… det finns de som har det värre. Så försöker jag tänka de dagar jag knappt kan gå på benet. Många sitter i rullstol, somliga har inga ben alls. Folk lider i krig och annat elände.
Men jag har också fått mig sagt att det är tillåtet att sörja ett ont knä, ett tillfälligt ”förlorat ben”, eller i alla fall förlorad normal rörelseförmåga. Jag får gråta över det, på samma sätt som vem som helst annan får sörja och gråta över olika förluster i livet.
Sedan har jag min egen speciella humor. Här kommer jag med flottigt hår ut från massören. Således inte till min fördel på bilden, men sånt vill jag sluta tänka på. Det är som det är. Livet och utseendet.
Mottagningen ligger i ett servicehus där det bor många äldre personer. Ledstången passade mig perfekt i dag. Jag sa ”hit flyttar jag, då har jag nära till allt, kanske jag också skulle få en plats i vattengymnastiken som mitt ben skulle behöva”.
Att handla till mamma blev en pärs. Kundvagnen utgör ganska bra stöd, men leder till att jag nog inte rör mig på korrekt sätt.
I dag var alltså en dag då knäet knappt höll alls. Det går att leva här hemma, men ska jag ut och gå 50–100 meter är det kört – just nu.
Efter att vi hade handlat till mamma funderade vi med syrran var vi kunde ta en behövlig paus. Var kommer jag in, där det inte finns trappor. Dörren från trädgården till Café Favorit var öppen och jag klarade 50 meter från bilen. En liten prosecco hägrade framför mina ögon och då gick det ju att kämpa för den. Den lilla bakelsen är en muffins med fantastisk smak av citron.
Och långt inlägg blir det men jag vill också svara på Elisamatildas fredagsfrågor.
Temat är Roliga frågor.
Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
– Känns nu som att hälsan är viktigast. Ben som bär, huvud som funkar.
Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
– Det har säkert hänt, men inte varit medvetet drag.
Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig?
– Ber numera rätt ofta om hjälp, men kan fixa rätt mycket själv också om jag orkar och vill.
Vad var din favoritleksak som barn?
– Troligen min första nallebjörn.
Vilket är det konstigaste djuret?
– Dyngbaggen. Såg ett intressant program om den en gång. Ett sånt liv den har 😱🤣 Men allt har en mening. Livet för den fullt av viktigt arbete!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
ajaj, hoppas detta inte bli långvarigt… nalle minns jag inte om jag hade
Ett par månader till tror jag att jag måste kämpa.
Osis med ditt onda knä. Det verkar ju inte bli bättre utan snarare sämre. Personligen skulle jag nog återigen kontakta en ”knäspecialist” för att få en ”second opinion”. Såhär kan du ju inte ha det i längden, inte en i några månader till.
Dyngbaggen visste jag inte ens att den fanns. Och det var nog lika bra det, då den lever av dynga, ingenting jag skulle vilja ha i närheten;-)
Hälsan är absolut det viktigaste. När jag var yngre och mina föräldrar pratade om det skrattade jag bara. Nu vet jag bättre.
Ja, nu som äldre vet vi bättre, vi har liksom fått lära oss den hårda vägen.
Jag litar på läkaren, som sa att läkningen kräver tre månader, men däremot tror jag att jag borde få lite rehabilitering – muskulaturen måste tränas… med enkla rörelser, jag försöker nu.
Smärta och problem att gå är ditt problem och skall inte jämföras med annat. Har full förståelse för att ditt tålamod tryter.
Kramar från oss
Tack – känner mig gnällig men det här tär på krafter och humör. Kämpar nog ändå vidare, började gymnastisera benet med enkla rörelser i dag. Tappar så fort muskelmassa.
Kram!
Du är inte gnällig för man måste få säga att man har ont. Vissa dagar är jag ok men sen blir det problem. Har fått problem med balansen men rollator hjälper mig när vi går ut.
❤️❤️❤️ kramar från oss
Ja du min vän – inte blir det lättare när vi blir äldre…
Men vi kan hjälpa varandra att hålla humöret uppe.
Kram ❤
Bara att kämpa på och se målsnöret där framme.
Jo, mitt målsnöre finns där i början av juni.
Ska försöka träna benet med lite lätt gympa hemma.
Man får nog tänka så att andra har det värre. Annars står man inte ut.
Låter i alla fall väldigt jobbigt. Hoppas det går snart åt rätt håll. 🍀
Ja, man får tänka att andra har det värre.
Och man får sörja sitt eget läge.
Kram!
Såå trist att ha ont! Nu vet jag inte vad som har hänt, har du bytt knäled? Hoppas dock att det blir bättre snart! Man behöver ju sina ben att gå med! Kämpa på!
Kram!
Tack för kram och pepp!
Nä, jag har inte opererats och detta är tydligen en muskelskada som måste läka av sig självt.
Ska se tiden an ännu någon vecka.
Kram!
Stackars dig Carita!
Det låter verkligen jättejobbigt. Hoppas att skadan läker och att du snart mår bättre igen.
Kram, Ingrid
Idag tyckte jag synd om mig själv.
Nu gäller det bara att streta framåt, kämpa vidare.
Kram!
Nu har jag missat något viktigt, dyngbaggens livscykel! Men jag hittar den säkert om jag googlar, låter lite som myran, fast med lite gegga istället för barr? Tycker verkligen synd om dig, har du något stöd för knäet när du går, skulle det underlätta?Rörlighet är något man inte tänker på förrän man saknar det någonstans i kroppen! Du har rätt att gnälla och tycka synd om dig! Tycker läkningstiden var väldigt lång…
Mina selfies är aldrig någon skönhetsupplevelse, jag lägger inte på filter heller, då skulle ju folk få en chock om de sen såg mig i verkligheten! Ett leende brukar räcka långt, då är man snygg inifrån! Ha nu en bra helg, köp en flaska Prosecco till tröst/kryakramar
Dyngbaggen, det fanns en fin dokumentär om den, på Kunskapskanalen tror jag.
Alla har vi viktiga uppgifter i våra liv och dyngbaggen, hen stretar på!
Jag ska fundera om det kunde hjälpa med ett stöd med skenor, kan köpas på apoteket.
Tack för all omtanke och vänskapen som uppstått oss emellan ❤
Carita, då du har humor och en positiv inställning känns allt betydligt lättare🧡
Det känns jobbigt nu men det blir bättre och bättre för var dag som går. Ta det med små steg och belöna dig själv med en prosecco nu och då 😊
Sommaren är snart här🍀☀️🎶
Vad roligt att du tittade in här och lämnade en kommentar 🙂
Ja, det hjälper ju inte att gråta fastän jag nog också fällt några tårar då jag inte kunnat gå.
Och precis, små långsamma steg, lite gympa mellan varven och en prosecco då och då!
Sommarvärmen kommer, du har rätt!
Det gäller att ha motiverande mål.. som en prosecco eller citronmuffins! Att inte kunna använda sin kropp som en vill eller är van vid är vidrigt, så klart kan vi sörja och klaga på det även om andra har det värre. Jag lider av att inte kunna belasta min arm.. fortfarande. Så klaga på du, ibland behövs det! Och nu blev jag nyfiken på dyngbaggen. Kram
Ja, kroppen lär sig parera smärtor och då vrider den sig så att att andra muskler tar stryk 🙂
Just det – du har också haft problem. Att inte kunna göra sånt man nästan tog som för givet tidigare ger ju oss perspektiv på tillvaron.
Kul att jag väckt intresse för dyngbaggen 🤣💩… andra har också googlat.
Först…hoppas att du blir bättre i benet, för trots att många har det värre har man full rätt att klaga lite över sina egna krämpor…
Dyngbaggen….bara att du orkade (?) se en dokumentär om ett sådant kryp är ju imponerande…. 🙂
Trevlig helg!
Små klagosånger må vi få sjunga – ja 🙂
Det var jätteintressant att se hur de små djuren slet i bajshögarna och att få veta vilken nytta det gör 🙂
Ha en fin lördag!
Stackars dig, att knät är så ont ❤
Jag försöker tänka som du skriver, att andra har det värre. Men det hjälper ju inte hela vägen. Det skriver du ju också, att man har rätt att sörja sina förluster. Man sörjer ju utifrån sina egna referensramar, även om de inte är lika tuffa som för en del andra.
Får du hjälp för knät? Finns det hopp om bättring?
Kram
Jag har fått bra hjälp med knäet, så mycket som det går att få just nu.
Först värkmedicin (behövs inte så mycket av den varan mer) – olika träningsråd. Konsultation genom privata företagshälsovården osv.
Kram och tack för omtanken!
Tycker absolut att man måste få klaga ibland. Och det går nästan inte att jämföra sig med andra. Din smärta är din smärta, och det är bara du som vet hur den känns. Bara man aldrig ger upp! För det kommer ju bättre tider vilket man tror det eller ej! Så håll ut Carita! Och försök träna så smått, för det har man igen. Ha det gott!
Tack Kina ❤ Jag tränar lite varje dag, enkla övningar. Att promenera går inte, det blir överansträngning.
Men om muskeln läker, repar sig, och det inte är nån värre artros (röntgen visade inte på det), så gäller det bara att hålla ut.