Olika slag av hål

Titthål – kändes det som då vi idag på innebandymatchen var hänvisade till läktaren. Där finns ett räcke, så ibland får man sträcka på nacken för att se något, ibland huka sig. Men det är bara att acceptera läget och lyda reglerna.
Nere på golvnivå får man vara endast då man tillhör laget, funktionärerna eller massmedia. Och idag var inte jag på jobb, jag hade en annan reporter som tog bilder och som sköter textreferatet.

Bättre bilder än så här gick det inte att få utan teleobjektiv från läktaren.

Efter två tuffa perioder då Tor i stort sett pressade hela tiden låg vi under 1–3. Men i sista perioden var vi åter starka och den vann vi med siffrorna 5–1, och hela matchen totalt 6–4.

Tjugofyra hål. Det är den 24 oktober i dag. Chokladkalendern är rensad, bitarna uppätna. God jul!

Många bitar återstår ännu att lägga.

Då ett par bloggvänner har skrivit att ”nu återstår inte mycket, snart är pusslet klart” tänkte jag att jag måste visa ett fenomen. Man tror att bara ett par hundra bitar ska få plats här. Men, men… skenet bedrar.

På bilden här nere ser ni hur många bitar ännu ska läggas. Samma tanke uppstår alla gånger. Var ska de få plats!

Lägg märke till fem små askar på hög i bakgrunden. Tre stora på bordet (en svart i mitten som kan vara svår att urskilja) och ytterligare tre hjärtformade kring dem. Det här är alla bitar som ännu ska hitta sina rätta platser 😀

Skyltsöndag, den 18 oktober 2020

Det här får bli ett lite annorlunda skyltsöndagsbidrag. Jag vill också ta ställning till det som många kallar corona-hysteri. Antalet smittade ökar också här som vi bor och det är klart att man ska vara mycket försiktig. Men jag anser att livet inte helt kan stanna upp. Jag vill inte lägga mig ner och dra ett täcke över huvudet. Jag kan inte heller ligga på det sättet overksam tills sommaren kommer.

Så här såg det ut på vårdcentralen i Lovisa den 13 mars 2020. Då visste vi inte ännu vad vi hade framför oss.

I går var jag på innebandymatch i Kuopio med fjorton andra supportrar. Vi hade en stor buss, alla hade således egna säten. Många hade ansiktsskydd på i bussen, men absolut senast då vi gick ut och åt och då vi var i den här jättestora hallen där publiken på Tors match uppgick till cirka 50 personer.

Kuopiohallen är enorm. Vår match spelades på planen längst borta på bilden.

Jag tog nyss bort en bild från Facebook, från min egen sida, där jag poserade med tre vänner, av vilka jag och en annan bar ansiktsskydd. De två andra hade nyss ätit och använde inte just då skydd. Vi stod intill varandra ungefär femton sekunder då bilden togs.

Vi var glada för att vi hade vunnit en tuff match, men det kom kommentarer på bilden. Man frågade ”hur är det med distansen” och även på tidningens FB-sida fick jag frågan hur jag kan åka på match och stå bredvid två personer som saknar ansiktsskydd.

Jag tog bort bilden mest för de tre andra personernas skull, fastän vi i går var överens om att bilden får publiceras på FB.

Lagets buss i förgrunden, supportrarnas i bakgrunden.

Jag har respekt för människors olika tankesätt och även förståelse för att många är rädda nu. Men vi kan inte isolera oss helt eller gräva oss ner i nåt slags skyddsgravar. Man kan bli smittad var som helst. Då man går till affären eller apoteket, till en kurs, till ett bibliotek, om man äter på restaurang, sitter på café osv.

Det viktigaste är att använda ansiktsskydd alltid då man kan. Även handskar om det känns tryggt. Att försöka hålla avstånd och att tvätta händerna, ibland räcker tvål och vatten men även handsprit finns nu så gott som överallt att tillgå. Dessutom ska man självklart hålla sig hemma om man har förkylningssymtom. Mer än det här kan vi inte göra.

Och jo, jag vet… det kan bli ett abrupt slut på matcher och träningar också. Den dagen när de besluten kommer måste vi acceptera de.

Andra segern för Tor i Finlandsserien

Ja, det blev ett par hyfsade bilder trots att jag känner mig ringrostig efter en lång paus. Har inte fotograferat innebandy på över ett halvår!

Lovisa Tor har inlett spelet i Finlandsserien bra, seger borta för en vecka sedan och seger hemma även i dag med siffrorna 9–3 över Sudet från Kouvola.

Tors Jere Jokinen till vänster och Sudets Petri Pöntinen till höger. Petri spelade ännu ifjol hos oss.

Det var strongt av Tor att stå tillbaka och inte släppa in ett enda mål fastän laget råkade på tre utvisningar efter varandra och stundvis spelade med bara tre utespelare mot gästernas fem.

Det är helt klart klasskillnad mellan lagen i division ett, där Tor höll till förra säsongen, och Finlandsseriens lag. Tor har inte heller direkt tappat spelare, vilket fansen kanske fasade för då vi degraderades i våras. Tvärtom. Vi har många rutinerade spelare, även med kompetens från ligan (Elitserien i Sverige). Dessutom massor av hungriga och duktiga juniorer som fostrats i Tor.

Så jag ser med glädje fram mot kommande säsong. Det enda spöket nu heter Corona… och det är tyvärr inget litet spöke.

Jonathan Flinck, ifjol ligaspelare i Ådalens IF, nu tillbaka i moderföreningen Tor.

Men Tor har skött sina plikter bra. Handsprit finns. Ansiktsskydd rekommenderas. Nere vid planens nivå får man inte vara alls om man inte bär mask. Distans mellan människor är också stark rekommendation. Hoppas att allt fler börja inse allvaret med reglerna.

Festbilder från i går

Sällan jag har två fester på samma kväll, men igår blev det så.
Elevförbundets vårfest och innebandyfamiljens säsongsavslutning.
Jag var med en kort stund som styrelsemedlem på den första och hälsade tillsammans med en annan styrelsemedlem de över sextio gästerna välkomna.

Förberedelser innan festen började i restaurang Kapellet.

Sedan förflyttade jag mig till festen med innebandyfamiljen. Där kan jag vara mig själv, med likasinnade. Fick en fråga här under veckan – finns det nu nåt att fira då laget degraderades?

Hmm… hur skulle det se ut, och framför allt – hur skulle det kännas för LAGET och för Tor som förening – om vi bara fanns där då allt gick bra, då alla segrar kom?

Smått och gott tilltugg. Bredbar ost med parmesansmak är ny favorit!
Och vad gör man på en innebandyfest? Jo, följer med hur det går för två andra lag. i samma grupp. Slutresultatet betydde att Tors A-juniorer inte föll direkt ur sin serie ❤

 

Skyltsöndag, den 1 mars 2020

I går spelades den sista, betydelselösa matchen i grundserien. Vi var en liten busslast med supportrar som åkte med för att heja på och tacka vårt lag.
Det blev förlust och det har varit en tung säsong för många av oss.

Men vi ska komma igen och gå upp tillbaka till division ett nästa vår.

En gång Lovisa Tor, alltid Lovisa Tor ❤

Den här skylten var en av all möjlig rekvisita vi hade med oss på matchen i går.

Länkar till fler söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP.

En strimma av hopp

För varje dag som går, allt mer sol på balkongen. Det var Kalevaladagen i går, därför var flaggan i topp.

Vid 17-tiden i går nådde solen min balkong. Det blir bättre för var dag som går.
Annars var det en tung kväll. Lovisa Tor har spelat innebandy antingen i elitserien eller som nu senast, i division ett, sedan 1998. Samma år som min gudson Conny föddes, han som nu är lagkapten i Tor.
I går blev det klart att Tor degraderas till Finlandsserien, division två. En av konkurrenterna vann sin match och vi kan inte längre komma i kapp.

2018 vann vi silver i Finlands cup, det var en av många stora händelser under de 22 år jag följt laget.

I dag spelar Tor sin sista match i division ett denna säsong i Tammerfors. Jag hade först inte tänkt åka med då jag har så mycket jobb. Men jag planerade om mitt schema. Jag vill stödja laget i alla lägen, även då det är tungt och har gått riktigt risigt som i år.
Vi vinner tillsammans, vi förlorar tillsammans.

En gång Tor – alltid Tor ❤
Nu tar vi ny fart och återvänder till ettan våren 2021!

Solen finns, vi går mot en ny vår

Jag (skuggan som syns) är på väg till apoteket.

I går var det svårt att tro att solen fanns. I dag hade vi halvblå himmel 🙂
Jag hade träff med en person som vill börja frilansa för Nya Östis. Känns alltid lika trevligt då någon tror på NÖ:s koncept!

En selfie med systemkameran blev bättre än många av dem jag tagit med mobilen. Och Craig-Bond kom också med 😀

Fick mina nya glasögon i dag. Snabbt jobbat av alla på optikerfronten och toppen att få höra att jag kan hämta dem på en söndag!

Lite moln på himlen finns det som synes ändå. Inte minst för att mitt allra käraste lag Tor förlorade även i dag… Hur blir framtiden för laget om vi flyttas ner en division?… Mitt Tor-hjärta blöder.
Men en gång Tor, alltid Tor. Slutar aldrig heja på laget.
Och än har jag inte förlorat hoppet om att vi klarar att behålla näst sista platsen och därmed får kvala om att spela i ”ettan” också nästa år.

Kanske Mumin kan pigga upp mig

Under en av pauserna på Åbo-resan köpte jag det här ljuset.

Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.

Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.

Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.

Marina trummar.

Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …

Min uppgift var att sköta vår berömda brandsiren.

Aaaah! Äntligen!

Jag vet inte hur många matcher vi har förlorat efter varandra i division ett. Alltså jag talar om Tors innebandyherrars lag.

I dag kom ÄNTLIGEN en mycket efterlängtad seger.

Matchen ska precis börja. Tors lag håller på att löpa in på arenan.

Jag tittade på matchen via Solidsport hemma. I natt och under hela förmiddagen hade jag svårt att röra mig. Mot kvällen blev det bättre. Men det kunde jag inte veta, så jag stannade hemma i stället för att hasa iväg med ena benet släpande efter det andra…

Matchen började inte så bra. Tor låg under med 0-2 efter första perioden. Men sedan började det hända saker. Reducering till 1-2 och viktigt 2-2 mål av min gudson Conny. Sedan en extra viktig straffslagsräddning av Henri i målet. Och när målkranarna väl öppnades för Tor gick det undan, och de blev en härlig 10-4 seger – så viktig!

Ingen bra bild tagen från tv-sändningen på datorn, men en bild ändå 🙂

Här har jag sprungit på match efter match. Även åkt till bortamatcherna. Men när jag inte är där så vinner dom.
Är jag en ”dålig ande” som borde hålla mig borta resten av säsongen…

Just asking.

Tung förlust, men fin gest med mjukisdjur

Det blev ytterligare en tung förlust för Lovisa Tor i innebandyns division ett ikväll… Siffrorna 5–12 talar sitt tydliga språk om att gästande NST var vassare i avslutningarna.

Men det positiva och roliga var att uppskattningsvis minst ett par hundra mjukisdjur slängdes in på planen då Tor gjorde sitt första mål. Leksakerna doneras vidare via Mannerheims barnskyddsförbund till barn på sjukhus eller till andra som behöver tröst.

Heja Tor! Och jag vill trösta något barn!

Själv har jag bara två mjukisdjur hemma. En kär nalle som är över femtio år gammal och en annan som jag fick som gåva av en väninna för några år sedan. Jag hade tänkt köpa ett gosedjur från affären i dag, men jag glömde att göra det! Lyckligtvis hade min väninna Marina med sig många sådana i en kasse och jag fick slänga iväg ett av dem.

Sport är bara sport. Tråkigt med många förluster förstås – det tär på självförtroendet hos laget tror jag. Men nu finns bara en väg, och den bär uppåt i tabellen ❤

En del av alla gosedjur samlas in efter att Tor gjort 1–1.