År: 2025

Glad måndag! Äntligen seger!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Efter tio förluster som inledning i Inssi-Divari förstår ni att också måndagen känns glad för en supporter. Första segern kom igår på bortaplan mot M-Team med siffrorna 6–7, och när jag vaknade i morse var det inte bara en dröm jag kom ihåg 💙💛

Här intervjuas Andreas Hietala i första matchpausen. Ställningen var då 3–1 till hemmalaget. Lovisapubliken fick beröm för att alltid ställa upp, i stora skaror även på bortaplan.

Jag var tydligen så darrig efter matchen att alla bilder blev suddiga då jag försökte föreviga stunden när laget tackade oss supportrar.

Fler än en gång har jag ju undrat vad det är som får mig att åka på match efter match. Har följt laget sedan 1999, så det blir ju 26 år i år. Sällan har vi förlorat tio matcher på raken, men inte ens det får mig att ge upp. Det är ju i de här tyngsta stunderna som laget behöver sina fans allra mest. Och när det sedan äntligen blir seger smakar den otroligt gott!

En av tränarna kom också fram till oss och vi hurrade tillsammans och han ropade ”Taas voitettiin” (åter vann vi) – och det stämmer egentligen riktigt bra, för i år har vi vunnit många matcher. Speciellt en del riktigt viktiga i våras. Den här säsongen har börjat sämre på högre nivå, men visst var det så att vi åter vann 😂

Att det blir hjärtklappning och känns som om man hade sandpapper i munnen när det är som mest spännande – det hör till. Och jag som inte brukar gasta så mycket skrek nu för full hals. Det blev en del ”buu” åt domarna som för det mesta pekade åt fel håll, men jag hojtade inga fula ord. Och jag visste att tv-kamerorna den här gången var riktade så att jag syntes i publiken så det gällde ju att inte visa ett visst finger eller att peta sig i näsan eller göra något annat opassande heller.

Lite skralt med nya foton…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

men Skyltsöndag klarar jag av och så sätter jag ut ett foto som är från den 29 oktober och som således inte kvalar in i Åkes tema Veckans foton. Och något färgsprakande har jag inte heller fått till, så jag får skärpa mig lite vad gäller att fotograferingen ☺️

Inte den vackraste vyn i Lovisa. Här går Bangatan under infartsvägens bro. Jag tror att det är bussen som går från Märlax via Lovisa centrum bort till Valkom som jag råkade få med på bilden.

Senare i dag ska jag hämta lånebilen eftersom jag har ett jobb imorgon dit jag kommer lite fortare med bil än till fots. På kvällen har Tor match i Brunakärr i Helsingfors och jag tänkte åka med fansens buss dit. Blir sedan lite paus med resorna för mig eftersom jag har jobb den helg som Tor åker till Jyväskylä och Joensuu.

Annars har dagen börjat med dusch, frukost, disk, hänga upp ren tvätt eller få den in i skåp, osv. De här vardagssysslorna slukar sin tid och jag undrar ibland hur jag tidigare hann med jobb från 9 till 17 eller med kvällsturer från 12 till 21.

Förstås, om man är två i ett hushåll, och på det sättet har jag ju levt en stor del av mitt liv, så delar man vanligtvis på sysslorna.

Skylten är ett exemplar från i somras då jag var på en utställning i Strömfors bruk Den finns vid ingången till trappan som går upp till utställningslokalen.

Första gången! Dröjde 63 år…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂

Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.

Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤

Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.

Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.

Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.

Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.

Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.

Äntligen SOL 🌞och så förstås fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisa är OKOMPLICERAT, och visst känns det lite mindre komplicerat då solen skiner från en klarblå himmel. Jag undrar om det är den första dagen i november då vi har sol. Det har blivit kallare, vi har sluppit snö, som ni ser. Men i dag får bilen jag lånar ibland vinterdäck och det är nog bra, för temperaturen visar minusgrader om nätter och tidigare morgnar och bara +2 just nu.

Vilken serie fastnade du oväntat mycket för nyligen?
Jag kollar sällan serier direkt från teven, men via Arenan har jag nu sett alla avsnitt av Landgång, där en kvinna åker runt och hjälper kockar/matlag på olika platser i världen. Till exempel på ett fartyg som har välgörenhetsläkare och vårdpersonal ombord.

Vad tog du senast en bild på?
Den bild du ser här. Gick en runda runt huset då jag hade hämtat posten från lådan, och ville föreviga novembersolen.

Vad tycker du är roligt att skapa eller pyssla med?
Till julen ibland egenhändigt gjorda julkort. Annars är pussel perfekt.

Tar du hellre tag i disken direkt eller ”sen”?
Ganska direkt, för det mesta. Diskade den här förmiddagen för hand, i och för sig fanns där glas och bestick från ett par dagar. Men då jag bor ensam tycker jag att det inte är nödvändigt eller ens miljövänligt att diska allt smått direkt.

Sparar du det goda till sist eller börjar du med det?
Goda först. Vill äta och dricka bara sånt som är gott. Landar något icke gott på tallriken eller i glaset, då lämnar jag det/slänger bort.

    Det färgsprakande bidraget!

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Om detta inte sprakar av färger vet jag inte vad som gör det 😀
    Jag har ju inte varit så innovativ i den här utmaningen, men nu fick jag allt till det 😉
    Jag vill ju så gärna vara med i LillaSysters novemberutmaning ❤ I dag visar hon bland annat färgglada bankomater.

    Min torsdag har åter varit fullspäckad från morgon till kväll.
    Ett försäkringsbolag har öppnat nytt kontor i staden, eller egentligen flyttat från en plats till en annan, och Nya Östis skriver om allt sånt som är lokalt.

    Anhörigvården tar sina timmar. Vi handlar till mamma, doserar mediciner och hjälper med ditt och datt. Vi har ändå nu de senaste veckorna fått hjälp från hemvården så att vi inte behöver kuska henne till vårdcentralen två gånger i veckan. Lättnad!

    Sedan träffade jag två väninnor över ett glas vin, och när jag kommer hem är klockan 18, det är mörkt, det har regnat nästan hela dagen, så det är brasa i kakelugnen som gäller. Till mina dagliga rutiner hör också bloggen, men hinner sällan läsa vännernas ordentligen innan lördag-söndag. Och så skriver jag dagbok.

    Så här går dagarna och med den här farten är det snart jul, sedan påsk och sedan sommar 😂

    Pusselläget och bättre färg-sprak!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Bloggvännen LillaSyster håller i trådarna för Färgsprakande november, och jag har ofta känt att jag inte haft särskilt sprakande inlägg. Så nu visar jag pusselläget igen!

    Gränna-pusslet börjar ta form. Bra att det går framåt och inte bakåt!

    Med tanke på morgondagen har jag en bild där det verkligen sprakar av färger. Jag tog mig i kragen och tänkte ”bättre kan du Smulan!” Och har jag inte sagt det förr så började ex-maken kalla mig Smulan, ett namn jag gillar, men det hängde också lite ihop med att alltid då jag skar upp bröd blev det massor av smulor efter mig. Fattar inte hur de gör som INTE lämnar en enda smula efter sig? Alltså ja, man städar ju bort dem förstås, men att INTE smula alls då man skär upp bröd, det är väl omöjligt?

    Och som avslutning en bild som inte sprakar av allt för många färger eftersom den är tagen på Mariegatan i Lovisa en grå novemberdag då jag är på väg hem från affären.

    Äta och sova och tumla runt

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    På teven visas ibland live-sändningar som har med djur att göra. I Sverige filmas Den stora älgvandringen, och här i Finland har vi fått se allt från fågelbon med örnar och andra fåglar, till säl (Norppa-live) och föl (Varsa-live).

    Nu pågår en med hundvalpar som heter Pentu-live. Pentu är valp på finska.

    Jag har tittat lite från och till på det här via Arenan. Men jag sitter ju inte i soffan i timmar och följer hundarnas liv. Valparna är i dag 29 dagar gamla och för en vecka sedan sov de nästan alltid då jag tittade.

    Nu har de, såsom det i texten nere till vänster står, fått nya upplevelser via en del leksaker och en vattenskål 🙂 Det nya gjorde dem något konfunderade.

    Fortfarande sover de mycket, tumlar runt, går på varandra, ligger på varandra, gnyr och gläfser i sömnen troligtvis av drömmar 🥰

    Själv hoppade jag några gånger till här vid datorn när jag jobbade och plötsligt hörde olika främmande ljud och smällar. Sedan kom jag ihåg att jag hade valpsändningen på, och de som väsnades vara hundarna där 😂

    Jag har inte haft så många Färgsprakande november bidrag men här finns ju några färgklickar!

    Trees on Tuesdays, HGSH och tankar från trähus

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Den här bilden togs den 30 oktober invid rådhuset, tidig morgon strax före klockan nio. Nu har träden inte så här många löv kvar, de flesta är helt kala.

    Jag har inte skrivit så mycket om hur det första året här i gamla trähuset har gått. Eller då och då har jag förstås sagt hur fint det känns om våren då jag får riva bort tätningarna från fönstren, då solen börjar värma och jag kan stå och njuta av den med bara fötter på trägolvet i köket. Och ja, jag har skrivit om jobbet med tätningen av fönstren, hur jag bär in ved och eldar osv.

    Men eftersom allt det här blivit en del av min vardag då jag bott här ett år och fyra månader, och således upplevt alla årstider, är det faktiskt mycket jag inte reflekterar över mer ☺️

    Men några saker jag tänkte på i dag ska jag lista:
    – dusch och hårtvätt förbereds under höst och vinter på annat sätt än under vår och sommar, dörren till toaletten/duschrummet hålls stängd ett dygn så att värmen hålls där inne och inte flyter ut i köket

    – alla plagg tas med in i toaletten och först då blusar och byxor dragits på öppnas dörren till köket där det är mellan 17 och 19 grader

    – när någon kommer på besök blir jag inte vid ytterdörren och snackar, inte i hallen heller för där är det kallt, alla dörrar ska stängas så fort som möjligt 😂

    – kommer det snö planerar jag extra noga när jag ska hämta ved, ofta är det jag själv som skottar bort snön från trapporna som leder ner till källaren, vi har ett företag som skottar snö och klipper gräs, men de huserar ju verkligen inte här dygnet runt, så mycket får var och en göra själv

    – inför denna höst och vinter köpte jag två plagg i merinoull och jag har redan märkt stor skillnad, hur smidigt det är med en t-shirt längst under, sedan blusen i merinoull och sedan OM det behövs en stickad tröja (lärdom: sju stickade bomullströjor motsvarar knappt en blus i merinoull och dessutom blir jag orörlig som en Michelingubbe i så många tröjor)

    Och sedan något helt annat. HGSH, alltså hur galet som helst. Igår när jag åt en av Malmgårds skorpor med bredbar ost tyckte jag att den gapade åt mig 🤣

    Glad måndag! 10-11-2025

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Det bidde helt goda bröd med äpple i. Lagom saftiga inuti, frasig skorpa. Två stycken åt jag till frukost, den ena med bara smör, den andra med balkankorv som pålägg och det funkade helt bra i min värld 🙂
    Det var mättande bröd!

    Bakade från ungefär halv tio till elva, men ugnen sköter ju sig själv så det enda som krävde insats av mig var att forma bröd av ”deg-gröten” med hjälp av ett par skedar. Förstås också att passa tiderna i ugnen, ta ut och sätta in nya plåtar, totalt blev det tre sådana.

    Receptet finns i gårdagens inlägg.

    Hoppas att också du fått en bra start på dagen och därmed på den nya veckan ❤

    Att baka ska vara kul och lätt, utan kladd!

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Hittade ett recept som hade namnet ”Över natten äppelsemlor”. I Finland kallas ju frallor (brödet) semlor.

    Om jag ska baka ska det vara enkla recept, och här fanns ett citat intill bilden av bröden. ”Blanda ihop, låt jäsa och grädda – utan knådning!”

    Perfekt för mig som ogillar att tvingas kladda med händerna! Här behövdes bara en trägaffel.

    Hmm, det här liknar ju något slags gröt, men det står också i receptet att degen ska få en tjock, grötliknande konsistens.

    Jag var på en fotokurs i fredags, men det märks ju inte här… Det blev suddiga bilder, hade lite för dålig belysning eller också var jag för ivrig att fota när jag en gång åter kom igång med brödbakningen. Och det här är ju bilder som inte går att ta om.

    Bröd kan jag baka, eller har kunnat. Jag vet ju inte hur dom här blir, först imorgon får jag veta. Degen står nämligen nu på jäsning i kylskåpet och bröden, semlorna/frallorna bakas imorgon på förmiddagen.

    Nåt sånt här är det tänkt att bli 🤩 enligt den självutnämnda stjärnkocken.

    2–3 (400 gram) äpplen, inhemska finska i detta fall
    5 dl kallt vatten
    en påse (11 g) torrjäst
    2 msk rypsolja
    1 tsk salt
    10 dl semlemjöl

    Tvätta äpplena, riv dem med skalet på ett grov rivjärn.
    Blanda rivna äpplen, kallt vatten och jäst i en bunke (volym 5 liter), tillsätt olja och salt.
    Tillsätt mjöl tills degen får en tjock, grötliknande konsistens. Blanda till en jämn deg med en trägaffel, knåda inte. Täck över bunken, låt den stå i kylskåp över natten (cirka 12 timmar) för att jäsa.
    Fördela den kylskåpskalla degen med hjälp av två skedar till bullar på ett bakplåtspapper. Strö mjöl på ytan. Grädda semlorna ugnen i 225 grader i 25–30 minuter. (Recept från tidningen Yhteishyvä/Samarbete, S-markets ägarkunders tidning)

    Jag läste på nätet att en sådan här deg får jäsa mer än 12 timmar och bra så, för jag satte den i kylskåpet klockan 17.45 och tänker inte stiga upp kvart i sex imorgon bitti.

    Här jagas inga husmorspoäng (skulle ändå aldrig få mer än ett i månaden om ens det)… och inga bekräftande hurra-rop efterlyses och säg inte ”så duktig du är” för det ordet ger mig nippor (finlandssvenska = utslag).

    Men går detta att äta får ni gärna applådera och uppmuntra mig att mumsa och må bra 🤣