Här ser det redan ut att vara lite vår på gång. Inge Lööks gummor sandar dock framför postlådorna så att brevbäraren inte ska halka 🙂 Och bra går det då den ena håller i skottkärran och den andra sitter där bredbent och sköter arbetet.
Måndagen har ofta ett oförtjänt dåligt rykte. Måndagar kan vara lika bra och glada dagar, eller sorgsna och tunga, som vilka andra dagar som helst.
Vill du vara med i Glad måndag och komma med på listan av skribenter/bloggare, skriv en kommentar här till mig. Listan på dem som redan är med, alla måndagar, eller sporadiskt, finns HÄR.
Temperaturerna har som ni vet sågat mellan -25 och plus två hos oss. Ena dagen har jag utsikt via balkongen, andra dagen har jag inte det. Samma gäller sovrumsfönstret, men där föll snön bort då det blev mildare.
Isen, kristallerna, finns på utsidan, för jag släpper inte ut värme från bostaden mer än att jag snabbt går ut där, stängerna de dubbla dörrarna och tänder några små värmeljus i lyktor. Men visst är det vackert ❤ !
Jag öppnar heller inte fönstren fastän det i princip borde kunna göras även på vintern. Jag tar inte risken om det skulle inverka på fönstrens mekanism och säkerhet då det ibland är superkallt och ibland plusgrader.
Igår såg pusslet ut så här. I kväll har jag åter lagt ut ett trettiotal bitar 🙂
En julklapp av en vän, lakritsdelikatesser. Och en sådan här fin hälsning kan jag inte slänga bort innan jag har fått en förevigad på bloggen. Den passar också under kategorin Tänkvärt – citat.
Jag har lite glömt bort att notera mina hälsosteg här på bloggen. Jag har inte promenerat regelbundet varje dag för att få minst 2500 steg, men jag har varit ute nästan alla dagar ändå. Igår fick jag ihop 3700 steg. Kylan och den myckna snön har bidragit till att utevistelserna blivit något färre, men jag har rört på mig och också ändrat en del kostvanor. Sådant som är lätt att ändra, att till exempel allt oftare avstå från vitt bröd.
Och så sätter jag också ut en bonusskylt, ett minne från läsarresan 2023 i maj. Fler skyltar och länkar till bloggar med skyltningar hittar du här hos BP.
Runebergsdagen firas den femte februari i Finland. Att äta en Runebergstårta redan den 20 januari känns inte fel, inte så att jag gör det helt galet för tidigt. Att jag såg påskgodis i Tokmanni redan igår är sedan en annan sak. Köpte inte!
Lade några bitar till i pusslet idag efter att jag vid 21-tiden kom hem från ett besök hos en kompis. ARGH så kallt det var att promenera hem 🥶 Jag tror att det vara -20 men det kändes om -35. Imorgon ska det gå upp till -4 eller plusgrader. I väntan på det!
På bilden ser man inte hur tjock blinin är. Det finns ju olika slag av blinier har jag förstått. Den här är gjord på bovete, men även de kan vara tunna som de vi i Finland kallar plättar.
Nu visste jag inte att det hade funnits möjlighet att få även tunna blinier på Kronan i Lovisa. Hade jag vetat det hade jag beställt ett par sådana. Nu orkade jag inte äta upp hela den här, vars tjocklek på ett par centimeter inte syns på bilden. Men den var god! Och tillbehören likaså.
Så jag kan säga som igår – ”man lär sig så länge man lever” och att testa på nåt nytt är ju inte farligt.
I morse satt jag naglad vid Sveriges TV4 för att få se dockningen till rymdstationen, där en svensk astronaut var med. Det dröjde och dröjde, och sedan när de äntligen dockade blev det nåt slags radioskugga så att vi inte kunde se det ske i realtid. Tala om antiklimax 😂
Senare ikväll och imorgon ska jag läsa bloggar och svara på era kommentarer. Nu ska jag snart ut en sväng i den erbarmliga kylan… 🥶
Jag är sällan med i temat Färgsprakande fredag, helt enkelt för att glömmer det roliga och tämligen lätta temat. Men nu kom jag ihåg, och även om det inte sprakar av färger på bilden så är den ju inte svartvit ändå 😀 Jag tog den på Finlands självständighetsdag den 6.12 då det var blåvitt som gällde.
Det är bloggaren LillaSyster Mitt Skogsliden, som håller i Färgsprakande fredag och hos henne, samt hos många andra, till exempel hos Anki, hittar du bilder som på ett helt annat sätt sprakar av färger än hos mig 🙂
Hos Elisamatilda som håller i utmaningen Fem en fredag är det ordet Beskrivande som gäller i dag. Jag svarar på hennes frågor så här:
Vad är en sak du har gjort idag? – Såsom många andra, skottat snö. I samband med att vi handlade och tog in ved till mamma gällde det att dels komma in i vedlidret, dels att komma fram till fågelmatningsplatserna. Igår fick vi över 20 cm snö, eller ställvis kanske mer.
Med vilka tre ord kan du beskriva kommande helg? – Sovmorgnar, pussel, bloggar.
Med vilken liknelse skulle du beskriva ditt mående? – Det var en svår fråga. Liknelser förknippar jag med berättelser från Bibeln. Men just nu mår jag bra. Har fått en del redskap för att klara vardagsstressen och det känns härligt.
Med vilket ordspråk skulle du beskriva den här veckan? – Bemöt din nästa såsom du vill bli bemött själv.
Vilket motto använder du oftast? – Jag använder rätt många motton faktiskt, men nu känns ”Man lär sig så länge man lever” ganska rätt.
Att vakna till den här synen stressar inte nu då jag inte har en bil som ständigt måste putsas och flyttas. Och extra tacksam är jag för att inte behöva bege mig ut i trafiken. Det var ett rejält snöoväder i dag.
Skulle ha en utbildningssession här hemma hos mig, men vi beslöt att ta den på distans. Teams funkar helt förträffligt! Och varför bege sig ut på vägarna och köra tio mil när det går att göra samma sak så att vi sitter hemma och ser varandra via datorskärmen. Vi sparar tid och även miljö.
Men visst ska vi träffas IRL också, det är viktigt. Det ska ändå göras då som det är ändamålsenligt och fiffigt.
I dag är jag tacksam för mycket annat också. Jag har vågat börja lita på att saker och ting ordnar sig, och att det alltid räcker med att var och en gör sitt bästa. Förlåtelse, förståelse och empati har varit och är viktiga ord för mig.
Jag är ganska snabb och bra på att hjälpa andra. Sämre på att begära om hjälp själv, till exempel i jobbet. Jag försöker alltid fixa allt så att det går smidigt (=göra själv går fortast), och jag är mån om att alla ska må bra.
Men jag har också börjat inse att jag inte varje dag behöver vara en Superwoman 🙂
Jag minns en gubbe som för några år sedan skrev på min Facebooksida, ”Vem tror du bryr sig om att du steker köttbullar eller vad du äter, eller att du har låtit göra en ny frisyr?” Samma surkart till gubbe skulle säkert gärna skriva ”vem tror du bryr sig om att se dina pussel?”.
Nå, han fick då genom tiderna en åthutning av en kvinna som bad honom sluta vara elak på en privat Facebooksida och så tog han bort sin kommentar.
Så här såg det ut för tre dagar sedan så visst har en liten framgång skett 🙂 Jag har ju inte tid att pussla många timmar per dag, men vem har bråttom, och vart?
Idag var jag och förhandsröstade i presidentvalet. Vem bryr sig? Inte surkarten till gubbe i alla fall 🤣 Men många andra bryr sig och läser min blogg och jag läser förstås de bloggar jag själv gillar, och de är MÅNGA.
Om man inte gillar en blogg så måste man ju inte läsa den, det har vi konstaterat många gånger. Men många läser ändå och låter sig irriteras och skriver sedan dumheter. Det säger inte så mycket om mig och min blogg utan mycket mer om surkarten som skriver, eller hur?
Och jag kan också säga vem jag röstade på, för det har jag alltid gjort. För mig är inte ”valhemligheten” viktig. Jag röstade på kandidat nummer 10. Hade han inte varit med hade det blivit kandidat nummer 8.
Jag älskar det här gummorna ritade av Inge Löök. Den här bilden fick jag tillsammans med post av en granne häromdagen, och nu passar den bra att visa då det är svinkallt ute (-19 är kallt för mig). Då är jag själv ute bara om jag måste till affären och jag fotar inte så ofta utomhus själv.
Det är vintern på bilden och gummorna har kul när de petar ner istappar som de sätter i sina muggar. Men i den här kylan skulle jag nog inte sitta allt för länge i ett öppet fönster, inte ens med raggsockor på fötterna 😂 Gummorna är dock hurtiga!
Imorgon måste jag ut på ett jobb och jag ska förhandsrösta i vårt presidentval. Vi ska få ny president efter att Sauli Niinistö haft posten under sina maximala tolv år, som är två mandatperioder. Kortaste tiden för en president är med nuvarande bestämmelser sex år, sedan kan han eller hon bli omvald för sex år till. Men det går inte till som i Ryssland att mannen vid makten bestämmer själv att han ska väljas om hela tiden…
Vi har två favoriter. Alexander Stubb och Pekka Haavisto. Bägge är bra, tycker jag. Totalt har vi nio kandidater.
Bilden togs en kväll för en tid sedan, men växterna i köket gör mig glad och också led-ljuset jag fick av min syster i julklapp. Det är stämningsfullt där i köket och ljuset kan stå kvar så länge vi har mörka kvällar på vintern. Brandsäkert är det också.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 