Jag är inte i form ännu men orkar nu sitta uppe en kvart och vill gärna vara med i Elisamatildas Fem en fredag som handlar om tid.
Har mest legat i sängen, ibland sovit och ibland läst. Fortfarande förhöjd kroppstemperatur, 37,8. Ingen hosta, ingen snuva, inte heller halsont tillsvidare. Det är förmodligen stressrelaterat, jag känner igen det på det sättet.
Bilden har inget med inlägget att göra. Mer än att jag fotograferat mig själv på en paus under en innebandyresa. Imorgon orkar jag knappast åka med på följande bortamatch. Det är viktigt för mig att vila nu.
Är du tidspessimist eller optimist?
– Mera nog optimist, men inte så att jag tror att jag hinner med mer än jag sedan hinner med. Vill ändå inte klassa mig som tidspessimist och jag håller så gott som alltid tider jag lovat andra.
När går tiden som snabbast?
– När favoritlaget är i underläge och pressar för att få mål. Överlag tycker jag annars att tiden går vansinnigt fort, varje vecka gör vi en ny tidning, och snart är det jul!
När går tiden som långsammast?
– När vi leder med bara ett mål och motståndarna pressar med sex utespelare mot fem i innebandyn.
Var spenderar du mest tid?
– Hemma vid datorn med jobb och fritidssysselsättningar av olika slag.
Till vad under veckan har du behövt lite extra tid?
– Att vila. Absolut. Mera vila, vila, vila. Ha en mindre fullklottrad kalender.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Krya på Dej….Vila, värme och vätska är de viktigaste när man är flunsig.
Verkar inte vara flunsa – eller jag vet inte. Feber under ett dygn. Nu bara trött.
Så jag stannar hemma och ”gör inget” under ett par dar.
Det är bra att låta kroppen få vila, och kurera sej själv. Sköt om Dej 🤗
Ja, kroppen meddelar vad den önskar och jag försöker lyssna till den.
Kram!
Vi ska lyda våra kroppar, och vara snälla emot dem. De är ju faktiskt de ända vi får dras med precis hela livet. Kram 🤗
Så är det, vi får dras med dem 🙂
Kram!
viktigt med vila, passa på
Jag sov tolv timmar förra natten, ganska bra också – då läker kroppen.
Vila är viktigt när man är sjuk.
Kramar från oss
Ja, kroppen orkar inte annat nu än vila.
Kram!
det där med innebandy har jag nyligen stiftat bekantskap med. olidligt spännande när lilla barnbarnet for runt och jagade bollen. kul att lära sig något nytt. krya!
Jaaa – innebandy är kul, ett snabbt spel!
Men så trist, du har åkt på en förkylning? En sån kommer ju alltid olägligt precis när man är stressad och har extra mycket omkring sig. Krya-kramar
Inte förkylning egentligen. Ingen hosta, ingen snuva, inte halsont heller än.
Febern kan ha med stress att göra, min kropp säger ifrån sedan då jag slitit hårt några veckor.
Tack för krya-kramen!
Kul att du är i alla fall hyfsat pigg igen! På måndag är du nog fit for fight igen. Så typiskt att vara sjuk under helgen för att vara jobbklar igen på måndag;-)
Så du är en av de få som är en tidsoptimist. Helt okej, så länge du kommer till ett möte när du har lovat att dyka upp;-)
Det där med att tiden går fört fort/långsamt känner jag mycket väl igen, fast då inom fotbollen. Som ikväll till exempel, när Sverige ledde med 1-0 mot Schweiz. Då bitar man på naglarna.
Fortsätt krya på dig nu!
Jag tror att jag tolkade det där med optimist och pessimist fel, eller annorlunda än andra. Alltså man försenar sig om man är tidsoptimist? Ja, visst kan man se det så också.
Nä, jag vill aldrig komma för sent, inte missbruka andras tid.
Tack för krya-hälsningarna!
Vila är så viktigt. Återhämtning. Bra du lyssnar på kroppen. Jag kommer alltid i tid. Eller för tidigt.
Jag kommer också för tidigt, inte mycket, men typ 5-10 minuter. Hellre så än att missbruka andras tid 🙂
Jag ska vila också i dag. Har inte feber nu men är trött.
Stressrelaterade symtom ska man ta på allvar! Så var rädd om dig! Styrkekram!
Ja, det ska man. Jag känner min kropp rätt bra gällande det här då jag jobbar för hårt och mycket.
Har jobbat hårt nästan 35 år, och ibland haft en osund inställning till jobbet… blir lätt så då mänskan bor ensam.
Typ, ja men då jag inte har annat att göra kan jag ju jobba…
Kram och tack!
Det är inte alltid bra att ha ett jobb som man brinner för heller! Då är man ofta inte medveten om att man borde säga stopp. Själv sprang jag rakt in i kaklet med ett brak! Det tog fyra år att komma tillbaks till heltidsarbete. Och hur roligt jobb man än har, så är det inte värt det. Man blir aldrig helt återställd! Så jag hoppas verkligen att du tänker dig för! Och åter igen: Var rädd om dig! Vi har bara ett liv!
Jag känner också personer som sprungit in i väggen och de vittnar om samma sak som du. Att de aldrig blir återställda.
Jag har haft snudd på burnout flera gånger, tror jag. Aldrig fått diagnos, aldrig varit hos läkare för det.
På något sätt kanske insett själv att NU måste jag tänka om, vila, byta jobb osv.
Jag är nu 61 år gammal, alltid varit och förblir troligen – ansvarstagande. Men som du säger, vi har bara ett liv.
Tack för visad omtanke ❤