Månad: december 2017

Avstressande julgåvor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag känner mig SÅ privilegierad och även rörd med anledning av julgåvor och julkort som jag har fått i år. Att någon har tänkt på mig, tackar för gott samarbete, vänskap med mera ❤

Jag försöker att inte ta något i livet för givet längre. Relationer behöver vårdas och riktiga vänner finner jag i människor som har samma värderingar som jag.

På sikt lönar det sig att vara öppen och ärlig. Även det att jag som medmänniska kan visa min sårbarhet. Jag vill inte upprätthålla en fasad.

Jag tackar er alla, vänner på bloggen och er som jag träffar i verkligheten, för att ni låter mig vara den jag är.

Och jo… jag har redan öppnat gåvorna. Av den anledningen att de inte var inslagna, jag fick dem i ickeförslutna påsar 🙂

En GOD jul blir det på många sätt – tack mina vänner!

Veckans ord – GNISTRA

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer
Tomtebloss som kallas sprakasticka på finlandssvenska.

Redan då jag för länge sedan såg att ordet för näst sista veckan i året är GNISTRA tänkte jag på det vi finlandssvenskar kallar sprakasticka.

Det sprakar och gnistrar om tomteblosset och jag gick ut på balkongen för att inte ställa till med brandfara inomhus. Ändå minns jag att de här brändes i granen då jag var barn.

Lättfotograferad var stickan inte, två gick åt innan jag fick till det i mörkret 😀

Hos Sanna hittar du flera bidrag till Veckans ord.

Alla år som jag levt med fårskallar

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… ja, det var ett härligt citat från Mandelmanns jul ❤
Ett helt härligt, underbart program på Sveriges TV4.
Ni får tycka vad ni vill, ogilla Ernst eller Mandelmanns, men jag bara ÄLSKAR de här programmen.

Hög myspysfaktor 🙂

Ja, men stressa inte folk – det är ingen fara, det är jul bara 🙂
Och fåren är som en kalender för hela året, från lamningen på våren till allt som händer därefter.

Jag har också varit med om traditionell korvstoppning. Kan inte påstå att jag gillade det 🙂 Men jag gillar att det finns andra som gillar det och orkar hålla på med traditionella metoder.

Foto taget från tv-sändningen.

… och det där med den ratade julgranen 🙂 Som inte passade in i huset men som fick glädja grisarna i stället. Som jag älskade det ❤

Stressa inte, gör julen till de dagar du själv vill ha.

Vi kan fira jul precis hur vi vill. Det finns inga måsten.

Men kom ihåg – glöm inte de stoppade korvarna i skorstenen om du röker dem där 😀

 

Tre månader senare…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… har två av mina Bondtavlor kommit upp på väggen.
Alltså jag flyttade in här för snart tre månader sedan – men inte ska man stressa 🙂

Ändå! Trumpetfanfar! Och ett ❤ – ligt tack till en kollega från Nya Östis som hjälpte mig!

Han tar allt mer plats hos mig – Daniel ”James Bond” Craig 🙂

Full fräs har det varit i dag också. Skrev ut en artikel från gårdagen, gjorde en ny intervju som jag skriver ut i morgon. Hann på fika med en vän som varit med i ett jultidningsprojekt, som nu nästan är avslutat.

Men NU ska jag ta det lugnt.
Och ser fram emot Mandelmanns jul på tv (Sverige-kanal) ❤

Fina fönster, del 148

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Ett skyltfönster i gamla stan i Borgå.

Jag tycker att den här bilden blev lite kul för att det som syns i fönstret ser så svartvitt ut.

Det har varit en dag med full fräs igen. Mycket jobb för tidningen men också en del små saker kring projekt jag håller på att avsluta.

På eftermiddagen skötte jag en del ärenden på stan.
Nu på kvällen försöker jag hinna läsa vänners bloggar, men det blir en del avkoppling vid teven också, för på måndag visar Yle Fem många bra program.

Glad måndag! 18-12-2017

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Nu gör jag åter något otypiskt östnyländskt. Jag glädjer mig offentligt åt de  gratulationer jag fick då jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis, och även åt alla hälsningar jag fått under veckorna som gått efter det.

Jobbet är roligt och givande, men ändå inte enbart en dans på rosor. Små taggar får man allt räkna med att få i fötterna nån gång.

Jag känner att jag nästan spricker av idéer och vilja att utveckla tidningen. Samtidigt vet jag att det handlar om en stor balansgång där såväl medarbetare som läsare ska få vara med. Inga stora förändringar sker över en natt. Och inga jättestora sådana behövs heller. Närmast handlar det nu om att lyckas justera små saker som har med läsvänligheten att göra.

Men jag tror att om jag har ett öppet sinne och samarbetar över bred front och om viljan att skapa någon väldigt lokalt tillsammans finns hos fler än bara hos mig – DÅ fortsätter tidningen må bra!

Blommor jag fick för ett par veckor sedan.

Glad måndag till alla! Uppmuntra varandra, visa omtanke och respekt.