År: 2018

Kanske bäst att föregå alla rykten

~ Carita Liljendahl ~ 59 kommentarer

… då jag nu öppet berättat för nära och kära, vänner och arbetskamrater att jag fått en kallelse till fortsatta undersökningar efter mammografin.

Först hade jag tänkt att jag skriver om det här först efter att resultatet av lördagens undersökning kommit, det vill säga om ett par veckor.

Men sedan insåg jag hur fort ryktena går. Och då talar jag om rykten, det vill säga om hur ord jag sagt eller skrivit ner förändras på vägen och börjar leva sina egna liv.

Plötsligt tror någon att jag verkligen är illa däran. Jag kanske redan är dödssjuk i någons fantasi.

Min spetsgardin får bli symbolbild den här gången. Men jag känner igen sorg, så det här är inget sorgflor 🙂

I fredags fick jag ett telefonsamtal med besked om att jag ska in på nya undersökningar eftersom mammografin hade pekat på något som var avvikande.
Ultraljudsundersökning gjordes direkt på lördag, i Lovisa dessutom – fin service då radiologens bil finns på plats – och samtidigt togs under lokalbedövning en provbit. Både läkare och röntgenskötare var trevliga och sakliga.

Humor vill jag ha så jag säger att det, utgående från ljudet jag hörde, kändes som om en häftapparat gjorde jobbet då snittet sattes och provbiten togs.

Jag har ju alltid talat och skrivit om att det är bäst att vara öppen kring allt. Också lovat mig själv att om jag blir allvarligt sjuk så skriver jag om det här på bloggen, även om jag vet att många nyfikna läser och aldrig kommenterar. De kloka svar jag får här om andras erfarenheter, all tröst och uppmuntran – de uppväger allt.

Jag har redan fått massor av gensvar av andra som varit med om liknande upplevelser, då jag berättat om det här för närstående, vänner och bekanta.

Många säger att de kalkbildningar jag verkar ha är jättevanliga, och att en läkare inte säger NÅT överhuvudtaget om resultatet från en ultraljudsundersökning om det är så att han misstänker cancertumör.

Jag är vid gott mod. Resultatet av provtagningen kommer om två veckor. Och vilket det än är, så är det något jag inte kan påverka.

En direkt ”konsekvens” av undersökningarna och alla tankar kring dem är att jag slutar med vissa uppdrag och koncentrerar mig på tidningen Nya Östis. Vissa andra saker hinner jag också med, men jag behöver tid att planera och vill inte längre ha jobb som kräver att jag gör allt på stubinen, eller helst så att jobbet var gjort i går 🙂

Glad måndag! 12-03-2018

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Är fortfarande jätteglad och tacksam över den upplevelse Tors innebandylag bjöd på i går. Vi startade från Lovisa klockan 10. Pausade på vägen några gånger och var framme i lagom tid för att få bra platser i arenan där matchen började klockan 18.

Vi spelade ”med kniven mot strupen”, hade vi inte vunnit skulle säsongen ha varit slut. Men killarna fixade det, siffrorna skrevs 1–4, och nu har vi ytterligare en avgörande match i morgon! Slutspelet fortsätter alltså.

Hemma från Vasa var vi strax före klockan tre på morgonen, så i dag har jag sovit till 9.30.

En del av laget stretchar efter matchen.
Laget på väg upp mot Vasa efter lunchen i Tei-Tupa i Ikalis.

Vi pausade på samma ställe som laget och jag hann få en bild av gänget innan resan fortsatte. Själva åkte vi supporters med en minibuss som vi hade hyrt.

I den här hallen spelade vi.
Här är vår brandsirén som jag skötte den här gången och vevade hejvilt på den varje gång vi gjorde mål.

Usch, vi fick på nöten i dag

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… med hela 4–9, motståndarna SB Vaasa var bättre på mycket i kväll!
Den andra slutspelsmatchen är i morgon söndag i Vasa.
Så det är klart att vi är några som åker dit och hejar. Nu behöver laget oss verkligen!
Vinner vi matchen i morgon har vi ytterligare en match i Lovisa på tisdag. Förlorar vi börjar vårt sommarlov…

Man kan ju fråga sig vad SB Vaasas spelare i svart kollar på egentligen? 😀

Bråda dagar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det har hänt allt möjligt de senaste dagarna, återkommer senare till det!
I dag var jag också hos frissan, i kväll är det innebandymatch i Lovisa, i morgon fortsätter slutspelet för Tor i Vasa. Det är möjligt att jag på något sätt tar mig dit. I så fall är det över tolv timmar på landsvägen och drygt två timmar match som gäller 🙂

Har inte hunnit ta så många foton från min vardag så jag illustrerar det här med ett postcrossingkort. Har fått många fina sådana!

Det här kortet fick jag från Novgorod den 7 mars.

Helt underbart

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… att få sitta och prata med likasinnade vänner. Då finns det utrymme att diskutera allt från de jobb vi redan har, till projekt som vi kanske börjar hålla på med tillsammans.

Det är också skönt att låta diskussionen ”rönsyillä” som man säger på finska. En ungefärlig översättning är att man tillåter pratet få en massa utlöpare, sidospår – typ det ena ger det andra, utan att någon blir störd av det. Således blev det mycket prat om gamla minnen också 🙂

Och för mig var det helt underbart att få äta något gott tillsammans med två andra personer. Att sitta och äta ensam är inte samma sak. Att tillreda något till bara sig själv är inte heller samma sak.

Lyxigt blev det, fastän salladen i sin enkelhet görs så att man häller upp en påse med salladsblad på ett fat. Sedan krossar man krutonger, lägger på tinade räkor, färdigt skivad ost (parmesan eller annan som finns på påse), dressing, vindruvor, havssalt och peppar.

Och blommor fick jag också.
SÅ tacksam denna kväll ❤

Veckans ord – FRUKT

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Är något man borde äta mer av.
Men eftersom jag inte hade någon frukt hemma, och då veckan varit bråd på många sätt, ”fuskade” jag lite då jag hittade frukter i en tidning 😀

Man får inte vitaminer i sig genom att bara titta på bilder, men det är viktigt att vara med i fotoutmaningen!

Veckans ord hos Gemsweeklyphotochallenge är FRUKT och du hittar fler deltagare HÄR.

Mumin och jag hittade våren!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Det är mycket Mumin nu! Min syster har ofta ögonen med sig, bättre än jag 🙂 …. och hon fick syn på den här kassen i lokala mataffären.

Nu har jag minsann kassar att välja bland, och borde således inte behöva köpa fler plastpåsar.

Det är absolut bestämt VÅREN som Mumin hittat!

Hade två riktigt bra möten i dag, och har till och med kunnat skratta åt en del skrivfadäser. Nyheten är INTE att man kan kremera lik i Pernå kyrka, de kremeras nog på annat håll… men ibland sker missförstånd 😀

Efter mötena kunde jag inte låta bli att ta en sväng via en inredningsaffär där man lockade med -40 procent rabatt, Internationella kvinnodagen till ära.

Hem kom jag med en härligt mjuk matta tillverkad av Svanefors. Är det 40 procent rabatt så är det!

Att fasta, städa, välja, reflektera

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag brukar alla vardagar lyssna på programmet Andrum i radion. Den ger för det mesta fina visdomsord att tänka på längs dagen. I dag handlade det om fastetiden, som också kan innebära att vi tänker på allt onödigt vi omger oss med.

En symbolbild för avskalat, och naturen som läker – ger krafter.

Vissa dagar känner jag ett märkligt illamående. Det är inte fysiskt och beror således inte på för mycket eller för lite mat och dryck, eller på förkylningen.

Jag har insett att jag påverkas av andras illamående på sociala medier och väljer därför nu aktivt bort den delen. Jag kunde gå ut ur till exempel Facebook om det inte var för journalistjobbet. Vi länkar våra nyheter bland annat där och får nyhetstips den vägen.
Men jag slutar med att läsa de negativa trådarna där allt från rasism till annat hat och illamående florerar.

I Andrum talade Christer Romberg också om alla onödiga prylar vi omger oss med. Jag har städat bort mycket sånt under snart fyra års tid och jag kommer dagligen att se över vilka saker jag behöver och vilka jag inte behöver. Detsamma gäller vänkretsen. I den mån det är möjligt vill jag helst umgås med människor som sprider kärlek och energi.

Nedmontering

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.

Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.

Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.