Här kommer några bilder som jag tog i torsdags då vi promenerade från Kampens bussterminal till Salutorget då vi skulle åka med m/s J.L. Runeberg.
Och så går det ju inte en dag då jag inte skulle tänka på stundande semesterresa. För det mesta med glädje och förväntan, men klart att oron ibland gör sig påmind då Grekland och dess övärld drabbats av jordbävningar…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det är ju sällan det sker 2 stora jordbävningar efter varandra. Så din oro är inte så befogat. 😍
Men mindre skak kan man ju räkna med. De är dock inte farliga.
Domkyrkan är så himla vacker. Och även huset med sina kvinnliga pelare. Vacker arkitektur. 🙂
Vet att särskilt du gillar vacker genomtänkt arkitektur, där byggnadsskedet troligen krävt både tid och planering.
Ja, jag hoppas förstås vi slipper jordbävning… även små skakningar kanske är obehagliga… nå, tillsvidare har jag inte tänkt inhibera resan 🙂
Äh. Strunta i sådant. Det som skall hända händer ändå. Varit med en gång när glasen klirrade i skåpen i Reykjavik, invånarna ryckte på axlarna, jag tyckte det var spännande.
Precis så där långt är det ju spännande 🙂
Men när husen börjar rasa och marken öppnar sig under ens fötter… då vill man nog vara hemma hos mamma i Lovisa 😀
Här känner jag faktiskt igen mig! Tycker rent allmänt att arkitekturmixen i Helsingfors är helt underbar. En salig blandning av det mesta. Helsingfors slår Stockholm med hästlängder här tycker jag.
Finns ju nog en del fult också … såsom överallt 🙂
Stockholm är också väldigt vackert, med så fint läge vid fjärden.
Domkyrkan är väldigt snygg!
Förstår din oro. Å andra sidan är det alltid risk för jordbävningar där. Risken att drabbas av det är inte så stor. Kram!
Ja, det har väl varit lugnare där några år nu – men jo, visst ska jag iväg!
Kramar!
Fina bilder av byggnaderna. När det är mulet träder färger och detaljer fram på ett annat sätt, som på bilden med turistvinkeln. Förstår så väl att du är orolig, men dit du ska åka ligger väl ganska långt från den här jordbävningen? Men tråkigt att det som var bara glad förväntan i ett slag blev en gnagande oro i bakhuvudet.
Jag tänker inte på jordbävningarna varje dag 🙂 Mest glädjer jag mig nog.
Och hoppas få många fina foton att visa på bloggen!
Kram!
När jag reste till Indien på fem veckor, gick terrorister in i Parlamentet de första dygnen vi var där. Alla talade om krig, tidningar, nyheter. Jag har aldrig upplevt krig utom genom min mors berättelser, men det är nog det jag är mest rädd för. Du må tro att det var obehagligt. En kypare lugnade vår oro: ”Inte har vi tid att ha krig, vi har så mycket festligheter att se fram emot!” Då blev jag lite lugnare. Sen började folk höra av sig via mejl och undrade var vi var, det skulle ju kanske utbryta krig… Vi tog kontakt med svenska ambassaden och fick lugnande besked, vi skulle bara meddela dem var vi var under vår resa i landet. Det var lite för spännande, men mellan varven kopplade jag av.
Hoppsan, nu blev det långt, men minnet dök upp om en resa med lite för mycket spänning.
Kram
Tack för att delade med dig av ditt minne! Måste ha varit både spännande och kusligt.
Helst har man det ju nog lugnt på en semester om man får välja… 🙂
Terrorister kan dessvärre dyka upp var som helst 😦