Det känns som att våren blir kort då det fortfarande är ganska kallt, och ska bli kallare. + 6 grader nu, mulet och dimma.
Men Skyltsöndag piggar upp och här kommer ett minne från fina Täby-besöket i slutet av mars.
Tycker mig också ha råd med bonusskylt från hemmaplan. Tokmanni i Lovisa.
”Glädje på gång. Ett mångsidigt urval av sportkläder och motionsartiklar” står det här.
Hos bästa bloggvännen BP hittar du fler skyltar och länkar till andra som är med i denna utmaning.
Det här är kanske inte svårt, att få en aralia att skapa rötter. Men det har aldrig tidigare lyckats för mig då jag kapat en ranglig sådan och satt i en flaska…
Så nu är det här rena rama amatörodlarglädjens tjut och lyckotårar 💪😍🌱
Haft en bra dag. Ledig dag. Tid för mig själv. Suttit ensam hemma i och för sig, men det har varit skönt. Genomfört bengympa flera gånger längs dagen.
Ska snart se/lyssna på futsal i teve, då Finland möter Nederländerna. Och senare, klockan 22, om ögonen hålls öppna, se och lyssna på hockey-VM där våra damer möter USA i semifinalen. Det blir en hård match. Mina förväntningar är inte så höga då det gäller att Finland skulle klara av att vinna. Men vem vet? Pucken är inte rund, men isen är lika hal för alla 😂
Och nu ska jag börja läsa mina vänners bloggar. Dom är många! Och ofta hittar jag via bloggvännerna nya intressanta bloggar ❤
Hade sovmorgon. Lördag är ibland min enda helt lediga dag, så då passar jag på att ”göra ingenting” och att sova så länge jag kan. Frukosten påbörjades därför först efter halv tolv.
Det här med att ”göra ingenting” och inte ha några måsten, betyder de facto sällan att jag inte gör nånting. Det finns ju massor som behöver göras hemma, också fastän vi inte talar om att städa, diska eller sånt.
Jag beslöt mig för att i korta drag dokumentera i min dagbok allt jag gör i dag. Då ser jag vart timmarna tog vägen.
Här läser jag Hufvudstadsbladet, hela långa intervjun med statsminister Petteri Orpo. Jag tycker det låter rimligt att Finland måste spara då statsskulden är så stor att vi börjar klassas som Rumänien.
Kan vi inte själva få bukt med ekonomin kommer EU-kommissionen att lägga sig i, såsom den gjorde i Grekland för några år sedan. Frågan är ju sedan HUR man ska spara, var och på vem. Jag har nog lätt att säga att de som jobbar i riksdagen har superhöga löner, några av dem drar på två månader ihop det jag förtjänar under ett år… men kanske deras ansvar och kravet på tillgänglighet också är större.
Det blir allt möjligt smått pulande i hemmet. Bland annat köpte jag till påsken dessa strån. De är gjorda av plast men ser äkta och fina ut tycker jag. De fick nu en plats i köksfönstret.
… det finns de som har det värre. Så försöker jag tänka de dagar jag knappt kan gå på benet. Många sitter i rullstol, somliga har inga ben alls. Folk lider i krig och annat elände.
Men jag har också fått mig sagt att det är tillåtet att sörja ett ont knä, ett tillfälligt ”förlorat ben”, eller i alla fall förlorad normal rörelseförmåga. Jag får gråta över det, på samma sätt som vem som helst annan får sörja och gråta över olika förluster i livet.
Sedan har jag min egen speciella humor. Här kommer jag med flottigt hår ut från massören. Således inte till min fördel på bilden, men sånt vill jag sluta tänka på. Det är som det är. Livet och utseendet.
Mottagningen ligger i ett servicehus där det bor många äldre personer. Ledstången passade mig perfekt i dag. Jag sa ”hit flyttar jag, då har jag nära till allt, kanske jag också skulle få en plats i vattengymnastiken som mitt ben skulle behöva”.
Att handla till mamma blev en pärs. Kundvagnen utgör ganska bra stöd, men leder till att jag nog inte rör mig på korrekt sätt.
I dag var alltså en dag då knäet knappt höll alls. Det går att leva här hemma, men ska jag ut och gå 50–100 meter är det kört – just nu.
Efter att vi hade handlat till mamma funderade vi med syrran var vi kunde ta en behövlig paus. Var kommer jag in, där det inte finns trappor. Dörren från trädgården till Café Favorit var öppen och jag klarade 50 meter från bilen. En liten prosecco hägrade framför mina ögon och då gick det ju att kämpa för den. Den lilla bakelsen är en muffins med fantastisk smak av citron.
Och långt inlägg blir det men jag vill också svara på Elisamatildas fredagsfrågor.
Temat är Roliga frågor.
Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
– Känns nu som att hälsan är viktigast. Ben som bär, huvud som funkar.
Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
– Det har säkert hänt, men inte varit medvetet drag.
Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig?
– Ber numera rätt ofta om hjälp, men kan fixa rätt mycket själv också om jag orkar och vill.
Vad var din favoritleksak som barn?
– Troligen min första nallebjörn.
Vilket är det konstigaste djuret?
– Dyngbaggen. Såg ett intressant program om den en gång. Ett sånt liv den har 😱🤣 Men allt har en mening. Livet för den fullt av viktigt arbete!
Lovisa Gymnasium. Här blev jag student 1982. Skolan är sig ännu i mångt och mycket lik. Det är härligt att så mycket av det gamla har bevarats. Den nyare flygelbyggnaden har fått hiss, vilket passade mig bra då jag skulle ut. Klarade mig att gå upp till andra våningen genom att ta ett trappsteg i taget och vila lite halvvägs.
Men se på dessa trappor och det vackra räcket, de härliga fönstren och fina lamporna och målningarna på väggarna.
Elin, Victoria och jag var här och delade ut Nya Östis i dag. Vår praktikant Annika tog många bra bilder. Det var riktigt roligt att träffas IRL, för annars sker ju vårt jobb för det mesta på distans och kontakten är digital.
Vi intervjuade elever om deras läsvanor, papper eller digitalt och varför. Skolan hade också besök av Nordplus, det vill säga av elever och lärare från Norge, Island, Danmark och Sverige, så det blev intervjuer även med dem.
Jag tog bilder då alla elever var på lektioner 🙂 Blir krångligt annars att be om tillstånd att få publicera på bloggen.
På min tid i skolan fanns det inga myshörnor och ergonomiska gungstolar och andra fräscha möbler i den här aulan. Men tiderna förändras och här är så fint i dag, samtidigt som mycket av det gamla finns kvar, i alla fall arkitektoniskt sett.
Så här har det alltid sett ut. Höga fönster, inga gardiner tack och lov. Och den där bänken, hur många elever har inte suttit på den?
Jag glömde ta foto utifrån i dag. Den här bilden togs i januari 2021 av kollegan Pia Calenius. Så ni behöver inte förskräckt tänka ”oj, så mycket snö dom har”. För nu är snön nästan borta. Vi hade sol och cirka 10 grader i dag. Det började blåsa nyss och imorgon ska regnet komma hit från Sverige.
Efter att ha legat under med 0–1 hemma mot Italien i EM-kvalet reste sig Finland igår på ett nästan ofattbart sätt till 2–1 seger. Jag ser sällan hela matcher, gör annat under tiden, följer lite med ett öga så att säga. Men nu blev det så att jag såg sista halvtimmen och extra spännande var det då det blev sju minuter tilläggstid… Men vi red ut stormen!
Idag var den en ganska tung dag på jobbet. Jag är inte längre i den här åldern så stresstålig då det gäller att bli avbruten stup i kvarten. Överlag är det nog ett dilemma för många i dagens värld. Det gäller att lära sig att ha fokus, att kunna stänga av vissa ”pling” för stunden, bara göra en sak i taget. Ibland går det bättre för mig, ibland sämre. Och den här dagen hörde till kategorin ”det gick lite sämre”.
Den svaga rörelseförmågan stressar ju också på olika vis. Allt tar lång tid och kräver planering. Här har jag varit ute med skräppåsen och stannar upp för att fånga nuet. Vackra blommor vid ingången till husets trappa.
Det har alltså varit lite trist och segt i dag, men ljusa kvällar med några solstrålar som visar sig nu klockan 19.15 och +8 grader ute gläder mig ändå.
Här har vi mera hål än bröd!
Men annars är ciabatta gott!
Visst ser blommorna ut som små fjärilar? Penséer var det enda som nu fanns att tillgå, för att kunna sätta utomhus på gravgården. Risken för köld verkar vara över, men även om det kommer en liten knäpp klarar de här blommorna den. Alla påskliljor och andra blommor som såldes till helgen var ju slut i affärerna då påsken kom så tidigt i år.
I dag är det 46 år sedan min pappa lämnade oss. Därför förde vi blommorna till graven redan igår.
På dagen har vi haft +15 grader. Så fantastiskt skönt! Solen har också börjat hitta till min balkong, men jag kan sitta där först efter ett par veckor.
Dagen har gått i jobbets tecken men varit lite annorlunda och mer social än annars, då vi har en praktikant som kom på besök till mig. Vi kollade även layouten som görs i annan lokal.
Jag känner att jag lever upp till våren, fastän knäet förstås begränsar min tillvaro. Det mesta kan jag ändå vara med på, uppleva och göra, men allt kräver lite mer tid, planering och framför allt tålamod. Även de som är i min närhet får ha tålamod med mina långsamma steg 🙂
Potatisnarcissen på balkongen skulle troligen ha storknat och gulnat och tröttnat helt inne i varma lägenheten. Men på en sval balkong där det är + 8 grader mår den gott.
Min mamma brast ut i ett spontant skratt då jag visade vilket Muminmotiv som finns på den senaste tallriken jag köpte. Visst är det något bedårande och samtidigt roligt, somrigt över bilden. Den törstiga lilla sköldpaddan får hjälp ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 