Det var ett tag sedan jag satte in ett bidrag i den här serien, förra gick ut den 6 oktober.
De här röda lamporna finns i gamla busstationens fönster. Jag har hört många skämta om dem. Aj, nu har vi fått röda lyktornas hus till Lovisa, precis som på Reeperbahn i Tyskland eller som de en gång hade i Amsterdam.
Men lamporna sprider också ett mysigt sken där de finns i flera fönster på rad. Så det är både lite smågalet, men också roligt och vackert 🙂
… eller kanske jag inte ska säga att den är kapad. Det känns bara olustigt att mitt namn på Gmail används med fornamn.efternamn. Den adressen är ändå INTE min och JAG sänder inga mejl från den.
Jag har alltså inte själv öppnat det kontot, och det finns inte väldigt många personer med samma namn. Men någon äger det kontot ändå.
Får du som känner mig e-post från den adressen är det inte jag som skrivit meddelandet.
Jag har själv försökt komma underfund med vem som har samma namn som jag. Vänner till mig har skrivit korta sakliga mejl dit för att hjälpa mig reda ut vem som har adressen, men de får inga svar. Det skulle inte annars vara så viktigt, men allting började då en del bekanta till mig i misstag hade mejlat fornamn.efternamn och undrat varför de inte fick några svar av mig. Personen som har kontot kunde väl ha skrivit någon vänlig rad som svar, typ ”förlåt, ni har säkert fel mejladress”?
Har ni liknande erfarenheter? Hur kan man kolla vem som äger ett konto i samma namn som ditt, men som ändå är ett konto som inte är ditt?
Om jag får nys om att någon skrivit något elakt och falskt i mitt namn kan jag kanske polisanmäla det? Men polisen har ju också annat för sig…
Min personliga e-post är efternamn.fornamn (at) gmail.com.
Vi har mycket fin och gammal arkitektur runt och i närheten av torget. Men här finns en del byggnader som inte riktigt smälter in i miljön. De har ändå på sitt sätt blivit en del av staden, såsom Zilton, som väckte massor av minnen då jag delade länken på Facebook.
I byggnaden på bilden här under har också genom tiderna funnits massor med olika företag. I andra våningen längst bort till höger fanns en bar på 1980-talet, på gatunivå såldes en tid möbler. Just nu har vi tyvärr inte någon möbelaffär i Lovisa. En sådan skulle säkert inte få det att gå runt ekonomiskt, så det finns affärer som hör till stora möbelkedjor på 30-60 minuters körtid.
Ska det vara varmt med barbacke och regn? Eller ska det bli kallare och får vi då snö? Eller bara halka? Jag känner mig lite vilsen…
Fastän vi aldrig träffats IRL (in real life), så tycker jag att den här veckans Året Runt skriver om en fin person som jag känner. Hon är en flitig bloggare och vi besöker ofta varandras sidor. Här hittar du hennes inlägg om reportaget.
Mer om organdonation i Sverige här, och om hur man ska göra i Finland om man vill fylla i ett donationskort.
… och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.
Eftersom bilder av hus i Lovisa får många att skriva kommentarer på Facebook fortsätter jag med dem ett tag.
Skriv gärna kommentarer på bloggen också – en del har faktiskt börjat göra det, och det är jag glad för!
Ja, det här är vårt apotekshus i dag. Tidigare fanns det också i hörnet av torget, men i korsningen av Brandensteinsgatan och Alexandersgatan. Nu står det i korsningen av Mannerheimvägen och Drottninggatan.
Många jag känner har enormt fina novemberkaktusar. Min är ganska anspråkslös. Den borde få ny jord, tror jag 🙂 Men nu gläder den mig med EN knopp. Jag ser det som ett tecken, om ännu porslinsblomman börjar blomma efter en vila på ett par år (som den även tidigare haft), tror jag att det betyder att mitt liv fått en positiv vändning efter en del sorger och bekymmer.
Gäller att vara ute i god tid. Jag vill ha exakt en sådan här kalender.
Telefonkalendrar i all ära, men för mig finns det inget bättre än en gammal hederlig pappersalmanacka. Med plats för noteringar invid klockslag.
Att kalendern är tillverkad av återvinningsmaterial ger ett extra plus. Såg först när jag kom hem att jag hade köpt en med finska namnsdagar och inte våra finlandssvenska, men det spelar ingen roll.
Jag hoppas det blir en glad måndag!
Ute är vädret trist, snön har regnat bort – men vi får se det fina i att vi inte har halka i alla fall.
Ofta känner jag mig full av energi, har massor av idéer, vill utveckla allt jag jobbar med och brinner för. Det handlar om flera olika projekt jag är engagerad i.
Innerst inne är min vilja god, men ibland undrar jag om jag är för framfusig ändå? Det är så lätt att bli missförstådd då man själv saknar det där berömda tålamodet 😀
… ha en spegel och en hylla. Men ni vet hur det går!
Man kommer hem med LITE mer än doktorn ordinerat 🙂
En spegel hittade jag, men den är inte monterad än, för det är en flyttbar sådan. Fanns inte i svart, men man kan inte få allt som man vill i livet.
Jag har i snart tre månaders tid speglat mig i en Bond-tavla! Hörni, det lyckas också – och kan vara en av förklaringarna till att jag sett ut som jag gjort på senaste tid. Men hahaa, det GÅR att leva utan en spegel som visar bild av helfigur! Kanske vi alla rentav skulle må bättre av att inte ha en massa speglar omkring oss 😀
Jag vill köpa bara sådant jag behöver och använder. Som till exempel levande ljus. Doftljuset i mitten har jag inte öppnat än.
Färgen på bilden stämmer inte helt överens med verkligheten, men köpte en blå matta till badrummet som går i blått och vitt. Den svarta hade tjänat ut sin tid, men finner ändå ännu en ny plats i mitt hem ❤
Mera blått i badrummet. Men bör vara av plast. Ett glas som går sönder mot kakelgolvet vill jag inte se.
Jag köpte också en fin bordslampa. Tycker det är så mörkt just nu, men ni får se en bild av den då jag fått en lampa monterad i den, för den kom ju inte med på köpet.
Någon hylla som jag gillade hittade jag inte just nu – men jag har tid att vänta.
Mitt hem blir bit för bit mera bara mitt. Möbler som finns kvar från tiden i äktenskapet byts bort. Inte för att ta kål på det förflutna och minnen, men mest för att det för arton år sedan blev en mischmash av allt möjligt då vi hade med oss prylar och möbler från tidigare förhållanden. Vi började aldrig från noll med en gemensam stil, fastän vi någon gång talade om att det var så vi borde ha gjort.
But, those were the days. Nu blåser nya vindar!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 