Månad: juli 2017

Sommar, sommar, sommar!

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.

Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

I och med att vi satt nära orkestern syns det inte att det var fullsatt i borden bakom oss 🙂

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Svalkande dryck.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.

Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!

Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.

Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂

Äntligen blev det av!

~ Carita Liljendahl ~ 52 kommentarer

Att jag beställde en resa till mig själv. Jag ska åka till en liten byn och bo på ett litet familjehotell på en ö i Grekland.

Det var ett stort beslut för mig, en tanke som jag haft länge men som jag av olika orsaker alltid skjutit upp. Jag hade tänkt att jag kanske kunde få en kompis med på resan.

Men det har visat sig vara svårt att få tidtabeller att passa. Jag kan på grund av mina arbetsuppdrag inte åka bort för en längre tid då de flesta andra semestrar, alltså under juni-juli-augusti. Och efter det är de flesta av mina vänner på jobb.

För två år sedan skulle jag åka med Hurtigruten, ensam. Jag såg fram emot det, men så inhiberades resan för att några resenärer insjuknat och nya kunder hittades inte i all hast för den ganska värdefulla turen.

Hoppas min utsikt blir ungefär så här. Foto: Tui.fi

För ett drygt år sedan, då jag sade upp mig från fastanställningen och blev företagare, hade jag besparingar på banken. Pengarna skulle utgöra en trygghet om jag inte fick nya jobb.

Nu ett år senare har jag nästan samma summa kvar. Jag har hankat mig fram, kunnat betala varenda faktura jag fått.

Så därför tänkte jag… vad går jag och väntar på?
Jag gör ju mig inte av med alla besparingar om jag åker i väg.

Ni ska få ta del av mina tankar inför resan, under och efter den. För jag hoppas att det här blir en resa som ger mig många insikter.
Jag kommer säkert under den dryga månad som återstår till avfärden att hinna tänka allt från ”hur ska det gå, vad har jag gett in mig på” till ”äh, ingen fara, det här klarar jag galant”.

Livet och min lilla hemstad brukar kännas extra tomma dagarna efter att 15.000 gäster dragit bort från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Man känner att hösten kommer krypande och det är lätt att bli modstulen.

Nu har jag nåt att se fram emot!

Att älta saker är inte enbart negativt

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… men visst har ordet älta en negativ klang. Sidan synonymer.se ger följande alternativa ord till älta:
1. knåda, blanda, bearbeta, massera
2. ideligen diskutera, tjata (om), tugga om, idissla, upprepa, mala, traggla

Livet är som en rosenbuske. Det har vissa törnen men livet bjuder också på vackra blommor och dofter.

För mig har det varit, och är förstås fortsättningsvis, guld värt att få älta saker. Det må vara vad som helst som hänt, men särskilt tråkiga händelser behöver bearbetas.

Då man har vänner som orkar lyssna, som gärna deltar i diskussionen på ett uppbyggande sätt, som stöder och ger råd, som inte ser ner på en och säger gaska upp tig, ta dig i kragen, nu slutar vi prata om det där tråkiga… då kan man vända tråkiga händelser till erfarenheter som ger styrka.

Med vännerna handlar det om att ge och ta. De har också gått igenom något svårt, eller berörs av det svåra jag har varit med om. Då hjälper samtalen alla parter.

Det är så viktigt, så helande att få prata, prata, prata.

Om jag tar min skilsmässa som ett exempel kan jag i dag skratta åt en hel massa av saker som skedde i samband med den. Jag skrattar åt mina egna reaktioner. En gång ville jag tvätta sätet i bilen efter att maken och hans på den tiden nya kvinna hade i åkt i den. Jag rusade iväg med tvättmedlet i högsta hugg och maken hojtade efter mig att jag inte skulle förstöra lädersätet i bilen men det sket jag ju i 😀

En annan gång exploderade annars så lugna, beskedliga, behärskade jag och rev sönder en flyttlåda eller slog maken med en disktrasa 😀 Och jag minns hur terapeuten sa, låt allt komma ut bara, du har visat alldeles för lite ilska i livet, gubben din klarar det nog.

Jag skrattar till och med i dag åt situationer som var hemska precis då de inträffade. Då jag blev utskälld på offentlig plats, då jag hotats osv.

Och allt det här är möjligt tack vare att jag fått älta alla saker upp och ner tusentals gånger, under gråt och skratt med goda vänner.
Så för min del har ordet älta en positiv klang. Synonymen för ordet i detta fall är BEARBETA 🙂

Sjöfartsmuseets shop

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
En fin liten butik med hantverk, böcker och delikatesser.

Jag har skrivit om sjöfartsmuseets butik här förut, men jag gör det igen, för jag undrar om alla känner till hur många fina saker här finns. Att besöka museet kostar tre euro för en vuxen person, men i affären kan man titta in gratis. Har en väninna som jobbar här ibland och tog en fika med jättegott wienerbröd till i dag.

Ingången till shoppen.

Under min cykeltur, som inkluderade fotografering av gamla hus som har öppet under evenemanget Lovisa Historiska Hus, hittade jag också några fina gamla skyltar, en vacker vägg och så tog jag bilder av två parker … som jag också fotograferat förr, men det får vara hänt. Bilderna är ju nya fastän objekten kan vara samma gamla som nån gång förr 😀
Visar dem senare!

Favorit i repris

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Goa Felix! Hur många gånger har jag inte fotograferat dig då du njutit här? 🙂

Ja, jag säger då bara.
Efter en jobbig och mer eller mindre deppig förmiddag med motgångar av olika slag kändes det toppen att få tillbringa en timme i en väninnas trädgård med ett glas vin innan vi strålade samman med ytterligare en vän för en årlig, traditionell träff med jättegod mat på Saltbodan.

Härliga diskussioner, roliga minnen, många goda skratt!

Det var fint väder fram till åtta på kvällen. När jag cyklade hem öste regnet ner. Men det var ett varmt sommarregn och jag tänkte positivt – regn är bra för hår och hy 😀

Känner du dig snuvad på sommaren?

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

… det är helt ofattbart, då veckoslutet kommer har halva juli gått.
Går tiden lika fort på vintern?
Jag bävar faktiskt redan lite inför den… jag gjorde det inte förr, men nu känns det som att jag inte vet hur jag ska stå ut ytterligare en lång mörk höst, en kall vinter och en sen vår. Medan jag väntar på en sommar som kanske ändå inte kommer.

Men nej… sommaren ÄR ju inte slut! Fastän den inte börjat på allvar.
Vi kan få en varm augusti och september. Så varför misströsta redan nu?
Finns det någon annan som känner sig snuvad på sommaren? Värmen som aldrig kom på riktigt? Och ändå är jag inte den som älskar en +30 graders värmebölja som håller i sig flera veckor.

Här bjuder jag på en bild av planteringar på Karlskronabulevarden i ett regnigt men ändå rätt sommarvarmt (?) Lovisa. Cirka +17!

Tankeväckande allsång

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Vet inte vad den här skönheten heter, fotograferad i bloggväninnans trädgård för ett par veckor sedan.

Efter en lång dag med jobb vid datorn i går och ett möte på kvällskvisten var det skönt att sätta sig i soffan. Framför mig på bordet ligger dagboken där jag skriver ner ALLA tankar, särskilt dem som jag inte kan skriva ut på bloggen.

Jag kopplade av med tv och ett par glas vitt. Och Allsång på Skansen var SÅ bra den här gången. Med låtar som gick direkt in i hjärtat. Linnea Henriksson sjöng Lena Philipssons ”Ont, det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten, men inget på dan … Jag har klarat mig rätt länge, jag börjar blir van, och alla omkring dom märker ingenting …”
Precis så ÄR det ju 🙂

Prästkrage på min systers gård.

Och så tolkade Mando Diao ”Håll mitt hjärta” så fint.
När Arja Saijonmaa sedan sjöng ”Jag vill tacka livet” tänkte jag att det är en av de sånger jag önskar man sjöng på min begravning. Vackra sånger som jag önskar sjungs då jag välsignas till sista vilan har jag faktiskt börjat skriva upp. Tycker inte det känns groteskt utan väldigt praktiskt, alla ska vi ju dö nån gång.

I all hast…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… en hälsning! Fick ett brådskande översättningsjobb i dag, vilket betyder att jag sitter rätt fastnaglad vid datorn med det ett par dagar.

På förmiddagen skrev jag artiklar till Nya Östis och var ute och kollade torgpriserna, en bild blev över därifrån.

En liten del av det stora utbudet på torget.

På förmiddagen lyste solen stundvis. Men jag hade kollat regnradarn på foreca.fi och visste att det skulle komma nederbörd kring 17-tiden. Hade ett möte klockan 18 och fick lyckligtvis skjuts dit, med cykel hade jag blivit rätt blöt. Men nu är det i alla fall ett VARMT sommarregn 🙂

Nu är datorkvoten fylld för i dag. I morgon fortsätter jag översätta och hoppas jag blir klar till klockan 13.45 för då har jag massage, och jag tror den behövs efter allt statiskt jobb vid skärmen.