Bilden är symbolisk och har inte direkt något med inläggets text att göra. Jag har två väninnor som gör tavlor av kasserade smycken och det här är ett av de verken.
Jag lämnade in provet för tarmscreening i måndags och redan igår kväll fick jag svar via ett elektroniskt brev. För två år sedan kom svaret också lika fort.
Jag valde att vänta med att läsa resultatet till i morse. Kände att det var lugnare så för sömnen.
Öppnade brevet idag och: Resultatet av screeningen för tarmcancerprovet är normalt, kunde jag läsa.
Hurra! Tacksam 🙏 Lättad!
Nu får jag ännu vänta på resultatet, eller direktiven om vilka uppföljningar ska göras efter ingreppet som gjordes den fjärde mars i livmodern. Har jag förstått saken rätt ska jag inom några veckor få svar på vilket resultat biten som avlägsnades visar. Troligen får jag också direktiv om fortsatt vård eller information om när nästa prov ska tas.
Solen lyser, himlen är blå, fem plusgrader har vi strax före klockan tio på morgonen.
Torsdagsrutiner för att hjälpa mamma nu på dagen, och mot kvällen någon liten salt bit och ett par glas vin i goda vänners lag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Alltid en sån lättnad efter såna besked. Jag har inte sett till nån sån screening hos oss. Hoppas att även biopsin faller väl ut.
Så fin tavla din väninna har gjort av smycken, tankarna går österut. Låter trevligt med kvällsprogrammet!
Det är mycket fint att screeningar görs. Vi har dem för 60 år fyllda och upp till 75 år – tror jag.
Så skönt att tarmcancerprovet var helt ok. Nu slipper du tänka på det mer.
Jag hoppas att du får en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Ja, två år går fort – sedan dags igen för nytt prov.
Men just nu känns läget lugnare 🙂
Kram!
Skönt med lugnande besked, nu håller vi tummarna att det gäller nästa besked också!
Så gött med vänner att dela livets goda med, önskar er en härlig afton!
Det blev ingen träff med väninnorna – en fick förhinder. Men vi tar det nästa vecka istället 🙂
Stort GRATTIS till tarmcancerprovet som visade att du är frisk. Det kommer även ditt cellprov att visa.
Att vänta med att öppna brevet med resultatet till nästa morgon hade jag aldrig klarat. Då hade jag inte sovit en blund…
Hahaa, för mig var det inte svårt att glömma bort brevet över natten.
Men glad förstås för att svaret visade att jag verkar vara frisk 🙂
Vad bra att du kan ta det lugnt ett tag framöver. Njut av våren istället som säkert snart kommer. Kram!
Ja, det är det som det gäller att minnas. Att njuta av alla dagar vi har framför oss. Tiden går så fort och snart är våren ett minne blott.
Jag tänker ofta då jag går ut ”så skönt med frisk luft, hör du fåglarnas kvitter, hackspetten som jobbar på”.
Kram!
Bra med tarmcancerprov! Här görs kolonoskopier vart 10e år efter 50+. Det hittades fyra polyper i min tarm förra året, så nu blir det ny kolonoskpi redan om tre år…
Även om man inte vill att det ska hittas nåt, så är det ju bra NÄR det hittas sånt som kan tas bort ❤
Jaså, bilden har inget med texten att göra. Men när jag själv väntar på liknande provsvar, tror jag nog att det kristna korset känns ganska så delaktigt. Tänk att kasserade smycken kan bli till något så vackert av din väninnas feeling och kunnande. Men apropå några tidigare inlägg av dig… Våra yrken är ju i utveckling och man har insyn även i arbetskamraters vardag (någon ansvarig utgivare, annonssäljare, grafisk designer osv).
Men vad yrket reporter har utvecklats på 2000-talet, inte minst då man själv gör en del av de jobb som typografer förr gjorde. Och så råkade jag i veckan, utan att själv vara inblandad, få inblick i jobbet på en västsvensk liten lokaltidning, Ale-Kuriren (cirka tre mil norr om Göteborg. Redaktören Perra Klöversjö är av den gamla hederligt pådrivande sorten. Och tidningens allt-i-allo förstår jag är grafiska formgiverskan Polina Skog (i tidiga 40-årsåldern), som blivit helt produktionsansvarig och också kan rycka ut och göra artiklar, även då det gäller att bestiga ett jobbigt berg för att skildra folk som gör just detta, oavsett väder. Vet ej om hon dessutom sköter kaffebryggaren – det får vi tala tyst om, för jag har inom den stolta Svenska Publicistklubben kolleger som skulle mana till strejk för sådana icke journalistiska sysslor. Och du, grattis till provsvaren, så långt.
Jag såg också korset och tänkte på alla böner jag bett, så lite symbolik fanns där trots allt 🙂
Tacksam och glad för provsvaret.
På små redaktioner och lokaltidningar är det vanligt att flera personer är insatta i mycket och kan hjälpas åt.