Den här bilden togs den 20 januari. Då lyste solen lite in i köket och där står också min adventsstjärna kvar 🙂 Jag borde ha tagit nya bilder igår, men den här får duga. Det jag glömde skriva igår var att solen faktiskt börjat värma lite och att den gjorde mig tårögd när den nu äntligen åter visade sig.
”Så vackert” var det enda jag sa. Lutade mig mot en av stolarna i köket och tog in alltsammans.
Sedan kan jag ibland bete mig som en katt eller en hund. Leta upp platsen i soffan eller i en stol i vardagsrummet, dit solen också börjat nå. Och så sitter jag där och bara är glad för att våren är i antågande.
Kan något bli mer finskt? Och det att jag fick det här gjort i dag är också en bedrift.
Nej, jag har inte bakat pirogerna och det lär nog dröja innan den dagen kommer. Jag har aldrig bakat karelska piroger själv. Varför stressa med sånt när det finns färdiga att köpa både i lösvikt och från frysdisken.
Men äggsmöret geggade jag ihop. Och nån sa nån gång, vilket jag upprepar igen, ta inte bilder av mat eller olika tilltugg och rätter, det blir sällan snyggt.
Och precis, vackert blev det inte, men gott var det! Och min blogg är ju allt annat än tillrättalagd. Små cocktailpiroger och äggsmör, mums mums.
En bild från igår då jag slängde några brev i lådan vid taxistationen. Vår polisstation, fotad från lite annorlunda vinkel. Vi får vara glada så länge vi har tjänsterna kvar. Från centrum flyttar poliserna i framtiden till en tomt och ett nybygge utanför centrum, men i Lovisa är avstånden inte stora. Och att räddningsväsendet med brandmän och -bilar finns på samma plats som polisen efter det är ju bara bra.
Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.
De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!
Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.
Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.
Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.
Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.
Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.
Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤
Tredje sista Skyltsöndagen. Den 23 februari släpper bloggkompisen BP taget om rodret, då har hon haft hand om det här i tio år. En bedrift som heter duga!
Här behövs ju ingen översättning, skylten är tvåspråkig. Den står förstås vanligtvis inte inomhus såsom här, men jag kom hit strax före stängningsdags och då hade skylten flyttats in 🙂
En bonusskylt, också tvåspråkig, som finns i församlingshemmet här i Lovisa.
För övrigt vill jag säga att Melodifestivalen i Sverige i år har överraskat mig positivt. Trevliga programledare, ofta roliga också på ett sätt som går hem hos mig. Inte ens massa skrik förutom då det där vanliga som kommer ibland, ”Nu kööööör viiiii!” och så då artisterna presenteras skriks deras namn.
”Männen som byter kanal” som framfördes till melodin av ”Vandraren” var något av det bästa jag sett på länge 😀 Tack och hurra!
Och Eriks låt som var en av dem som gick direkt till final i går var bra! Detsamma säger jag inte om Erikas låt (namnen Erik och Erika matchar ju)… som gick vidare från finska UMK. Den är alldeles förfärlig men det var den som finska folket ville ha. Jag tror inte på finalplats för Finland i år, men det sa jag i och för sig bestämt också det år då Lordi vann hela Eurovisionsfinalen med ”Hard rock halleluja”. Som jag skämdes då de utklädda monstren äntrade scenen… Men sedan blev man ju både häpen och stolt då låten vann, och resten är historia.
Interaktion är veckans ord hos Lokföraren Åke. Han gör det inte lätt för oss 🙂
I bokhandeln köpte jag i dag boken, eller häftet, som heter ”Min önskan”. Det är inte som ett juridiskt testamente fullt ut, men där finns mycket att fylla i. Allt möjligt som kan underlätta för de anhöriga eller vänner som ska fatta beslut om jag blir svårt sjuk eller då jag dör.
Det är väl ett sätt att interagera? Således interaktion.
Jag tänker ganska mycket på döden och den är ju något vi borde prata mer om. Många verkar rädda för att göra det, men alla ska vi ju dö någon dag.
Från bokhandeln köpte jag också några ”glad-saker”, sådana som färgpennor och klisterbilder och två dagbokshäften. Ett häfte har jag cirka 2–3 månader, så jag hoppas jag lever så pass länge ännu att jag kan fylla de två jag köpte 🙏 I en låda här hemma har jag förvisso nog också fler häften på lager, men jag är rätt kräsen med papperskvaliteten. Och häftet ska ha ränder, inte rutor eller blanka blad.
Kanske någon dag fortsätter att teckna och en teckning är ju redan klar, så den kunde jag färglägga 🙂
Detta var inte en vy från jobbet jag gjorde i dag, men jag köpte den här chokladasken från affären där jag intervjuade en prao-elev. Prao = praktisk arbetsorientering och jag har under gårdagen och i dag talat med tre unga som gjort sin prao under veckan.
Grannen gjorde för några dagar sedan TVÅ snögubbar. Rester av dem står kvar, det har ju varit plusgrader och regnat. De tappar ögon och tänder först, sedan kanske något hårstrå… Men snäll som grannen är fixade hon nya sådana åt gubbarna.
Fick ett mindre reportage klart i dag och en del kortare texter. Mycket handlar om att förbereda kommande jobb, komma överens om intervjutider och träffar, och ibland behöver man läsa på vissa saker.
Igår kväll blev jag plötsligt väldigt trött och sedan överrumplades jag av gråt. Jag brukar inte hejda den då den kommer, men jag har inte gråtit så mycket på sista tiden – kanske bara inte haft anledning att vara ledsen eller att sörja, och bra så.
Men nu tror jag att det har blivit för mycket fastän jag försökt undvika nyheter från Sverige och världen. Örebro och all sorg där. Trumpens tokerier som man egentligen inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Mina funderingar som kommer och går kring cellförändringarna. Och så ensamheten som pågått snart elva år.
Det sägs ju att ensamhet kan göra en människa sjuk. Jag oroar mig inte alltid för det, och jag tänker inte ”plocka upp en gubbe” bara för att slippa vara ensam. Jag vet att det kommer bättre dagar efter de dagar då jag varit nere. Jag har vänner och tillsvidare har jag ett givande jobb där jag får träffa människor. En sambo vill jag inte ha, men en vän.
Det jag kanske mest saknar i vardagen är djupa samtal tillsammans med en verbal person. Tankeutbyte som sker så att båda ger och tar, pratar och lyssnar. Jag vill gärna också skriva brev eller byta tankar via mejl. Telefon är ok ibland men binder till vissa tider.
Att hitta den där verbala och öppna, empatiska och modiga människan har visat sig vara mer än knepigt. Har skrivit mycket om det här, och ni lär få höra klagovisan också i framtiden.
Föreslå inte att jag ska sluta blogga och bli mindre offentlig som person 😂 Att jag ska gå under jorden och hålla mig tyst. Den gubbe som inte klarar av mig sådan som jag är, han är inte stark nog och honom vill jag inte ha. Men visst har jag tänkt att det är mitt öppna sätt, bland annat på bloggen, som skrämmer många.
Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂 Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.
Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.
Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu. Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀
I dag har jag en intervju till och imorgon två. Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social? Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤
Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.
Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.
Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂
Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade… Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.
Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.
Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺
Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.
Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.
Hos Klimakteriehäxan finns nu en kul ny utmaning som jag ska försöka komma ihåg att fånga upp och delta i. Tidigare körde hon utmaningen Selfie, men den här är faktiskt roligare. Kollar du via länken till hennes blogg förstår du vad allt går ut på. Och du kanske vill vara med själv?
Varför älskar jag inte att läsa böcker i tegelstensformat? Egentligen är det inte så att jag aldrig skulle läsa sådana. Men några orsaker finns till att jag inte så OFTA läser tjocka böcker. De är tunga att frakta med sig, till exempel på en resa och svåra att läsa i sängen.
Varförär alla dukar hos mig inte släta? Därför att jag knappt använder dukar och då jag använder dem orkar jag inte stryka dem. Jag äger just nu heller inget stryklod 🤣 De dukar jag vill använda efter tvätt hänger jag på tork så att de blir möjligast släta.
Varför manglar jag aldrig mina lakan? Har ingen mangel och har ALDRIG manglat dem. Behövs inte, anser jag.
Varför har jag ingen robotdammsugare? Därför att jag hittills orkar dammsuga med den gamla snabeldraken jag har. Har inte heller just nu råd med en robotdammsugare, och jag antar att den skulle bli mer eller mindre konfys här i gamla huset med alla trösklar 🙂
Varför har jag inte många tavlor på väggarna? Några enstaka har jag, men inte många. James Bond är ett tema. Lovisa ett annat. Och en tavla som min mormor fick som tack för morfars insats i kriget, där han stupade. Tavlan har signerats av marskalk och president C.G.E. Mannerheim och den har ett sigill.
Varför får inga fler böcker plats i mina hyllor? Jag sparar nästan inga böcker mer. Säljer och ger bort allt jag har läst, förutom några få undantag.
Att spela olika brädspel är roligt. Den här bilden togs tidigare under veckan som gick. Då åt jag min första Runebergstårta. Runebergsdagen infaller i och för sig först nu på onsdag, den 5 februari.
Spelet är Pictionary, där det gäller att rita ord som ges via kort då man kastat tärningen. Det finns olika grupper av frågor. En del handlar om att beskriva något man gör, alltså verb, andra är substantiv. Ibland jättesvårt, ibland lättare, men himla roligt alla gånger.
Igår var det fint i Bingolotto då Leif ”Loket” Olssons minne hedrades. Många roliga klipp från hans tid som programledare, men också vackra sånger. Och väldigt fint också att dagens programledare Daniel och Lotta var stiligt klädda i mörka plagg.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 