… de är och var mina föräldrar och att de träffade varandra och gav liv åt min syster och mig ❤
Min pappa gick bort 1978 då jag skulle fylla 16. Min mamma har jag kvar.
Det bästa med dem är också att de lärde mig allt möjligt. Gav mig upplevelser, såväl hemma på gården som ute till sjöss dit vi ofta åkte med vår öppna träbåt Puck.
Pappa jobbade på tryckeriet som faktor. Han var en noggrann och rättvis person. Mamma jobbade en kort tid på daghem men senare i en livsmedelsaffär, mestadels som kassa.
Ju äldre jag blivit, desto mer förstår jag att uppskatta allt mina föräldrar gjort. Klart att allt i livet inte varit solsken och så att vi ständigt skulle ha tyckt lika.
Men en mamma och en pappa är alltid en mamma och en pappa, som man värnar om och älskar på sitt eget sätt, livet ut.
Det här är en del av Orsakullans bloggutmaning, 31 dagar i mars.
Nej, allt i livet är inte solsken, men nu skulle vi ju skriva om vad som var det bästa med föräldrarna och det tycker jag var sympatiskt. Du verkar ha haft en fin barndom, precis som jag.
Kram, Ingrid
Ja, i det stora hela skulle jag bedöma den som lycklig. Det finns många som har trasiga barndomsår bakom sig 😦
Kram!
Så fint du har skrivit om din barndom. Kram
Det var inte mycket jag skrev – hade ju kunnat dra till med en lång essä om både goda och mindre goda minnen 🙂
Men försöker hålla mig kort på bloggen.
Kram!
Är glad för din skull att du har så fina minnen från dina föräldrar! Det svider lite i mig – ingen av mina föräldrar ville ha mig när de skildes.
Nej men så tråkigt 😦
Nu lider jag med dig…
Men så här är det i livet, tyvärr.
Jag har också tråkiga minnen från barndomen, men det har nog alla.
De positiva överväger med klar marginal.
Du behöver inte tycka synd om mig – jag hade ändå en fin uppväxt hos min farmor och farfar 🙂
Kram
Bra att allt blev bra till slut ändå ❤
Vilken härlig bild till din text! Är väldigt glad att du också verkar ha haft en lycklig barndom, kanske till och men en barndom som ”format” dig och som dina ”vuxna” värderingar grundar sig på.
Ibland tycker jag att jag inte minns så mycket från barndomen, men när jag börjar gräva i minnenas skrymslen så minns jag nog väldigt mycket, inser jag.
Pappa gav mig nog rättvisetänket. Och han sa att det alltid duger om man gör sitt bästa.