Länge sedan jag hade en fläta

… och inte kan jag göra sådana själv. Så då frissan frågade om jag ville ha en, svarade jag ”varför inte” 🙂

Så här blev det. Ljusfärgningen lyckades också, det vill säga den mörkaste utväxten täcktes. Foto: Kira Sivén

Snart är det dags för innebandyresa med fansen, vi åker till Dickursby i huvudstadsregionen där Tor möter Tiikerit.

När jag kom hem från frissan och affären såg jag en dam som var ute med en mycket liten hund. När hunden fick syn på mig såg den förskräckt ut 😀 Naturligtvis är en dam i en svart kappa och en stor cykel skrämmande.
Hunden gjorde en lång lov och gav mig misstänkta blickar.
– Hunden är rädd för plastpåsar, sa matten och nickade mot min korg bak på cykeln där inköpen från affären fanns i en plastpåse som fladdrade lite i vinden.

Klok hund som skyr plast!

20 reaktioner på ”Länge sedan jag hade en fläta

  1. Jättefin inbakad fläta. Innan jag blev sjuk hade jag långt hår och två arbetskompisar som älskade att fläta. Kom ofta hem efter jobbet med just en sån fläta.
    Man kan undra vad vovven har varit med om. Förstår inte varför man inte kan ta bort plastpåsarna helt. Så länge man kan köpa dem, köper folk. Nej, det är sugrör som ska förbjudas. Mmhhh……

    1. Ja-a, om sugrör ska förbjudas så borde nog också plastpåsar förbjudas…
      Jag kan fläta men snyggt blir det inte, och det ska nog bara vara en liten fläta i så fall, på sidan av ansiktet, så jag ser vad jag gör 🙂

  2. Jag har aldrig varit så långhårig att jag kunnat ha en fläta. Jag har försökt spara ut någon gång, men tålamodet har inte räckt till.
    Trevlig söndag!
    Kram, Ingrid

  3. Att fläta själv är inte så svårt, men att få det snyggt och jämnt är däremot svårare…. övning ger ju som bekant färdighet, så det är bara att börja på! 😃

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.