I källaren till före detta Himbergs butik vid Östra Tullgatan i Lovisa fanns ett bombskydd. Där tog många personer skydd 1939–1940 då Ryssland bombade Finland. Jag fick låna en gammal dagbok från den tiden och skrev en artikel utgående från den till Nya Östis den 4 januari.
Huset ligger i stadsdelen Garnison, mina barndomskvarter.
Här hittas tidningen Journalisten, och på sidan 30–31 artikeln med personporträtt av mig och tankar kring mitt jobb som lokaljournalist, som jag varit sedan 1987.
Elisamatildas fem frågor handlar i dag om Nystart.
Vilken är din närmsta nya plan för året?
– Att ikväll gå ut med två väninnor och äta, och byta julklappar som vi inte hann göra före jul 🙂
Vad är något du vill göra under 2024?
– Fortsätta jobba med lokal journalistik.
Vad vill du göra bättre i år?
– Vara mer barmhärtig mot mig själv, kunna säga ifrån då det behövs.
Har julen åkt ner än?
– Jo, jag har inte haft julprylar framme. Adventsstaken tänkte jag låta stå till trettondagen Knut.
Hur brukar januari kännas för dig?
– Lite tung ibland då det ännu är mörkt mest hela tiden, och just nu extremt kallt ute. Men ibland är januari också hoppingivande, vi går mot ljusare tider, mot en ny vår. Nytt år, nya möjligheter!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
gillar lokal journalistik, är lokalpatriot 🙂
Härligt! Jag tänker lika. Länge leve det lokala!
jag tycker faktiskt att det redan känns ljusare. imorse var här – 18°. ovanligt kallt för dessa sydliga breddgrader. men det var alldeles vindstilla så jag tyckte att det var mycket kallare när det var -4° och blåst. skulle önska att vi hade någon här som hade lust att arbeta med lokal journalistik. februari årets värsta månad😱
Ja, om det blåser och är -4 grader kan det kännas som minus 15. Och blåser det då det är -20 grader, så fy sjutton… då känns det som -40!
Lokaljournalistik är mycket viktig. Människor vill läsa om sånt som händer i deras närhet och om människor de känner.
Vad kul det är att träffa väninnor och få prata av sig lite då och då! Jag inbillar mig att det är ett kul jobb du har. Jag ska gå in och läsa din artikel nu. Var rädd om dig!
Mycket roligt och givande jobb. Ibland slitsamt och ensamt.
Men så är det nog med de flesta jobben, tror jag.
Kram!
Det skyddsrummet ser förvånansvärt attraktivt ut – för att vara ett skyddsrum alltså.
Hoppas du har en toppen kväll ute med dina kompisar. I detta väder måste man bara trösta sig själv med att äta och dricka gott;-)
Ja, det blev kryddstark jalapeño… så det blev hett, tårarna rann 🙂
Men mycket trevligt med goda vänner. Vi stöttar varandra då vi känner till olika svårigheter vi gått igenom.
Nu har jag läst den trevliga intervjun om tidningen och framför allt om dig. Kul att få veta lite mer om din bakgrund. Nu ska vi skynda oss vidare i livet tills vi landar i mars-april tycker jag. Vi gillar inte kylan som råder, och så länge den håller på. Hundpromenaderna är kylslagna och extremt korta. Dagarna masar sig fram. Kram från pörtet
Usch ja, denna kyla är tärande på många sätt, och än är inte vintern förbi.
Bara att kämpa på, i pörte och i höghus.
Kul att artikeln intresserade!
Kram!
Så trevligt att gå ut och träffa vänner och byta julklappar. Hoppas att ni får en trevlig kväll.
http://hannaskrypin.se
Ja, det blev en trevlig kväll. God mat, ganska kryddstark faktiskt med jalopeno… men en upplevelse även det 🙂
Jag har förstått att du brinner för Nya Östis. Önskar dig lycka till med den även i fortsättningen.
Här finns inget som påminner om julen heller. Håller med dig. Ett nytt år, nya möjligheter.
Lokaljournalistiken står mig mycket nära hjärtat.
Sedan vet jag inte hur länge jag ska tillåta mig brinna för jobbet, jag vill nog gå i pension då som jag kan göra det.
Efter det skriver jag gärna som frilans om någon tidning vill ha mina alster 🙂
Det är så ofattbart att det varit krig i Finland. Det smärtar att tänka på alla fasor och alla som stupat.
Jag tycker också januari med mörkret och kylan känns tung. Men för var dag kommer vi närmare ljuset och värmen.
Ja, varje dag som går för oss närmare den underbara våren.
Jo, många lever fortfarande med traumatiska minnen från kriget. Min mamma förlorade som 5-åring sin pappa, han stupade i kriget. Jag fick således aldrig se min morfar.
Vilket sorgligt öde. Så många bortslösade människoliv p.g.a kriget.
Jag fick inte heller se min morfar. Han dog när mamma var liten, jag har för mig att hon liksom din mamma var 5 år. Han dog inte i kriget men jag ger ändå kriget delvis skulden för hans tidiga död. Efter att ha deltagit i kriget blev han som så många andra alkoholberoende, vilket säkert bidrog till att han föll ihop och senare dog i så pass ung ålder.
Tack för att du delar med dig av din historia, ditt öde ❤
Ja, många blev alkoholiserade efter kriget, de stod inte ut med sina minnen från fronten eller från andra tunga uppdrag.
Intressant artikel du hade i NÖ!
Tack! Ganska sällsynt att få låna dagböcker av detta slag.
Spännande att läsa dessa dagböcker.
Kramar från oss
Ja, det är alltid trevligt med dagböcker och att få äran att citera något från dem många år senare.
Kram!
jag tror mig ha gjort ett inlägg här?
Jo – du är med i utlottningen av ängeln. Och jag ska snart godkänna en annan kommentar av dig också.
Jag hade femton på kö nyss, alla ska godkännas manuellt av mig, så ibland kan det dröja 🙂
Skyddsrum har vi ju lite varstans här också, fast det kanske inte är samma sak som bombskydd?
Jag får googla.
Jo, vi går mot ljusare tider, gör det ju lite lättare att stå ut med detta kalla i Januari.
Ha det fint nu.
Skyddsrum har även vi, befolkningsskydd, som finns med tanke för olika katastrofer. Inte bara för krig. Det kan handla om radioaktivitet osv.
Men bombskydden, då Finland var i krig med Ryssland, var något annat, ofta fanns de i källare, under jorden.
Ha det gott, kämpa på i kylan!