… då bloggarna börjar svämma över av bilder på utblommade tulpaner!
Du, en av mina många bloggarvänner i Sverige, känner nog igen dig i det här citatet 🙂
Men ser du, jag kan inte heller låta bli, för särskilt tulpaner är sådana som är likt konstverk även då de blommat ut.
Visset är också vackert.
Jag känner hur jag börjar varva ner allt mer.
Jag har skrivit autosvaret till mejlen klart och kommer att vara mer eller mindre oanträffbar 31 mars – 8 april.
Jag lyssnar på en massa fina låtar som väcker minnen. Har gjort en egen spellista med favoriter på Youtube och sjunger med av hjärtans lust ❤
Och så pusslar jag förstås 🙂
Precis när jag satt och funderade vad jag skulle blogga om i dag hörde jag posten dimpa in genom brevinkastet. Utöver lite reklam och en svensk veckotidning låg där två påskkort – tack för dem ❤ Alltid lika roligt med små vårhälsningar!
Dessutom fanns där ett brev från Sverige som innehöll en liten chokladkalender. En sådan har jag aldrig sett tidigare! Tack till bloggvännen som då och då kommer i håg mig med små gåvor och roliga kort ❤
Lägg märke till paret som står och kollar den levande gröna statyn…
Jag fick det inte att gå ihop då jag hittade en bild med en grön hand som sticker upp ur kanalen. För den gröna handen finns inte på den här bilden, intill den fullpackade gulröda kanalbåten.
När jag hade fått ihop kantbitarna ser pusslet ut så här.
Här har paret flyttat på sig, och statyn har ramlat i vattnet!
Onekligen känner jag mig lite lurad. Jag kollar ju bilden på kartongen för att hitta de rätta bitarna. Och så gör konstnären så här!
Men samtidigt ser jag det här som LIVET. Fullt av olika överraskningar 😀
… som jag inte kunde låta bli att köpa då vi stannade och pausade på Björneborgresan i söndags.
Någon sa att den var dyr. Sex handgjorda praliner och en handgjord sko i choklad för 18,30 euro. Jag tycker INTE det är dyrt. Det här är ju ett hantverk.
Som jag tänkt äta upp i något skede 😀
Varför skulle jag låta skon stå nånstans och samla damm? Så kan man ju inte behandla ett hantverk.
Solen skiner och värmer, snön smälter, grus och asfalt och gräs kommer så småningom fram då snötäcket ger vika. Genom vädringsfönstret som står öppet hör jag fåglarna kvittra.
Gudsonens kompisar kom till matchen och bar suppporterskjortor med hans namn 🙂
Att vi förlorade andra omgångens finalmatch i ligakvalet i går kan man ju inte direkt glädja sig över. Vi hade ledning med 4–1 och 5–2 men det blev 7–6 torsk… Vi hade flow i första perioden, de andra hade flow efter det. Så här är det i idrotten, man kan inte alltid vinna.
Bilden av systersonens kompisar blir jag däremot glad över. Conny gjorde också ett mål i matchen.
Glad är jag också för att nya supporters börjat komma med på våra långa resor och för att jag via innebandyn fått vänner för livet ❤
Kallelse till nästa provtagning kom med posten.
I dag fick jag också brev från radiologen. Inget direkt glädjebesked om att allt är ok, men jag ser ändå positivt på det faktum att brevet kom per post. Ingen ringde och lät allvarlig på rösten och bad mig infinna mig hos läkaren följande dag.
Jag förstår inte alla medicinska termer, brevet är på finska vilket inte är mitt modersmål, men inte vet jag om jag hade förstått så mycket mer på svenska heller. Tror det handlar som stereotaktisk biopsi.
Men eftersom jag har två månader på mig att åka på denna tydligen kompletterande undersökning som handlar om ett vävnadsprov, antar jag att det inte är något alarmerande.
Glädjer mig också över den fina, gratis sjukvård vi har i Finland ❤
Och som jag tidigare har sagt och skrivit. Vilket det slutliga svaret än blir, är det inget jag kan påverka.
Jahapp! Så var det redan sista måndagen i mars månad, nästa måndag skriver vi andra april!
Meteorologerna har förutspått att åtminstone halva månaden blir kall, och det blir man ju INTE glad åt. Någon sa att vi kommer att ha kallt ända till midsommar!
Global uppvärmning? Nån annanstans på jorden kanske, men vi verkar gå mot en ny istid.
Men nu ska vi hylla måndagen! Den är en lika bra dag som alla andra.
Och något som jag alltid blir glad för är klistermärken! Hälsar Carita med barnasinnet i behåll 🙂
På ett par timmar på lördagskvällen kom jag så här långt.
Ett pussel ger mig på något sätt inre frid, tvärtemot vad en del kompisar sagt 😀 … att dom skulle bli galna av alla små bitar som måste sorteras.
Jag börjar alltid med att leta efter kantbitarna, samtidigt som jag vänder på alla bitar så att de har bildsidan uppåt.
Under sorteringen hittar jag alltid bitar som jag direkt ser var de hör hemma. De som har mycket tydliga motiv landar på en bricka, och övriga sorteras på andra brickor. Att pussla är SÅ kul och avstressande ❤
Motivet är ett galet härligt och färgglatt Amsterdam.
När det här förhandsinställda inlägget går ut är vi Tor-supporters på väg mot Björneborg. Bussen startade halv ett, matchen börjar klockan sex på kvällen och vi är hemma kanske kring ett på natten.
Jag ville ha något nytt att placera på min dörr, alltså det som syns ute i trapphuset. Till julen köpte jag en hjärtformad krans, och efter det har jag haft en vintrig variant med en ängel.
Då påsken är så kort ville jag inte köpa något med vare sig ägg, fjädrar eller björkris, hur fint det än är.
Så då köpte jag de här små skyltarna i stället. Jag kommer att byta dem då och då under vårens och sommarens lopp 🙂
Flera fina och roliga skyltar hittar du via BP:s blogg, hon förvaltar Skyltsöndag. Kom med också du i den här kravlösa ”utmaningen”!
Nu har det gått så himla bra för Tor i de senaste matcherna. Vi är i slutspelsfinal och har två chanser att komma upp till ligan. Vinner vi matchserien mot Karhut (bäst av fem) är vi där direkt, förlorar vi den får vi ännu kvala mot ett nedflyttningshotat ligalag.
I första finalmatchen i dag vann vi hemma med hela 9–2 mot Karhut från Björneborg. Karhut är Björnar på svenska. Kanske dom låg i ide ännu, men nu om dom vaknade undrar jag hur arga dom är då vi åker till Björneborg i morgon…
Här kommer en serie bilder med Jesse Tolvanen vars skott går lite över mål.Hups, här snubblar man av bara farten.
Höll nästan på att glömma Gemsweeklyphotochallenge!
Är det så att jag lever i en BUBBLA som utgörs av innebandy och jobb? 😀
Turligt nog hade jag BUBBLA-bilder i arkivet, så jag bjuder på två den här gången.
För just nu har jag inga BUBBLOR i mina glas, vatten i ena och ickebubblande lonkero i andra 🙂
Bilden tagen på min systers gård i september 2015. Jag får till en ganska stor BUBBLA.
Och de här bubblorna massproducerade jag vid samma tillfälle.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 