Nu kan vintern komma

… med buller och bång om den så vill. Jag vill ju helst inte ha vinter alls, men nu är jag förberedd, i alla fall vad gäller veden och värmen för min bostad.

Det var det här jag oroade mig för och jag vet nu också vad min oro delvis baserar sig på.

Fyra kubikmeter ved skulle ner till mitt källarförråd. En kbm mer än ifjol. Med ett svagt knä kunde jag inte själv göra mycket.

Bilden tog jag då mina fyra hjälpkarlar redan hade kånkat iväg en del av veden.
Jag anlitade Lovisa Tors innebandy, och hade på förhand kommit överens om vad jag betalar för det som hos föreningen är en talkoinsats. Pengarna går alltså till föreningen.

Det som jag kom underfund med igår är att om jag inte har full kontroll över vissa situationer blir jag orolig. Jag sover dåligt och grubblar.

I det här fallet blev det klart en dag innan veden kom
a) vilken tid den beräknas komma
b) att jag får minst tre killar som bär in veden. Så långt kändes allt ganska lugnt.

Ifjol dök det upp olika problem inför leveransen. Först blev leverantören sjuk, sedan var någon här hos oss sjuk. Leveransdatum flyttades framåt och jag var en orolig själ. Sedan gick leverantörens bil sönder.

Så vad som helst kan hända, saker jag inte kan påverka. Det stressar mig.

I år hände inget av det jag hade oroat mig för. Veden kom en kvar tidigare än utlovat och hjälpteamet bestod av fyra män. På en dryg timme var allt jobb klart och jag kunde sedan hjälpa grannen som hade fått en lika stor sats björkved.

Igår kollade jag också väderrapporten med ett par timmars intervaller. Det gällde att vara beredd att dra presenningen över veden om det skulle ösregna.
Det kom bara ett litet duggregn då veden anlände. Sedan sken solen då och då, annars var det mulet men inget regn.

I dag har jag också full rulle med sånt som mamma behöver hjälp med men det som jag känner mest är:
Tacksamhet 🙏
… och förstås… muskelvärk 😂💪

Oroar du dig för allt eller ingenting?

Det är oroliga tider ute i stora världen, men också i mitt lilla liv. Jag återkommer senare till det, då jag tagit mig genom en del av allt.

Jag oroar mig tyvärr ofta i onödan, men att det var i onödan vet jag först efteråt. Att grubbla på natten leder ju ingen vart och jag försöker lära mig olika tekniker för att skuffa undan tankarna.

Små och stora problem har också en tendens att hopa sig, känns det som.

Jag bildsätter nu det här med en lugn bild från min vardag. Tog den under evenemanget Lovisa Historiska Hus. Råkade vara ganska lugnt på den här delen av Drottninggatan just då 🙂

Just nu följer jag av förekommen anledning foreca.fi och sajtens radar med regn som fallit och prognosen för det som ska komma.

Jag vill inget annat än känna tillit och lugn, och jag övar på det. Vissa dagar eller perioder i livet blir det ändå för mycket av allt möjligt, och hur man än vill leva ett behagligt liv som man styr själv, så är det inte alltid möjligt.

Har du knep, tips och råd att dela med dig av? De välkomnas såsom alltid. Blogglandia är en underbar plats med vänner, de flesta på distans, som engagerar sig.

Snart dags för dessa 🍁🌦️

Pussel och sanaselityspeli = ordförklaringsspel direkt översatt, alltså ett spel där deltagarna får olika ord på sina kort och sedan ska förklara dem med andra ord för dem de spelar med.

Grännapusslet köpte jag i maj 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa som gick till Sverige, Danmark och Tyskland. Min mamma fick det som gåva, och då hon hade pusslat klart fick jag det. Nu har det legat i ett skåp över ett år.

Det har åter varit mycket grått och blött i dag. Slutade kanske regna för en stund sedan, men solen syns inte och mer regn är att vänta. Så det blir säkert lagom nu så småningom att börja sysselsätta sig med pussel och brädspel.

Spelar du brädspel? Gillar du pussel?

Glad måndag, trots allt!

Här ska det piggas upp med en lite annorlunda lampa som finns i restaurang Kapellets bar här i Lovisa.

Igår behövde lampor tändas redan mitt på dagen och jag hade även då levande ljus eftersom det regnade och var mörkt som i en säck…

Idag också ösregn och det var en pärs att gå till affären med knäet som gav efter tre gånger på de 2 x 300 meter som jag behöver ta mig fram. Jag hade cykeln som stöd och grannen som sällskap.

Åt vädret kan man inget, så jag hade regnjacka, men visst blev jag lite blöt och det blev kassarna också. Det är ändå +15 grader så jag fryser inte.

Hinner vila hemma en timme innan det är dags att åter hjälpa mamma med besök på hälsocentralen. Vården där brukar numera kräva över en timme och den ska ske minst två gånger i veckan.

Problemet med knäet kräver många förberedelser av olika slag för att jag ska kunna jobba, och även hjälpa mamma, för vi får ingen hemsjukvård. Hon är i allt för bra form för det, men inte klarar hon sig ensam. Allt går väldigt långsamt för mig nu då jag åter är rörelsehämmad, men… en dag i taget och kanske solen nån dag skiner ner i rishögen också 😀

Just nu, i september

Klimakteriehäxan har en trevlig utmaning som jag ska försöka komma ihåg att delta i. Temat nu är ”Just nu, i september”.

Just nu läser jag mest tidningar och bloggar, men talar vi om böcker så ”Det här är min målarsång” av Emma Klingenberg. Handlar om Tove Jansson. En bok jag läser mycket långsamt, och med stor behållning. (redigerat, jag hade såväl förnamn som efternamn på författaren fel… Ordodlaren märkte, tack!)

Just nu lyssnar jag på ingenting i poddväg eller inga ljudböcker, men ibland har jag musik via Youtube. Men ska det vara något jag gör JUST NU, så lyssnar jag på knattret från tangentbordet och annars bara tystnaden i hemmet.

Just nu tittar jag på bronsmatchen i basket-EM mellan Finland och Grekland.

Just nu njuter jag av ett glas vitt vin.

Just nu längtar jag efter några soliga sensommardagar till.

Bilden har inget med inlägget att göra, men jag tycker mönstret på gurkplantans (inte min planta) blad är väldigt vackert.

Skyltsöndag, och foton från veckan

Under evenemanget Lovisa Historiska Hus har Rune många år haft sin verkstad öppen. Annars får man gå dit enligt beställning, tror jag.
Vackra solrosor fångar de förbipasserandes blickar och skyltställningen i trä är vacker.

Tillsammans med Professordeutsch Christian försöker jag och många andra hålla liv i bloggtraditionen Skyltsöndag.

Sedan är det Åke i Nacka som uppmuntrar oss att visa foton vi tagit under veckan. Han är också med i Skyltsöndag.

Syrrans födelsedag firades delvis i den här lummiga parken där Café Favorit har sin uteservering.

Mer än en vecka gammalt foto, men jag tycker att den får duga. Den här mannen satt och pratade högt i telefon. Det var andra tider då vi hade telefonkiosker. Den gröna i bakgrunden fanns bara tillfälligt på plats så att människor fick skriva ner sina minnen i ett häfte. Minnen från tiderna då det fanns telefonkiosker.

Blodmånen, eller den partiella förmörkelsen av månen, såg jag inte. Det var molnigt den dagen. Men sedan behagade den visa sig följande dag i sin fulla (berusade) prakt.

Och igår hade Lovisa Tor sin första match i innebandyns Inssi-Divari, nästhögsta serien i landet. Allt började bra med full fart, gott självförtroende, rakt mot mål och vi ledde 2-0 och även 4-2.
Men kanske spelarna sedan blev trötta? Eller också skärpte sig motståndaren Karhut från Björneborg, fick ordning på försvaret bland annat. Plötsligt var det 4-4 och sedan 4-6, varpå Tor spelade utan målvakt med sex utespelare mot fem. Det gav inga mål till Tor men däremot tre mål till Karhut, så siffrorna 4-9 blev fula, men säger inte hela sanningen om matchen. Vi ska nog komma igen och hålla oss kvar i serien 💛💙 !

Samling vid målet inför matchstart.

Vi har en spelare som heter Mikael Lax, och ett företag nere i Strömfors skärgård som heter Söderby Lax.
Så jag antar att företagaren har passat på att komma med som sponsor på det här viset 🙂

Något som flyter är dagens tema

… och här blev det mer än bara en båt som flyter. Något flyter på ytan på Lovisaviken och en boj tycks där också flyta.

Så jag tror att jag klarade Åkes Hoppa-på-tåget-utmaning helt bra denna gång.

Igår var det bra att jag inte flöt bort då jag cyklade hem från en träff hos väninnan Lena. Det ösregnade och blåste så in i norden. Men det var väldigt varmt, +17 grader, så jag frös inte fastän jackan blev blöt och jag hade heller inga strumpor i skorna.

I dag lyser solen, det är fortfarande sjutton grader. Jag har haft sovmorgon vilket betyder frukost kring klockan 12.

Då istappen i glaset hade smultit lite flöt också den, men jag tog en bild innan det hände.
Rabarbersaft spetsad med limevodka och sockrad kant på glaset. Stiligt och mycket gott som vanligt hos Lena.

Ibland kan det gå så att vi inte ses på flera månader, hon reser en hel del. Men vi har alltid mycket att prata om. Dialoger och växelverkan är ju det bästa – många skratt, dråpliga minnen, hög igenkänningsfaktor kring allt möjligt. En och annan tår kan också fällas. Att beröra och bli berörd är ju också så underbart 💕

Knasigt är dagens tema

De här glada gummorna som Inge Löök är upphovskvinna till får symbolisera det som är knasigt och roligt i livet. De här vykorten sänder jag ofta i postcrossingen och kan då berätta att konstnären är från Lovisa. Det här kortet for för en tid sedan till Nederländerna.
Gummorna är kända i nästan hela världen, många postcrossningmedlemmar önskar få kort med motiv av de roliga gummorna.

Hos Elisa är temat idag KNASIGT och jag ska svara på hennes frågor.

Vilken pryl i ditt hem skulle du klara dig längst utan?
Liten pryl = potatisskalare. Använder så gott som aldrig.
Större grej = diskmaskin. Slutade använda den då den hakade upp sig på ett 4,5 timmar långt eko-program… har haft ut kontakten men inte på månader testat om maskinen funkar normalt igen. Klarar mig bra med att diska för hand.

Vad skulle du sakna mest om du helt plötsligt inte fick använda internet på en månad?
Väldigt mycket, men allra mest min blogg och vännernas bloggar. Även ett spel jag ofta spelar för att varva ner.

Om du kunde trycka på ”shuffle” på din vardag – vad tror du skulle hända?
Jag skulle troligen bli ännu mer snurrig än jag ibland redan är 🤔😂

Om du fick dubbelt så mycket tid på ett vardagsmoment – vilket skulle du helst förlänga?
Att skriva hör till min vardag, så det skulle gälla sådana projekt. Artiklar och Blogglandia.

Om du var tvungen att leva ett helt år i en filmgenre – vilken genre skulle du välja?
Låter mycket knasigt 😂 Googlade olika genrer och kom fram till att det finns något som heter ”romanbaserad film” och då skulle jag gärna leva ett år med min karaktär Adrian Debutsky och få ihop en fjärde bok om honom.

    HGSH, galet gott, galet knä, galet trevligt!

    Hur galet som helst (HGSH) – en av mina kategorier här på bloggen.

    Galet gott är det så gott som alltid på Café Favorit. Med det här firade jag syrrans födelsedag, hon åt annat, nyligen.

    Hur galet som helst är det också då Tokmanni har erbjudanden som innebär att köper du t.ex. två kaffepaket får du dem i en röd hink med texten Tokmanni. Hinken (som även kallas ämbar i Svenskfinland, ämpäri på finska) kunde också innehålla allt möjligt annat.

    Och du må tro att kunder gärna springer efter dessa erbjudanden. Du får produkter förmånligt och en hink på köpet 😀

    Sedan då det också är fylla-på-hyllorna-dag i denna butik, och de som kör runt med maskin och tvättar golven är på plats, blir det extra kaotiskt och intressant 😀

    Nu är det åter så att jag promenerar väldigt långsamt framåt. 100-åringar kanske springer förbi mig?

    Men galet fin trottoarmålning på Alexandersgatan i Lovisa!

    Mitt knä som hade varit bra i tio månader började bråka för ett par dagar sedan och nu är det inte tu tal om att promenera snabbt eller springa mellan butikshyllorna då jag handlar till mamma.

    Nej, nu måste allt åter få ta lång tid, och jag får en del medlidsamma blickar. ”Är hon i är SÅDÄR dålig form”…

    Frilansarens vardag, den går upp och den går ner

    Inte så ofta jag på senaste tid visat vad jag skrivit för olika tidningar. Men här kommer ett par artiklar från Nya Östis och ett reportage jag skrivit för Kuriren. Via länkarna kan du köpa digitala lösnummer.

    Jag skulle inte vara helt ärlig om jag sade att frilansarens jobb är lätt.
    Det ger olika friheter – javisst. Jag hinner göra även lite annat nuförtiden, hjälpa mamma och träffa vänner. Det hann jag ganska sällan då jag hade mitt företag och var i chefsposition.

    Eller tja, jag hann ibland, men att privatlivet krävde minutschema och att jag ofta var trött, ledde till beslutet att kasta mig ut i det okända drygt två år innan jag får full pension.

    Nu återstår ett och ett halvt år till pensionen och besparingarna krymper. Jag jagar nya uppdrag. Ibland är jag orolig, ska jag klara mig? Jag är ju ensam kring alla utgifter sedan snart tolv år tillbaka.
    I mina bästa stunder tänker jag ”allt ordnar sig på något sätt” 🙏

    Ganska sent igår kväll kapade grannen och jag grenar som vuxit sig för breda och vilda i två träd som ligger in till vår terrass. Det var 17 grader varmt, helt underbart!

    Och därförinnan kollade vi då Finland besegrade Georgien i basket-EM, vilket betyder att Susijengi (Vargflocken) är bland de fyra bästa och spelar om medalj!