innebandy

Så var vi inne i november

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… och bilden från Muminkalendern kommer imorgon eller någon annan dag i början av månaden 🙂

Skyltsöndag och tummen upp för Riihimäki, eller för ABC-stationen där. På väg hem från en bortamatch i Tavastehus den 18 oktober. Sur förlust då och lika sur i dag då vi var i Nurmijärvi.

Men, skam den som ger sig. En gång Tor, alltid Tor. Har följt Lovisa Tors innebandy sedan 1999-2000 så det har ju varit både uppförsbackar och nedförsbackar, glädje och sorg genom åren. Att vara hängiven supporter är en livsstil helt enkelt, och många av de unga som spelar i laget i dag hade ju inte ens sett dagens ljus då jag började följa Tor 💙💛

Efter matchen. Förlust 5-3 för Lovisa Tor. Lagen tackar varandra.

En del av byggnaden där Arkadia-hallen finns, där matchen spelades i Nurmijärvi.

Jag är ju inte nu på sprittande glatt humör efter förlusten, men vill vara med i Åkes Veckans foton och även i Skyltsöndag. Och LillaSysters tema Färgsprakande november tål att tänka på! 🙂

Ska man se nåt positivt med dagens resa, så a) matchen började kl 13 så vi for iväg kl. 11 och var hemma före 16.30 🙂 b) vi har alltid trevligt i bussen, där hörs sällan något gnäll (en del matchanalyser hör ändå till) c) det kommer nya matcher, det här var bara EN i mängden av tusen 💙💛

Jag har en vecka framför mig med oerhört späckat schema. Är inte riktigt van vid sånt numera. Väckningar sex morgnar på raken, vikariat, frilansjobb, anhörigvård, andra engagemang… pustar redan nu! Men, hoppas att veckan som börjar den 16 november kan bli lite lugnare 🙏

Så var åter en vecka nästan förbi

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Höst- och halloween-inspirerat till salu i Lojo där vi hade en kort paus på vägen till matchen i Pemar (Paimio) igår. Här köpte jag inget, men däremot visar jag imorgon på Glad måndag något jag fick med mig hem.

Skyltsöndag som det är – jag vill inte överge den – blir det skyltar från Lojo ABC, och en text på inneidrottshallen i Pemar. En ganska ny och riktigt fräsch hall. Läktaren varifrån man skulle se matchen var inte bästa tänkbara, eftersom där fanns pelare och ett räcke med balkar i vägen. Men sämre hallar vi besökt 😀

I serien ”Innebandy, i media opublicerade bilder” har vi den här där vår Olli Vikman knuffats över sargen, så det ser ut som om han spelar där 😀

Inte den mest bekväma och utsiktsvänliga läktaren, men helt ok!

(redigerat efteråt – glömde resultatet: 6-7 till Tor efter straffslagstävling, då förlängningen inte gav resultat)

Det är Nacka-Åke som vill att vi ska visa foton från veckan som gick. Själv bränner jag ju av de flesta då jag skriver dagliga inlägg. Dessutom har jag perioder då jag fotar mer och perioder då jag fotar mindre. Vädret påverkar mycket. Åke skriver att han inte går ut i regnet och det är lite samma med mig. Kan jag undvika regn och rusk så gör jag det 🙂

Nu ska jag fortsätta elda. Det är tredje gången denna höst, och det blir allt oftare nu eftersom det är +7 ute och kan bli kring nollan till natten.

Bra är det väl att jag älskar pysslet kring eldandet. Att bära in ved från källaren, att ta tändbränsle (små stickor och tändrosor) från lådorna där de finns, att tända på och att sedan hålla igång brasan några timmar tills det är dags att låta glöden falna och slutligen stänga spjällen.
Skulle jag inte gilla allt detta skulle jag knappast bo här var jag bor. Eller också behövde jag en massa pengar att använda för el-fakturorna, och det är pengar som jag inte har.

NÄMEN! Glömde nästan tacksamhetskalendern, så skjuter in frågan nu på sena eftermiddagen.

What song always lifts you? Vilken sång ger dig alltid ett lyft?

Det finns många, så jag vill inte bara välja en. Kentas ”Just idag är jag stark”, Kaija Koos ”Kaunis, rietas ja onnellinen”, Juha Tapios ”Kelpaat kelle vaan” och Gloria Gaynors ”I will survive” ❤️

Annorlunda söndagsinlägg

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Eftersom flytten är på målrakan och tekniska prylar i dag är i fokus hos mig, blir det ett annorlunda inlägg.

Jag har inte så många foton att visa från veckan som gick, men redan nästa vecka hoppas jag kunna bjuda på något nytt.

Skyltsöndag hoppar jag förstås inte över. Alexandersgården, Gårdsloppis, står det på den här.

Trapporna i Lovisavikens skola får symbolisera hur allt det här med att städa, röja, packa och flytta känns. Det gäller att ”klättra och kämpa lite” varje dag.

Säsongsöppningen igår för Tor blev en liten mardröm för inbitna fans. Glad och fartfylld öppning gav ledningen 2–0. Men sedan skärpte sig motståndarna och fick ordning på sitt passningsspel, det löpte som smort helt enkelt. Medan det för Tors del var ett evigt tragglande och stundvis kändes det som en skock ”yra hönor” var i farten.

Med tanke på den tuffa inledningen ifjol, tio raka förluster, hoppas jag verkligen att den knappa uddamålsförlusten med siffrorna 3–4 väckte laget så pass att det blir seger i dag och även lördag instundande vecka. Vi har många unga spelare i kombination med några äldre erfarna, så jag har förhoppningar om en bra säsong trots den trista starten 💛💙

Nu kavlar jag upp ärmarna och fortsätter packa och förbereda mig inför dagens utmaningar. Det regnar och är 14 grader, men imorgon ska solen visa sig.

Ha en riktigt fin söndag allihopa! Jag återkommer med läsning och kommentarer hos bloggvännerna, senast mot slutet av nästa vecka.

Start för mycket nytt

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vissa dagar har jag inte kommit längre ut än till postlådan, eftersom jag burit och packat saker flera timmar per dag. Här har vi Karlskronabulevarden och dess vändplats, kurvan vid Vesperhemmets röda byggnad. Till vänster gula Villekulla, som förr var ett daghem och där har jag gått i lekskola, som det kallades på den tiden, i mitten av 1960-talet.

I dag är det säsongstart i Finlandsserien för Tors innebandylag. Detsamma gäller för gudsonen Conny som den här säsongen spelar i Schweiz, hans lag Red Devils har första seriematchen i dag.

Himlen är blå och solen värmer fortfarande, +15 grader och jag är tacksam. Säger ofta till mig då jag ser ut genom fönstren ”Det är så fint!”

Hos Nacka-Åke är rovfågeln temat i dag, men jag har inga bilder på sådana så jag hoppar inte på tåget i dag. Visst har jag genom tiderna sett örnar och även hökar, men bilder har jag dessvärre inte.

Kanske bjuder på fler foton ikväll. Imorgon bitti tror jag det är bäst att göra ett par förhandsinställda inlägg eftersom jag inte kan vara 100 procent säker på att vi får datorn att funka i nya bostaden, eller att jag hinner blogga. De mest bråda dagarna för mig är nu från söndag till onsdag.

Sensommartider och Mumin i augusti

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vi hann gå en vecka in i augusti innan jag kom på att jag inte har visat månadens bild i Muminkalendern. Men här kommer den!

Mumintrollet ser lite fundersamt ut, kanske minen rentav är bekymrad. Eller också höjer han på ögonbrynen åt något som Snusmumriken sagt, kanske melodin väcker tankar. Tänk om Snusmumriken spelar Tove Janssons ”Höstvisan”?

Nå, inte är hösten här riktigt än, men jag kan hålla med en del andra bloggvänner och vänner på Facebook som skriver att dofterna i naturen nu säger att det är sensommar och hösten är på intågande.

Elisamatilda är också tillbaka efter sin semester, nu med frågor om Sensommartider.
Återkommer till dem sist i det här inlägget.

Här har vi en bild från Tullbron, tagen då vi åkte ut mot Hudö. Där ligger en båt som heter Athena East och under namnet står det San Marino.

Igår inleddes innebandysäsongen för Lovisa Tors del med en träningsmatch mot Borgålaget PSS. Den slutade 3-3. Jag ska då och då uppdatera supportrarnas Facebookgrupp, bland annat sätta in bilder där, så igår var det dags att öva med kameran i den snabba sporten igen.

Och angående innebandy så spelar gudsonen Conny inte denna säsong i Tor. Inte ens i ett lag i Finland. Han gjorde kontrakt med Red Devils som har Altendorf som hemort i Schweiz. Det blir säkert ett spännande och på många sätt lärorikt år för honom där ❤

Nu Elisas frågor och mina svar:

Hur känns det nu när augusti är här?
Lite vemodigt som vanligt men den här hösten kan det bli en del små förändringens vindar. Man ska ju inte stagnera i livet, men jag återkommer förstås till allt det där, om det blir av, det jag planerat.

Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut?
Sensommarvärme, äta ute med vänner, kanske ha en grillkväll med grannen.

Vad har du blivit bättre på under sommaren?
Att leva i nuet. Jag hoppas att jag har gjort framsteg med det.

Blir det någon kräftskiva i år?
Nej, ser inte ut att bli det. Behöver inbjudan isåfall, för jag ordnar ingen sådan själv 🙂

Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar?
De där stunderna vid havet, att bara sitta där, känna vinden och solen smeka kroppen. Prata och skratta.

    Skyltdags och veckan som gick

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Visst är det vackert med mönster av iskristaller. Bilden av min ytterdörr togs i början av veckan då det ännu var rejält kallt ute.

    Och vad vore en vecka utan Mumin på bild? En trist vecka skulle det vara.

    Nu finns det Muminmotiv lite överallt, tycker jag. Här bjuder Muminfamiljen ut vitaminer i Tokmanni. Jag köpte inga men en bild till veckans utmaning kom jag ihåg att ta.

    Ett besök på bibban blev det också. Utbudet är stort och bra, men jag hade inte tillräckligt med tid att botanisera bland det den här gången. Så jag lämnade bara tillbaka de två böcker jag hade läst, och lånade ingen ny.

    Sista hemmamatchen igår i Inssi-Divari för Lovisa Tor. Symboliskt sett, Tor har här fallit, men vi hoppas att Tor reser sig igen. Vi tar ny fart från Finlandsserien och hoppas vi får ett starkt och träningssuget lag på benen till nästa säsong.

    I gårdagens match mot Josba blev det förlust med siffrorna 3–10…

    I dag spelar vi borta i Dickursby mot Tiikerit. Klart att supportrarna åker dit fastän degraderingen redan varit ett faktum över två veckor.

    Här finns ju också en massa skyltar på bilden från idrottshallen. Men en ”skylt” till ska det bli. Den togs i tisdags då det arrangerades en diskussionskväll där invånarna fick säga sitt om stadens strategi som håller på att utformas.

    Att utmaningen Skyltsöndag lever vidare ser Christian till.
    Veckans foton, också en söndagsutmaning, är Nacka-Åke upphovsman till. Ett år och en vecka har han hållit på 🙂

    Och hurra! Det är mars månad nu!
    I fastekalendern kan vi i dag läsa: Herre, jag sätter mitt hopp till dig. (och det gör jag ofta, särskilt inför nästa vecka då jag ska genomgå sådant som jag är riktigt rejält rädd inför)

    Första storsegern, och tokiga bilder

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
    Torsdag kväll blev Tors kväll 💛💙Första storsegern i Inssi-Divari, det börjar arta sig, men få se om det räcker till för laget att kravla sig upp över nedflyttningsstrecket.

    7–1 hörni! Sådana siffror har vi sett förr denna säsong, men tyvärr då åt fel håll om du frågar Tor-supportern.

    Här är jag på väg till idrottshallen som ligger en bit längre fram. Fullsatt med bilar överallt, 319 personer i publiken.

    Publicerar här några foton som går in i kategorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder” för dessvärre kan 90 procent av bilderna jag tar inte publiceras. Tror att jag fotade över hundra i går, med två olika objektiv, men det blir halva spelare och suddiga spelare och huvuden som inte syns eller annat helt tokigt 🙂

    Kramens dag. Ja, men inte firades den igår. Och kollegan från finska tidningen kom också med.

    Den här bilden hade förstås kunnat platsa i tidningen men den är så random och mest är det ryggar som vanligt.

    MÅÅÅÅL! Och man ser bollen där i buren också. Men tidningsbild? Nej. Bara en nuna syns och resten är ryggar, halva armar och halv klubba.

    En inte så regelrätt tackling av SB Vantaas Aallonen (spelat i Tor tidigare). Den fick han en utvisning för. Topi Lehtinen från Tor gör en störtdykning, tror att den slutade över sargen, men utan skador. Killen från Kouvola gjorde debut i vårt lag och öppnade med två mål, hans första i Inssi-Divare.

    Jag har inte glömt Elisas fem frågor. Tar dem senare ikväll, eller imorgon!

    Spännande är temat i dag

    ~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

    Hos Nacka-Åke, som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget, är det ordet SPÄNNANDE som gäller.

    I denna kalla, bistra vinter, som säkert ännu håller oss i sitt grepp flera veckor, är det spännande och roligt att läsa andras bloggar och givande att skriva själv. Blogglandia har räddat en del dagar som annars skulle kännas trista och innehållslösa och Blogglandia har gett mig många nya vänner ❤

    Det är nu spännande att följa Tors match mot Nibacos på hemmaplan. Jag valde att stanna hemma för att titta på den eftersom det är minus åtta grader och blåsigt ute. Det betyder inte att jag inte skulle klara promenaden till hallen, men matchen pågår just den tiden som det är viktigare för mig att elda hemma och hålla värmen.

    Matchen har här börjat och bilden tagen via datorn är inte den bästa.
    Efter en period är läget 0-2 till gästerna. Således SPÄNNANDE!

    (uppdatering klockan 19.09 – efter förlängning vann Tor med siffrorna 4-3 – jee jee jee 💙💛 slutar aldrig tro på mitt lag!)

    Lite spännande syn på gården också då det hade blåst mycket och tydligen lossnat från träden nånting som jag inte vet vad det kallas, men skojigt såg det ut på drivorna.

    Vackra, små och spännande ting 🙂

    Trippelglad måndag och HGSH

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Hur galet som helst-bidraget tycker jag att min ek kvalar in i. Hur ska den kunna veta när det är vinter ute, då det inne ändå är kring +18 grader och jag lät så ekollonen tidigare i höstas.

    Nu har den ena blivit 15 cm hög och en annan kommer upp ur myllan, så få nu se! Större kruka behövs i något skede antar jag 🙂

    Hur galet som helst (HGSH) blev det också med den påskinspirerade stödpinnen då jag inte hittade nån annan sådär på stört 😂

    Gårdagens eufori över första hemmasegern i innebandyn känns ännu som glädje idag, denna måndag!

    Extra skönt känns det att vi vann då det var Pirkat från Tammerfors som vi besegrade. Det laget tog i höstas in på vår 1-5 och 2-7 ledning på sin hemmaplan… och sedan vann Pirkat med siffrorna 10-9.

    Minns hur hemskt det kändes, men det minnet bleknade nu när vi ”gav betalt för gammal ost” och vann 7–6 hemma. Då hade vi legat under med 0-3 och 2-5… Men, vi kom igen! Vår målvakt motade ett straffslag och vi klarade spel i numerärt underläge de sista förfärligt spännande minuterna i matchen. HURRA!

    Glad måndag var det också i S-Market där teckningar lagts upp på väggen mellan kallskåpen. Det här är lucka nummer åtta i Caritas blogg-adventskalender.

    Känner också glädje varje gång jag känner doften av björkved och radar det jag burit in i en ställning.
    Sedan använder jag en tändros och lite papper och radar veden på ett visst sätt i ugnen och tänder på.

    Det är fin avkoppling för kvällen. Har jobbat med texter, gjort en telefonintervju, mejlat hit och dit, bokat kommande jobb… men snart är det dags för dagbok och soffhäng.

    Teckningen borde kvala in som bidrag till BP:s färgsprakande december!

    Imorgon ska jag berätta en knasig sann historia om hur jag verkar råka ut för ”de försvunna korvbitarnas förbannelse” 🙂

    Glad måndag! Äntligen seger!

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Efter tio förluster som inledning i Inssi-Divari förstår ni att också måndagen känns glad för en supporter. Första segern kom igår på bortaplan mot M-Team med siffrorna 6–7, och när jag vaknade i morse var det inte bara en dröm jag kom ihåg 💙💛

    Här intervjuas Andreas Hietala i första matchpausen. Ställningen var då 3–1 till hemmalaget. Lovisapubliken fick beröm för att alltid ställa upp, i stora skaror även på bortaplan.

    Jag var tydligen så darrig efter matchen att alla bilder blev suddiga då jag försökte föreviga stunden när laget tackade oss supportrar.

    Fler än en gång har jag ju undrat vad det är som får mig att åka på match efter match. Har följt laget sedan 1999, så det blir ju 26 år i år. Sällan har vi förlorat tio matcher på raken, men inte ens det får mig att ge upp. Det är ju i de här tyngsta stunderna som laget behöver sina fans allra mest. Och när det sedan äntligen blir seger smakar den otroligt gott!

    En av tränarna kom också fram till oss och vi hurrade tillsammans och han ropade ”Taas voitettiin” (åter vann vi) – och det stämmer egentligen riktigt bra, för i år har vi vunnit många matcher. Speciellt en del riktigt viktiga i våras. Den här säsongen har börjat sämre på högre nivå, men visst var det så att vi åter vann 😂

    Att det blir hjärtklappning och känns som om man hade sandpapper i munnen när det är som mest spännande – det hör till. Och jag som inte brukar gasta så mycket skrek nu för full hals. Det blev en del ”buu” åt domarna som för det mesta pekade åt fel håll, men jag hojtade inga fula ord. Och jag visste att tv-kamerorna den här gången var riktade så att jag syntes i publiken så det gällde ju att inte visa ett visst finger eller att peta sig i näsan eller göra något annat opassande heller.