Författare: Carita Liljendahl

Fem en fredag med temat FEM

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Bilden tagen för ganska exakt en månad sedan. Nu återstår det snart bara att rensa bort resterna av sommaren från odlingen. Men då det varit så varmt flera dagar finns där blommor kvar, så jag väntar tills följande frostnätter tar allt.

Hos Elisamatilda är temat i dag FEM. Hon har själv också svarat på frågorna, och via hennes blogg hittar du länkar till alla andra som är med i utmaningen.

Nämn fem saker du inte kan leva utan.
Låter lite dramatiskt det här med att inte kunna leva utan, och allvarliga svar skulle ju vara luft, vatten, kärlek, värme och sånt. Men går vi på det mer lättsamma, vardagliga planet där vi inte inkluderar människor och relationer är det
– mobiltelefonen som styr mycket (bankärenden och annat)
– internet (där jag spelar datorspel, har Blogglandia, betalar fakturor osv.)
– datorn
– frukost
– sängen som ger mig viktig nattsömn

Nämn fem små saker som gör din dag bättre.
Vatten, goda vänskapsrelationer, bloggen, ledig dag utan tider att passa, värme från kakelugnen.

Nämn fem platser du trivs extra bra på.
Inomhus hemma, sommartid i Äppelvikens trädgård, på lugn plats vid Lovisaviken, på restaurang med goda vänner, i buss på innebandyresor.

Nämn fem saker du ofta glömmer bort.
Jag kommer inte ihåg vad jag glömmer 😂
Äh, kollar vad Elisa skrivit för att få tips… ja, jag glömmer att lägga mig i tid och att ta pauser i jobbet. Att diska och städa lite varje dag, och ibland glömmer jag mobiltelefonen på toan 🙂

Nämn fem saker du säger oftare än du borde.
Och så och så och så och så… då jag gör olika saker hemma.
Ei ooo heleeppoo (dialektalt på finska – ”det är inte lätt”).
Hopi hopi (jag skyndar på mig själv eller på sånt som jag vill ska gå snabbare).
Inte lätt att bli gammal…
Voi kakka ändå (äsch, va skit).

    Nej, jag hör inte till sjupersoners familj 😂

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Vi säger ibland med syrran och grannen då vi en gång i veckan åker på uppköp att det ser ut som om vi handlade till en familj med sju personer. Bakluckan är sprängfylld med varor och halva baksätet även belamrat av kassar.

    Det är inte domedagen vi väntar på heller 😀
    Nej. Vi veckohandlar till fyra vuxna personer. I dag besökte vi Lidl, Tokmanni och S-Market och då blir det allt från veckans matinköp till allt möjligt annat typ toapapper, värmeljus, blockljus och annat som går åt hela tiden.

    Torsdagen kallar jag anhörigvårdsdag då vi också hjälper mamma, med inköp, mediciner och sedan diverse annat praktiskt som hon behöver få fixat hemma.

    När jag kom hem efter klockan 17 var jag trött, men en del vardagsmotion återstod ännu.

    Här en del av veden jag hämtade in från källaren. En del har jag redan radat på plats.

    Men oj, tänker någon. Eldar hon då det är +11 grader ute och nätterna är varma?
    Ja, hon eldar eftersom det i ett äldre trähus under vissa väderleksomständigheter blir både fuktigt och småkyligt.

    Nu har jag faktiskt lyxiga +20 grader inne och inga värme-element som drar elektricitet och kostar. Men jag eldar ju inte varje dag. Förmodligen nästa gång på söndag eller måndag 🙂

    Just nu – svar på oktober månads frågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Hakar på bloggvännen Klimakteriehäxans utmaning med några frågor som gäller vad jag gör just nu.

    Inlägget får en allmän illustration, rönnbärsklasar i ett träd som jag passerade under i söndags.

    Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Lovisabon Eddie Bruces bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa”. Samtidigt även ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker och ”Detta är min målarsång” av Emma Klingenberg, som beskriver musiken men även mycket annat från Tove Janssons liv.

    Just nu lyssnar jag på tystnaden här hemma och knattret från tangentbordet. Jag lyssnar nämligen inte på ljudböcker.

    Just nu (om kvällarna) tittar jag på dokumentärer som handlar om enkla liv på avsides platser i världen eller program om husrenoveringar (antingen från Yle Arenan eller från SVT Play).

    Just nu njuter jag av sen frukost.

    Just nu längtar jag efter att få lugnare dagar, kunna tanka energi, känna av den viloperiod som hösten och vintern är avsedda att ge oss. Jag är tacksam för de arbetsuppdrag jag som frilansare får. Men i kombination med anhörigvård har det ibland blivit för mycket. Nu ser det ändå ut som om vi kunde få hjälp vad gäller vår mamma.

    Bilder av byggnader väcker minnen (och dagens fråga)

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    På min söndagsrunda tog jag några bilder av olika byggnader i Lovisa. Dels inspirerad av lördagens bokcafé där Eddie Bruce talade om sin senaste bok. En bok som innehåller över 900 bilder av byggnader som inte längre finns kvar i vår stad.

    Det här kallar jag nutidsdokumentation. Kanske den i framtiden kan glädja någon. I dag kan bilderna ibland väcka minnen hos personer som besökt Lovisa någon gång eller som bott här för länge sedan.

    Som den här bilden av Lovisa Gymnasium. En ståtlig byggnad från 1909.

    Och undrade någon till minnet av vad eller vem stenen i parken invid skolan har rests, så är det för att hedra Verner Weckman. Född i Lovisa 1882. Tog Finlands första olympiska guldmedalj i brottning. Sådana kändisar kan min hemstad stoltsera med 🙂

    Sedan till en helt annan sak.
    Jag brukar ibland köra med dagens fråga.
    I dag lyder den: Skrämmer du ibland dig själv?

    Man kan se sig i spegeln och bli skrämd, javisst.
    Men för min del handlar det ofta om att jag tappar något i golvet och blir jätteskrämd av smällen eller den lilla knäppen 😂 Eller i dag när jag lade in en diskad bricka i torkskåpet och den ramlade på plats där med en liten skräll. Huu så jag hoppade till!

    Var aldrig för sträng mot dig själv!

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Så här kan en sida i min dagbok se ut innan jag börjar skriva. Jag skriver ju något, nästan varje dag, sedan 1976. Så i slutet av januari nästa år fyller min dagbok 50 år!

    Det kom ett dödsbud igår morse. En god vän hade helt plötsligt gått bort.
    Sådant får mig alltid att reflektera över mitt eget liv och livet för mina nära och kära.
    Vi vet aldrig när vi ses för sista gången, när vi ringt det sista samtalet, sagt de sista orden.
    Men ofta tänker jag att det kanske är lika bra så. Att inget veta.

    Hade mycket jobb i dag och förde med syrran vår mamma till vårdcentralen där en svullnad i benet ska skötas kontinuerligt. Vi har nu hopp om att hon ska få den vården hemma, för det blir tungt för en 91 år gammal person att ”ränna iväg” titt som tätt, och även för mig och min syster blir vardagen ett enda stort pussel av klockslag.

    Bilden tog jag på min kvällspromenad. Gatan heter Långgränd. Jag går, namnet till trots, inga långa sträckor och idag hade jag stavarna med. Huvudsaken är att jag kommer ut en sväng. Jag deltar i utmaningen Hälsostegen, men ribban har jag lagt väldigt lågt för jag tillåter mig inte längre känna mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag är bra på mycket 😀

    Heja mig och heja även dig som läser det här. Var aldrig sträng mot dig själv 🙏!

    Glad måndag, 06-10-2025

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Nu är det rätt blött och grått där ute, men stormen Amy verkar inte ha nått oss.
    Ser ut att vara +10 grader också så det känns bra.
    Bjuder på några vitsar. Tror att den första ingick i tidningen Kuriren och den andra bilden är från Hemmets Journal.

    Dagen går i jobbets tecken. Lite vikariat med textredigering och sånt.

    Igår var jag på en liten tur med kameran och tog foton av olika byggnader och minnesmärken i stan. Det var ingen lång promenad för jag får jätteont i ryggen då jag går. Men jag är med i Folkhälsans kampanj Hälsostegen för oktober månad. Det blir nog inga rekord den här hösten. Men jag fick lite frisk luft och nya bilder för bloggen i alla fall. Nästa gång tar jag stavarna med som stöd.

    Skyltsöndag och foton från veckan

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    För en vecka sedan paddlade dessa personer på Lovisaviken. Det var inte särskilt varmt och det blåste också, och de fick samsas med stora flockar av gäss.

    Det är Nacka-Åke som uppmanar oss att visa vad vi sett via vår fotolins under veckan.

    Ett par timmar senare hade vinden mojnat och det såg ut så här vid gångbron.

    Duger ju lite som skyltsöndagsbidrag också detta. Varje år kommer det någon ny smak på Annas pepparkakor och gillar man dem blir man besviken då de inte längre finns att få följande år. Så gick det för att par år sedan då jag hade hittat en favorit med chili.

    Erbjudande! Bomullsstrumpor (puuvillasukat) som inte spänner (kiristämättömät). Femton euro för enett knippe som innehåller tre par (kolme paria).

    Hos Christian hittar du några roliga skyltar i dag, och många andra bloggvänner är också med i utmaningen.

    Sol över skördefest, och lokal litteratur

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Det ligger stort arbete bakom evenemang som det som arrangerades på torget i går. Temat för First Friday i oktober var skördefest och den kallades den här gången Farmfest. Se bara hur ett par av många företagare ordnat sina bord.

    I bakgrunden uppträder en artist med sång på en estrad.

    Vädret gynnade lyckligtvis evenemanget. Hur trist hade det inte varit med regn och blåst?
    Höbalar, traktorer, lokalt producerat, och förstås även lite godis från fabrik.

    Dagens traktorer och andra maskiner är stora, och den här är ändå inte ens den största i världen 😀 Till höger syns en liten cykel. Den är min ❤

    I går blev jag tvungen att göra ett av de tusentals val människan står inför varje vecka. Prioriterade jobbet med Farmfesten, men valde sedan bastun framom Tors match. Om jag inte hade bastat igår hade jag varit tvungen att stiga upp 8.30 för att hinna duscha och tvätta håret före det jobb jag hade i dag. Och då var valet inte svårt. Jag kollade Tors match hemma via nätet. Tyvärr blev det femte förlusten. Laget spelar inte dåligt, men 4–5 skrevs siffrorna denna gång 😦

    Jobbet i dag var bokcaféet där vår lokala profil Eddie Bruce presenterade sin senaste bok. Uppskattningsvis hundra personer hade kommit till Café Esplanad för att lyssna och ställa frågor.
    Nu har också jag en signerad bok och det är underbart med dokumenterad lokalhistoria.

    Vi lär ska vara extra bra på att dokumentera Lovisa. Genom åren har många böcker getts ut, det finns foton och smalfilmer sparade och fler böcker är på gång.

    Jag tycker själv att min blogg är ett slags dokumentation, men den kanske får värde först efter många år, om den får finnas kvar på nätet. Bilder som tagits inom de senaste femton åren är ju inte precis historiska 🙂 Men de finns sparade hemma hos mig på extern hårdskiva, på cd-skivor och usb-pinnar. Inga vattentäta metoder, men bättre än inget alls.

    Sedan kan jag också bli glad av något så enkelt som en ny bordskalender för 2026. Den är nu införskaffad.
    Nu kan jag börja skriva in sådant som jag ska göra och komma ihåg, men som sker först på nästa års sida.
    Papperskalender ska det vara, i första hand!

    Fem en fredag – NUET

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Det är i nuet vi ska försöka leva, och jag är glad för att kunna visa denna bild.
    Den är svaret på en av frågorna hos Elisamatilda. Fem en fredag handlar om NUET.

    Vad jag ser just nu? Svar: Detta underbara höstväder med grönskan som hänger kvar, solen som lyser från en blå himmel. Det är NUET det.

    Vad hör du just nu?
    Mestadels tystnad, som ett sus i öronen. Men också enstaka bilar som rullar förbi på gatan utanför. Personbilar och även något transportfordon.

    Vad ser du just nu?
    Eftersom det är mitt på dagen och jag sitter vid datorn, ser jag inte på teve utan rakt mot datorskärmen. Men vänder jag blicken bara en aning till höger ser jag parken och gatan utanför mitt hem ❤

    Vad har du för reflektion från idag?
    Att jag hade sovmorgon och faktiskt låg i sängen till cirka klockan 10. Men jag sov inte så jättebra, jag hade en massa konstiga drömmar.

    Vad känns viktigt för dig just nu?
    Att jag har vänner, och såsom det känns, att hälsan just nu är helt ok. Att solen lyser ger mig styrka i vardagen och att jag har lagom med sysselsättning så att jag ensam klarar mina levnadskostnader.

    Vad har du gjort idag som du är nöjd med?
    Dagen är ju inte särskilt gammal än, så jag hoppas det kommer fler saker att vara nöjd med. Men jag har redan svarat på mejl och Messenger som har med kommande veckors träffar och uppdrag att göra.

    I eftermiddag och i kväll firas så kallad farmfest på Lovisa torg. Det är en del av evenemanget First Friday. Första fredagen i varje månad håller affärerna i stan öppet lite längre än vanligt, och vid sidan av det ordnas olika temafester. Nu är det skördetider och lokala producenter kommer till torget för att sälja sina varor. Skulle vara trevligt om det fina vädret höll i sig!

    Och så har Tor innebandymatch, dit jag eventuellt också hinner.

    Överraskningsgåva!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Min syster har sedan många årtionden tillbaka en brevvän i Österbotten. De skriver sånt som vi kallar riktiga brev, som skickas med posten i kuvert och inte via mejl. Denna kvinna i Österbotten har en fantastiskt fin handstil, vilket min syster också har, men hon skriver ibland breven på dator. De sätts sedan ändå i kuvert och de här kuverten förses med fina klistermärken.

    Brevvännen är också en hejare på att skapa personliga, handgjorda, vackra kort till födelsedagar, påsk, jul och andra högtider.

    Då jag fick se klistermärken som hon hade köpt blev jag ju grön av avund och som den 4-åring jag är deklarerade jag bestämt för min syster att sådana vill jag också ha. Jag skulle ta reda på varifrån jag kunde köpa sådana.

    Men döm om min stora glädje och förvåning då jag idag fick några ark som brevvännen hade sänt till min syster ❤ och med tanke på mig. Som tack sände vi ett foto via Whatsapp där jag höll märkena i min hand och log så brett som jag nu bara kan le 😁(fast nä, så där kan jag inte le, att tänderna syns).

    I morgon har jag sovmorgon och det behövs. Fyra dagar har jag jobbat intensivt och det känns i ryggen.

    Idag var det åter mamma-handla-dosera mediciner-dag, och dessutom gjorde jag ett inledande jobb för ett kommande reportage.

    Slutet av veckan borde vara LITE lugnare.
    Hur brådis blir det månne sedan då jag blir pensionär på riktigt 🤔😂