firade vi min födelsedag med en del släkt och vänner på Bonga slott där konstnären Riitta Nelimarkka bor och har utställningsutrymmen.
Ingen av gästerna visste då att maken och jag stod på randen till en skilsmässa. Vi höll helt enkelt god min.
Men innerst inne kände jag mig som tjejen på Riitta Nelimarkkas tavla. Så jag köpte den, trots att den var dyr – över 300 euro kostade den. Det finns ett budskap i den som passar in på mitt liv sådant som det var då och som det är nu.
Upp och ner ser motivet ut så här. Tjejen är frustrerad och arg, vill varken höra eller veta nåt…Men då motivet är på rätt led skrattar flickan. Livet vändes upp och ner, men så småningom blev flickan glad igen.
Och vet ni – den här reliefen har allt sedan jag köpte den för drygt två år sedan legat i sin förpackning. Tills i dag, då jag kände att det är dags för den att få en plats i mitt nya hem.
Kanske för att jag nu känner att livet har segrat. Att jag klarar vad som helst. Att jag blev starkare och jag kan vara glad igen.
Ett minne från resan då jag fyllde 50 år 2012. Besökte Nice, Monaco, Cannes m.fl. orter och köpte då den här musmattan.
… och så kan man väl inte för ofta poängtera hur viktigt det är med bloggvänner. Förutom att de ger råd och stöd då livet känns tungt, och gläds med en då någonting lyckas – får man även tips och idéer. Antonia tyckte att jag skulle försöka med att sätta datorn under bordet istället för att ha den uppe till vänster.
Visst blev det mer praktiskt så här?
Nu fick jag plats även för en lampa och till vänster för anteckningsblock.
Jag var orolig att sladdarnas längd inte skulle räcka till. Då jag har skrivaren till höger på en vit hylla hade det inte lyckats utan specialförlängningssladdar om jag velat ha datorn till vänster under bordet. Och sladdar finns det dessvärre ändå tillräckligt av, allt är inte trådlöst än.
Men nere till höger på golvet står datorn nu och det blev hur bra som helst! Så här såg det ut i går.
Hur som helst… det är så otroligt skönt att få egen prägel på hemmet.
Jag är inte den som har bästa tålamodet… därför kånkade jag upp arbetsbordet till tredje våningen och tänkte att om jag inte lyckas få hjälp i dag så banne mig skruvar jag ihop det själv 🙂
Precis så maskulint och fritt från rysch-pysch-romantik som jag vill ha det 😀 Bara bordet är nytt, allt annat fanns sedan tidigare, och den fina sekretären som hittills utgjort tillfällig lösning för arbetsbord syns utanför sovrumsdörren. Fortfarande på tillfällig plats, men … allt artar sig!
Men lyckligtvis fick jag hjälp en timme och slapp en massa onödiga svordomar och ännu fler grå hårstrån…
Och om nu någon tycker att det är konstigt att det inte finns spetsar, gardiner, kuddar eller annat mys & pys i min sterila lägenhet, så kan jag trösta er… lite romantisk är ändå nya lampan i taket i sovrummet – hahaa 😀
En lampkupa av spetstyg – det är ungefär så långt jag kan sträcka mig 🙂
120 cm långt och 75 cm brett. Var inte så där väldans lätt att få upp till tredje våningen, utan hiss…
Då jag hade släpat upp det drygt femton kilo tunga paketet till tredje våningen var jag nöjd med mig själv. Jag kom på ett knep, jag lät liksom paketet ”klättra / snurra” upp för trapporna. Vet inte hur jag ska förklara det hela, men upp kom paketet.
Att vara envis på två vis som jag ibland säger har väl sina fördelar… men efteråt tänkte jag att vem hade applåderat, hurrat och tackat om jag hade försträckt en muskel eller fått hjärtfel…
Det är mitt nya arbetsbord. Om jag får hjälp med att skruva ihop det i dag (saknar verktygen själv) – så blir det senare en bild på det.