Montenegro, dag 3, Perast och Kotor

Vi har åkt från vår hemdestination Budva och är här på en färja som för oss över Boka-bukten för att göra vägen kortare.

Färjorna går i skytteltrafik mellan de olika fästena på varsin sida av bukten. Det är inga speedboats 🙂 Men färden tar inte heller mer än max tio minuter. Här har vi utöver bilar även motorcyklister ombord.

Vi har kommit till Perast och är påväg ut mot Our Lady of the Rocks, ön till höger. Där finns en kyrka. Jungfru Maria under århundraden skyddat befolkningen här, särskilt sjömän och deras familjer.

Vårt gäng på väg med liten båt från hamnen i Perast ut mot den lilla ön.

Och här är vi redan på väg bort från Our Lady on the Rocks.

En hamn i Kotor där kryssningsfartyget Viking Saturn lagt till, alldeles i närheten av gamla stan. Fartyget lär ta lite under tusen passagerare. Det är ändå många turister som kommer med kryssningsfartyg till Montenegro och Kotorbukten. Landet kommer troligen inom kort att göra såsom många andra gjort, massturismen begränsas eftersom den belastar miljön.

Visst är bergen mäktiga och fantastiska på sitt eget speciella sätt här. Jag står vid en kanal i Kotor, med gamla stan till höger och i bakgrunden syns parkeringsplatsen dit vår buss kom för att hämta oss. Kaos i trafiken är ett lindrigt uttryck. Min syster tog fotot.

Jag skulle gärna sätta ut fler bilder, men orken tryter en aning. Då vi kommit hem från dagsutflykterna har vi ett par timmar på oss att vila, sedan gemensam middag.

Imorgon ledig dag, egen tid. Kanske då besöker Budva Old Town.

Glad måndag! 30-09-2024

En frasig våffla som föreningen Corazon Grande sålde under Lovisa Historiska Hus-dagarna.

Om jag hinner och om tekniken funkar kanske jag sätter in ytterligare Glad måndag-bilder från resan jag befinner mig på. Det här är ett förhandsinställt inlägg. Jag vill nämligen inte att min strike på närmare 3900 dagar med ett inlägg per dag ska brytas 🙂

Bilder från Montenegro, dag 2

Utanför hotellet, innan gruppen samlas för avfärd från Budva till Njeguši och Cetinje. Sol från klarblå himmel, runt +25 grader, förutom då uppe i bergen dit vi åkte med serpetinvägar. Där blåste det såsom det brukar göra på toppen 😀 Där var det också rätt svalt, men utsikten var helt formidabel.

Vägen var mestadels så här smal och här rör sig allt från fotgängare till cyklister, motorcykelförare, personbilar, campingbilar och bussar. Ibland blir det tajt då fordonen möts. Tjugosex hårnålskurvor senare var vi uppe på ”toppen av berget”.

Påväg uppåt, det var inte så lätt att få bra bilder genom bussfönstret men något om de vackra vyerna säger väl fotona ändå.

Vid en utsiktsplats stannade många för att ta bilder. Montenegro utgörs till sjuttio procent av berg, vilket kanske beskrivs bra här.

Mera förtjusande vyer.

Hotel Alexandar där vi bor har många olika kvarter med så kallade villor där rummen finns. Området är egentligen som en liten by i sig med butiker, tennisbanor, simbassänger, restauranger, gym och turiskt bad för att bara nämna nånting.

Den här skylten får bli mitt andra Skyltsöndagsbidrag i dag 🙂 Igår tappade syrran och jag bort oss i vår stora hotellby, vi irrade runt ett tag innan vi med hjälp av två vakter hittade rätt 😂 Idag då det var ljust ute memorerade jag rutten från rummet till restaurangen och receptionen, så nu ska vi inte tappa bort oss en gång till. Det är labyrintartat här, vi är inte de enda som anser det. Men – hotellet med omgivning är fint!

En av poolerna. Här kanske jag badar på tisdag. Folktomt då jag fotograferade före klockan nio på morgonen. Igår kväll var det däremot superlivat i ”hotellbyn”. Mina bilder blev inte bra i mörkret, ska göra nytt försök senare, kanske med mobilens nattfunktion.

En liten affär ligger strax utanför vårt villakvarter. Här är den stängd nio på morgonen, men här provianteras vatten (rekommenderas inte att dricka kranvattnet), vin, chips, godis, juice och annat smått och gott.

Skyltsöndag, den 29 september 2024

Jag hoppas kunna fotografera massor av härliga skyltar under min resa i Kroatien och i Montenegro. Det här är ändå ett förhandsinställt inlägg. Jag gör alltid sådana för säkerhets skull om det skulle vara så att jag inte får tekniken att funka när jag är bortrest.

Den här skylten fanns i somras utanför Sjöfartsmuseet i Lovisa. Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP!

Äntligen på plats i Montenegro!

Har snart varit vaken ett dygn. Sov natten mot lördag bara en timme. Lade mig 21.30 men somnade först klockan ett och vaknade klockan två. Väckarklockan var satt på 3.00 och avfärd 4.15 mot flygfältet. Jag har alltid oerhört svårt att koppla av och sova bra då jag ska upp så tidigt…

Nå väl, än är jag på benen, men kände mig nog både vimsig och svettig och trött då jag gick till receptionen för att kolla hur gruppen skulle checkas in och när och var vi skulle äta middag på kvällen. Det är Nya Östis läsarresa jag skriver om och jag är något slag av reseledare, men kallar mig hellre tidningens representant. För till exempel på flygfältet kunde jag inte hjälpa med så mycket då så gott som allt förnyats sedan jag senast flög 2019. Och det mesta ska resenären numera göra själv.

Innan vi kom så här långt, alltså att vi är på väg mot Budva i Montenegro, hade vi tvingats vänta närmare tre timmar i tullen på gränsenmellan Kroatien och Montenegro. Ibland går det smidigt där, på femton minuter, kunde vår chaufför säga. Är personerna där på sämre humör eller inte samarbetsvilliga kan det dröja över sex timmar. Så vi klarade oss med något mitt emellan 🙄

Nu gäller det att inte låta detta förstöra hela resan. Vi har middag ikväll och under de kommande dagarna många utflykter.

En gränd i Lovisa

En del av Smedsgränd, som ligger bara 50-60 meter från huset där jag bor.
Det här är ett förhandsinställt inlägg, eftersom jag idag tidigt på morgonen åkte iväg på tidningens läsarresa till Kroatien och Montenegro.

Hoppas kunna blogga därifrån senare ikväll, eller imorgon. Men jag gör som vanligt förhandsinställda inlägg med bilder som jag tagit tidigare – om det skulle vara så att tekniken inte funkade där borta 🙂

Idag ska jag packa

… och i dag hoppar jag över Fem en fredag. Eventuellt är jag inte med nästa vecka där heller, men sedan åter vecka 41. Allt beror på vad jag hinner med under min resa.

Nu måste jag helt koncentrera mig på att packa. Har fört några av de sista fakturorna jag ansvarat för till bokföringen och alla arvoden jag ska sköta för september månad är inlämnade.

Jag ska inte ha två resväskor. Började packa i en mindre men insåg att jag måste ha en större ändå. Det är tillåtet att ha bara en väska med maxvikt 23 kg, och ett handbagage.

Jag köpte en ny liten väska till mobiltelefonen också, eftersom skyddet som jag haft för den lossnade igår. Telefonen är fem år gammal och något skydd till den finns inte mer till försäljning 😀 Jag har en ny Honor-telefon men hinner inte installera den innan resan.

Väckning mitt i natten runt kl. 03 väntar. Flyget till Dubrovnik avgår 7.40.

Tack, tacksamhet, förväntan, spänning

Jag har fått massor av reaktioner och även flera tack på Nya Östis Facebook-sida där jag officiellt sa tack och adjö igår kväll. Av grannen Pia fick jag denna fina orkidé, som tack för att jag för några år sedan trodde på henne och gav henne chansen att börja jobba med NÖ:s prenumerationssystem. Hon är organiserad och serviceinriktad och jag är glad för att hon får fortsätta jobba för tidningen.

Det jag känner just nu är därför tacksamhet, men också förväntan och jag ser med spänning fram emot vad slutet av året kan erbjuda mig.

Här kommer bilden som jag hade lovat visa dem som vill veta var jag bor eller överlag bara hur huset ser ut. Fotot ingick i dagens Nya Östis där avskedsintervjun med mig fanns på nästsista sidan. Skriven av Peik Henrichson, och fotot har han också tagit.

Bildtexten lyder så här: ”I början av juli flyttade Carita Liljendahl till den här byggnaden i centrum av Lovisa och uppfyllde därmed drömmen om att få bo i ett gammalt trähus.”

Nu drar jag mig tillbaka, skrev jag också i hälsningen på FB. De nya cheferna ska få bestämma riktningen för tidningen och styra NÖ-skutan. Före detta chefer ska hålla låg profil, finnas till endast i bakgrunden och hjälpa bara om någon ber om hjälp.

Drack lite skumpa igår för att fira nästan avslutat jobb. Spelade Trivial Pursuit också, det är kul med brädspel!

I dag har jag ännu löner att räkna och vissa fakturor som bara jag kan ansvara för att betala. Också imorgon återstår några timmars tidningsjobb, men mest är det packa-resväskan som gäller.

I dag har jag också med syrran som vanligt hjälpt mamma handla.

Jag känner mig lite så här…

Klurig och fundersam, som Lilla My. Jag står ibland faktiskt med armarna i kors och har börjat ge lite akt på det. Att jag inte ska se för bestämd ut 🤣

Men hon är ju också bara så underbar, lilla My. Och i dag när jag gör min sista arbetsdag som chefredaktör för Nya Östis känns det lite så här: Vad sjutton ska jag allt hitta på? Vilka äventyr väntar bakom hörnet?

Jag har under hela dagens lopp överlämnat allt möjligt från lösenord till andra viktiga uppgifter. Gett administrationsrättigheter till nya personer som behöver dem i olika sammanhang som hänger ihop med tidningens utgivning.

Jag skrev ett tack- och avskedsbrev i måndags. Listan på mottagare var lång eftersom jag genom åren samarbetat med så många. Flera personer har svarat och jag lever länge på deras tackord ❤

Nu återstår det att räkna de sista arvodena på torsdag och fredag, och att packa inför läsarresan.
Ute har det börjat regna lätt, men det är fortfarande +18 grader.

Pelargonmormor, gör skäl för sitt namn?

När jag flyttade hit i början av juli hade pelargonen som fanns på balkongen blommat ut. Jag köpte inga nya, men tänkte att jag har den här här inne ändå och den får sedan övervintra, såsom många andra gjort tidigare om åren.

Plötsligt här för nån vecka sedan fick den en knopp och nu blommar den där i köket ❤

Har sotaren på besök just nu och håller samtidigt på att ge över framtidsplaneringen till de personer som efterträder mig. Allt möjligt praktiskt handlar det om, och allt blir troligen inte ens klart nu dagen innan jag avgår från posten. Efterhand dyker saker och ting upp, sånt vi inte kommit att tänka på. Men det får ordnas efterhand 🙂