innebandy

Bilder från vardagslivet

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mina barndomskvarter, stadsdelen Garnison. Till höger ett hus som är alldeles nytt, där ha invånarna inte flyttat in än.

4506 steg blev det igår då jag promenerade till och från mamma och hjälpte henne bära in ved. Det var dag 126 av promenader, alla dagar minst 2500 steg sedan den första oktober.

Sen eftermiddag äntrade ett tjugotal Tor-fans bussen som förde oss till Vichtis där Tor, som är serieledare, mötte VSS som är jumbo i tabellen. Någon lätt match blev det ändå inte, men Tor vann 4–3.

Vi brukar ha med oss en brandsiren och trummor. Jag tycker om att slå på trummorna, det ger ju så mycket mer effekt än att bara applådera taktfast. Läderhandskar ett måste för att inte få vare sig stickor i eller blåsor på fingrarna 😂

Kom hem kring 23-tiden och började lägga pussel. Efter några timmar med mycket väsen var det skönt att lyssna på tystnaden. Slog inte ens på teven.

Det här pusslet är ganska svårt. Det ska bli bilder av mig och mina vänner Ann-Britt och Tina. Jag fick pusslet som gåva då jag fyllde 60 år, men började med det först för någon vecka sedan. Har inte ens alla dagar haft tid att lägga pusslet, men nu är bitarna i det stora hela sorterade och ramen har varit klar en tid. Tror att jag fortsätter i dag 😀

En timme andhämtningspaus

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Bilden är från gårdagens promenad som jag hann gå först runt 19-tiden då tidningen var klar. Vårt vackra rådhus.
Det har blivit ett knatande runt ganska samma kvarter nu under längre tider. Har inte hunnit längre bort och alla gator är inte heller i promenadvänligt skick. Men det blir bättre mot våren!

I dag har det varit full fräs från nio på morgonen. Nästa tidning planeras, efter det börjar mejlen komma in från medarbetarna. Vem är redo att göra vad? Behöver någon extra hjälp eller känns allt klart inför uppdraget.

Teamsmöte med två kollegor, framtidsplanering även där.

Sedan intervju med luciaföljet 2022, den så kallade ljussläckningen går alltid in i januari och då får tjejerna berätta hur de upplevde sitt uppdrag.

Nu har jag en timme ledigt och sedan ska jag på innebandymatch i Kouvola. Ser fram emot att få ta det lugnt i bussen, bara sitta där i mörkret och låta tankarna flyga runt.

Mina dagliga steg har jag försökt samla genom att gå till intervjun och sedan till mataffären. Behöver 300 steg till men månne jag inte ska få ihop dem i Kouvola 🙂

Vårsäsongen korkad, med seger!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lovisa Tor har en förmåga att ge full valuta för pengarna till sin publik. Jag väljer att se det på det sättet. Spännande ska det vara 😱🤣 Laget tappade sin ledning med 7–2, gästerna från Vanda (SB Vantaa) kom ikapp till 7–7 i fulltid. Sedan gjorde dock Tor det mål som behövdes i förlängningen. Straffslagstävling hade det blivit om inget av lagen gjort mål, och de är ju alltid förfärliga nagelbitare…

Fick mina steg (2800) i dag då jag i ösregnet gick hem från hallen. Hade inte förstått att ta paraply med mig, men det är ju bara vatten och jag är inte gjord av socker.

Trots att det har regnat mycket har vi ännu stora snöhögar kvar. För då som det slår om till minusgrader över natten kommer nederbörden som snö. Vi får ännu vänta på våren, jag vet… men ack så jag längtar efter den 🌷

Ändå kul att kunna säga att våromgången börjat i innebandyn, och mycket annat där ordet ”vår” kan tas in finns också ❤

Vill ni ser mera snö, eller nåt annat?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Här jag på väg till idrottshallen där Lovisa Tor mötte grannstaden Borgås PSS i dag. Det blev tyvärr förlust, igen.
Men jag fick ihop nästan 5000 steg och noterade att det i dag var 71:a promenaddagen på raken sedan den första oktober. Heja mig!

Vy mot Degerbygatan. Vet inte om ni är så intresserade av att se våra snömängder 🙄😂 Men nåt slags dokumentation för framtiden blir det ju ändå för mig själv. Minnet sviker ju ofta och det är lätt att glömma när första snön kom, i vilka mängder och hur vintrar – eller somrar likaväl för den delen – ter sig från år till år.

Ahaa! Det är inte mannen som ska in i målet. Det är BOLLEN som ska dit. Okay.

LITE tunga var stegen hemåt i ensamheten efter innebandyförlusten.
Men efter en timme hade besvikelsen lagt sig och jag började pyssla med julkort.

Skyltsöndag och annorlunda matchreferat

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

En lite annorlunda skyltning denna gång. Från gårdagens matchresa till Sjundeå där Lovisa Tor tog sig an SS Storm i innebandyns Finlandsserie.

Skylten visar att toaletten är både för män och kvinnor, men det var ju liksom inget jag ens såg eller tänkte på innan jag gick in där. Sedan visade det sig att flera av Tors spelare också använde denna toa. Så det blev liksom ”aj hej, trevligt att träffas, också i dessa sammanhang”. Sannerligen en ny upplevelse för en som varit supporter i tjugofem år 😍

Och matchen då? Ja, vi låg under så att hemmalaget (gulsvarta) ledde med 3–0. Men skam den som ger sig. Fansen trummade på och vår brandsiren ljöd och Tor ryckte upp sig, kom ikapp och gick förbi och vann med 4–5.

Ibland tänker jag att ack och ve om någon filmade oss eller jag skulle få höra på band vad vi skriker 😱😂 En domare råkade ha samma namn som en backhoppare i Finland och då hemmalaget fick sig tilldömda två straffslag (och gjorde mål på dem) var ju vi tokiga fans inte nådiga. ”Hej du domarskrälle, vad gör du här, det har snöat ute, kan du inte gå ut och syssla med det du är bättre på – backhoppning!”

För en överhettad supporter kan det vara bra att i pausen gå ut och samla steg. Totalt fick hon ihop 4249 idag.
Här ser vi också den överhettade supportern Mårran bana sin väg på första periodpausen längs en gångväg i Sjundeå.

Sedan var Mårran mycket tacksam för att hemmalagets supporters i Sjundeå kom och tackade oss för att vi var stämningshöjare. ”Har ni kommit hit ända från Lovisa? Med trummor och sirener! Wau! Tack för att ni kom och skapade en så bra feeling”!

Då blir jag uppriktigt glad och tackar motståndarnas fans. För vi har ju inte varit lika välkomna överallt 🙂

Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP och jag hoppas hon, som är en vän av sport, blev road av detta inlägg.

Hälsostegen, dag 22 – och vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Jag älskar att åka buss. Gjorde jag inte det skulle jag inte ha följt Tors innebandylag i medgång och motgång hela Finland runt i tjugofem års tid. Här sitter jag i den abonnerade bussen för fansen på väg till Pargas och tar ett foto genom fönstret.

Vi startade från Lovisa klockan 10 och var hemma strax före klockan 20. Matchen spelades mellan klockan 14 och 16.
Först låg vi snöpligt i underläge 3–0 men sedan jobbade Tor upp sig steg för steg och vann slutligen med siffrorna 3–4.
Eftersom nästan hela dagen gick till bussresan gällde det att passa på att samla steg under de pauser vi hade. Här har vi fikapaus nånstans i trakterna kring Halikko och jag kutade ett varv som gav mig 1500 steg.
Sedan var jag ute på en av periodpauserna under matchen och gick ett varv runt idrottshallen.
Googlade lite och kom fram till att det här är Malms skola i Pargas, ligger ett stenkast från idrottshallen PUNT.
Slutligen, efter alla korta promenader och alla steg som togs under pauser här och där fick jag ihop 3922 steg för den här dagen 🙂

Nya pusslet och Pargas-resa

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
… är förstås ett med motiv av Jan van Haasteren. Det här är en detaljstudie av pusslet, som jag inte öppnat än eftersom det jag håller på med nu inte är klart 🙂

Det här är ett förhandsinställt inlägg från igår, eftersom hela den här dagen torde gå i innebandyns tecken. Bussen startar klockan 10 och matchen i Pargas börjar klockan 14. Hemma är vi kanske kring 20–21.

För att få stegen till dagens promenad ska jag gå så mycket jag kan under våra pauser på resan och även då det är periodpauser i matchen sticker jag ut och bekantar mig med omgivningen vid idrottshallen där i Pargas, en plats som jag aldrig besökt förr 🙂

Hälsostegen, dag 12

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Totalt blev det 4478 steg i dag, rekord under mina kampanjdagar. Lite över tusen samlades ihop på dagen under ett arbetsärende och resterande 3200 då jag gick fram och tillbaka till idrottshallen, där Lovisa Tor spelade sin femte innebandymatch för säsongen. I de två första blev det förluster, ganska knappa sådana. De tre senaste har vi vunnit med siffrorna 11–2, 11–3 och i dag vann vi med 10–3.
Gymnasiebyggnaden ligger granne med idrottshallen.
Jag blev två gånger erbjuden skjuts hem, och lite frestande var det i mörkret och kylan (+5 grader), men jag var ståndaktig och sa ”tack, det var vänligt, men jag samlar steg” 😀

Någon kanske samlar på Muminmuggar, nån annan på frimärken, men Carita samlar just nu steg 💪
Och om någon blir irriterad på mina ständigt återkommande hälostegsinlägg, så är det ju bara att sluta läsa bloggen 🙂

Surt sa räven, men säsongen igång!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag tror att det är 24:e säsongen som jag följer Lovisa Tors innebandylag. Det har varit uppförsbacke och nedförsbacke, härliga segrar och bittra förluster. Vi har spelat på högsta nivån i landet, innebandyligan, men håller nu till i Finlandsserien som är steget under division ett, även Divari kallad i Finland.

I går startade säsongen på bortaplan mot Borgålaget PSS inför en ganska stor publik, där en stor del hejade på Tor. Det räckte ändå inte till med supporterskapet denna gång, förlustsiffrorna skrevs 5–2. Tor hade mycket boll och dominerade stundtals stort, men PSS gjorde flesta målen och det är ju de som räknas. Alltid extra surt att förlorade ett ”lokalderby” mot Borgå eller mot lag från Sibbo. Men vi får ta och komma igen!

För mig också dags att ”damma av innebandykameran”. Bra belysning i en hall och möjlighet att sitta nära sargen underlättar då det gäller att få hyfsade bilder i en fartfylld sport.
Systersonen, och min gudson, Conny till höger på bilden och Tors målvakt Riku Ahtiainen i bakgrunden. På fotot som finns på Nya Östis webbsajt syns JAG 🤣 En ljushårig typ med svart munskydd och svart jacka.

Skyltsöndag, den 17 april 2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Surt sa räven, men vi förlorade den avgörande kampen med Tor i går med siffrorna 6–4. Därmed är det Jyväskylälaget Happee Steamers som spelar i division ett nästa säsong och vi fortsätter i Finlandsserien.

Vare sig vi vinner eller förlorar är resorna alltid roliga och andan mellan fansen god. Stämningen i bussen är aldrig nere på noll i moll då vi åker hem från förluster. Inte ens fastän vi har 3,5 timme i buss framför oss och vi kommer hem först till midnatt. Livet går vidare, det kommer nya matcher. Det är ups and downs.

ABC-stationerna på olika håll i landet blir bekanta med åren då vi reser land och rike runt för att heja på laget. Här är vi i Heinola och där finns numera en parkeringsruta (parkkiruutu) där kunden kan vänta på sin mat i bilen. Portionen som du har beställt via en applikation på mobilen hämtas ut till dig. Det går också att betala via applikationen.

Gårdagens lunch var pizzabord och ett sådant hade jag inte heller sett tidigare. Pizzorna står på ett uppvärmt serveringsbord under ”tak”. Här finns också många små ”skyltar” att beundra.

Från vänster strimlad kycklingfile med ananas och auraost, sedan tonfisk med räkor och rödlök, pulled pork med tomat och paprikasylt, köttfärs och längst till höger skinka med ananas.

Flera söndagsskyltare hittar du hos min bloggvän BP.