Del fem av åtta igår. Veckans lugna stund, med Ernst. Här några plock från det han sade.
Belysning skapar poesi i rummet.
Vägen är viktigare än slutresultatet.
Man får ångra sig, man får ändra sig.
Jag tänker också då jag är ute och går att vägen är viktigare än slutresultatet. Det spelar ingen roll om jag går tusen steg eller fyratusen. Jag saknar prestationskrav och är nöjd då jag kommer ut överlag.
Och så över till dagens WordPressfråga.
Vilka historiska händelser minns du?
Ja, det är väl allt det där omvälvande från dagen då tornen rasade i New York, 11-september-dagen, till dagen efter att Estonia sjönk. Prinsessan Dianas död minns jag också och var jag var då jag hörde nyheten.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ernst är väldigt mysig.
Ja 11 september 2001 var jag och plockade svamp med en väninna och hon hade hört något på radion men inte. Öppnade TV när jag kom hem och blev chockad. Hade besökt dessa några år tidigare.
Tsunamin var också 2004 Fruktansvärd. Min frissas dotter och man omkom och en arbetskamrat miste sitt barn.
Estonia 1994 var också hemsk.
Kramar från oss
Oj, har du varit i USA? Där har jag aldrig varit.
Tsunamin glömde jag också… och Palmes mord och Anna Lindhs.
Hade också vänner och bekanta som dog i tsunamin…
Kram!
”Vägen är viktigare än slutresultatet”, det är faktiskt många som anser det. Konstigt nog endast män. Alltså det är bara manliga bekanta så håller med Ernst där. Jag instämmer inte, jag vill se resultatet av det jag har utfört och åstadkommit.
Händelserna som du beskriver minns jag också. Lägg därtill Olof Palmes och Anna Lindhs mord, samt kriget i Ukraina och nu i Israel, så är det ett antal omvälvande händelser man minns. Konstigt nog verkar det bara vara negativa händelser man kommer ihåg.
Jag är jag ganska ”man” inuti mig. Jag har t.ex. svårt för intriger och det känns som att kvinnor håller mer på sånt, baktalar osv. Jag vill vara rak. Men inte är det heller alltid lätt då du som chef ska vara rättvist och empatisk, lyssna, förstå 🙂
Men jag spårade kanske lite ur i resonemanget.
För mig är det ändå inte alltid viktigt att se resultat. Förstås om jag torkar en diskbänk. Smutsigt kontra rent!
Eller om jag lägger pussel, oklart eller klart 🙂
Och ja… hur kunde jag glömma Palme och Lindh?
Ska jag komma ihåg nåt positivt var det ju Finlands första VM-guld i hockey 1995!
Ernst har jag tröttnat på, så det programmet ser jag inte.
Jag minns givetvis samma saker som du, men även när Palme blev skjuten, när Dag Hammarsköld störtade och första landstigningen på månen och de berömda orden: Det är ett litet steg för människan, ett gigantiskt kliv för mänskligheten.
Kram, Ingrid
Visst minns jag ju nu också det där med Palme, och då Anna Lindh mördades.
Och vi har en del sådana tragiska fall i Finland också, och mest minns vi ju det tragiska.
Historiskt var det också en gång då Lovisa Tor avancerade till innebandyligan – och DET var ju kul 🙂
Kram!
Ernst är en go gubbe, han sprider lugn i vår värld, det behövs ju tyvärr, missar inte ett avsnitt. 🙂
Ha det bäst. 🙂
Kul att du också hör till Gillar-Ernst-gänget.
Ja, han behövs i det kaos vi nu annars har på många håll.
Ha det gott även du!
Viktigt det där med att en kan ta hur många beslut som helst i livet. Att det faktiskt inte behöver handla om att ångra sig eller att en tagit fel beslut. Jag tänker alltid att istället med ny kunskap och erfarenhet vill göra ett annat beslut. Punkt.
Så sant som skrivet. Man får ångra sig, man kan ändra sig, och så blir allt bättre i slutändan.
Fastän det kanske inte var heldåligt innan heller 🙂
Märkligt nog så har vi inte tittat på Ernst – ännu – i höst. Både jag o mannen brukar nog se på honom tillsammans – mest intresserad av det han fixar i matväg.
Alla händelser här som blivit uppräknade finns nog kvar i minnet…
Oj då – nå, ni hinner se Ernst ännu – tre avsnitt kvar om jag minns rätt!