Författare: Carita Liljendahl

Fem en fredag, Old school

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Bilden har inget med inlägget att göra, men är förra fredagens restaurangmat. Fyllas Chicken Sandwich, en favorit i repris.

Jag har haft lite problem med WordPress och det är inte kul. Ibland måste jag logga in på nytt varje gång jag skriver en kommentar hos vissa av mina bloggvänner, även sådana som också har WordPress.

Sedan funkar WP inte alltid klanderfritt med Chrome och då måste jag byta till Firefox. Har någon annan av er som använder WP liknande problem?

Nu ska jag försöka svara på Elisas fredagsfrågor där temat är Old school. Dom är inte direkt lätta, men det får bli ”vet inte, eller minns inte” som svar då det är just så.

När hyrde du senast en film?
Oj, det var många år sedan och jag minns inte vilken film det var heller.

När ringde du senast för att beställa något?
Minns inte det heller. En del samtal blir det ju för att reda ut fakturor och adressändringar och sånt, men jag har inte beställt nån grej via telefon på länge.

När skrev du senast ett handskrivet brev?
Blir inte ofta brev, men rätt många vykort och andra kort med lite längre texter än bara en hälsning.

Vem känner du som fortfarande har hemtelefon?
Mamma och nog en del andra också, men de är kopplade till mobila telefonnummer.

När faxade du senast ett dokument?
Minns inte det heller. Men i slutet av 1990-talet då jag träffade min blivande make, ex-make i dag, bodde han i Sverige och jag i Finland. Då faxade vi ibland mellan våra jobb, för då var inte mejlen ännu helt vanlig. Vi kom överens om klockslag då vi skulle stå vid faxen så att inte någon annan från våra jobb skulle komma över våra brev 🙂

Hur galet som helst, trädgårdstrollet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Trädgårdstrollet innan hon igår var hos frissan och fick topparna klippta 😀

I dag har det varit full rulle från nio till 17.30. Först förbereda tidningen för 5 september, sedan ha första sitsen med nya chefredaktören Marit. Vi jobbade intensivt fyra timmar. Tiden bara flög iväg.

Marit hämtade med sig två kakbitar från Café Favorit, och det blev en god inledning på jobbet. Än har vi mycket kvar att gå igenom men vi har en månad på oss.

Sedan var det vanliga rutinen med att hjälpa mamma. Mataffären och apoteket.

På sikt ska det bli skönt att inte ha minutschema.

LHH, Villa Unelma, ett hus som en dröm

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Villa Unelma, fritt översatt Drömvillan, ligger vid Lappträskvägen i Skinnarby. Huset bjöd på starka upplevelser. Mycket färg och glädje, gästfrihet, konstverk och allehanda personliga lösningar.

En gårdsbyggnad där gäster kan övernatta sommartid, här har nyligen byggts in ett gästrum. Och vilka härliga åkrar, ängar, vidder och slätter som kan beskådas från gården ❤

Troligen en gammal ladugård.

Uppe på samma byggnad fanns kanske en höskulle? Nu är där Annis och Aarnes galleri, en plats för konstverk av olika slag.

I köket samlar Aarne och Anni sina gäster till temamiddagar. Varje rum i hemmet har sin stil. Köket ska vara en plats där man har roligt.

Sovrummet är i sin tur en plats som manar till lugn, här varvar man ner.

Bilderna får tala för sig själva. Det ligger lite Pippi Långstrump- och Villa Villekulla-stämning över Villa Unelma. Jag gjorde en intervju med paret Anni & Aarne och den publiceras i Nya Östis den 29 augusti.

Hallen, husets entré, ofta även tambur kallad.

Det blev bra, dagböckerna fick plats!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.

Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.

Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…

… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.

Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.

LHH, Villi Kanala, vintage och lantlig charm

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Här fanns för länge sedan en lantbod, en liten affär på landet. Senare blev det ett museum för gamla förpackningar, alltså butiken såg ut som förr men allt som fanns på hyllorna var inte till salu. Sedan flyttades butiksmuseet till en annan byggnad och nu finns livestyle-affären Villi Kanala här. Några små rum är fyllda av vintagesaker.

Jag visar senare bilder från Kauppiaantalo, som är hemmet för ägarna till den här affären.

Byggnaderna ligger ute på landet, i Skinnarby som hör till Pernå och Pernå är en del av Lovisa.
Den här dagen blåste det mycket över de öppna åkrarna och vidderna. Härligt väder, men det gällde att hålla i hatten om man hade en sådan 🙂

Varje pryl är försedd med en vacker liten vit prislapp och de flesta priserna är helt överkomliga.

Glad måndag! 26-08-2024

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Gott folk, det är sista måndagen i augusti månad! Hoppas den blir glad och fin för er alla.
Alla dagar är inte glada dagar, och då kan det hända att något trist inträffar just i dag. Men Glad måndag föddes genom tiderna eftersom måndagen rätt allmänt sett upplevs som en jobbig dag av många, då helgen är förbi och vardagen tar vid.

Men även vardagar och måndagar kan ha sina guldkanter. Det gäller att se det stora i det lilla, eller det lilla i det stora. Varje dag har något fint i sig ❤

Den här fina blomsteruppsättningen fanns utanför Café Saltbodan under Lovisa Historiska Hus-helgen.

Grattis pappa ❤ på 100-årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Börje Bertel Ernfrid Lindblom, i dag skulle du, min pappa, ha fyllt 100 år. Det är få förunnat att få leva så länge, så du kanske inte hade blivit 100 år ändå.

För tidigt lämnade du oss då du var bara femtiofyra år gammal. Jag skulle fylla sexton den våren.

Det är många frågor vi aldrig fått svar på. Var du sjuk på något sätt, varför ville du inte fortsätta leva? Jag har för länge sedan accepterat att det finns många frågor som aldrig får svar, angående ditt beslut men även angående mycket annat i livet. Men sorgen och saknaden finns alltid där. Sorgen ändrar skepnad med tiden, men saknad är du kära pappa, alla dagar sedan den nionde april 1978.

Lovisadagen firar vi den 25 augusti. Vår mamma, din hustru som fyllde 90 nu i somras, sätter alltid ut Finlands flagga vid sin trappa den dagen. I dag blev det blommor vid ditt foto på ett bord hemma hos henne och du fick tre buketter till graven. En av din hustru och en av dina två döttrar.

Tagetesen och murgrönan som vi hade planterat tidigare i våras stod sig fortfarande fina. Några violer från fjolåret hade också stuckit sig upp ❤

Grattis på 100-årsdagen i dag den 25 augusti 2024! Alltid älskad, alltid saknad ❤

Skyltsöndag med blandat från LHH

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Ännu i dag har vi ”vipinää ja vilskettä” (översatt från finska, ungefär ”fart och fläkt”) i lilla kära Lovisa. Här pågår Lovisa Historiska Hus, som firar 20-års jubileum.

I de öppna husen kan besökarna hitta den här skylten, som talar sitt tydliga vänliga språk.

Utmaningen Skyltsöndag uppfanns genom tiderna av bloggaren Pumita, men BP med Konst eller Konstigt håller i trådarna nuförtiden och hos henne hittas länkar till många andra som är med och visar skyltar om söndagar.

I Karlskronabulevardens park, ligger nästan granne med huset där jag bor, finns hantverkare av olika slag. Även företagare som säljer delikatesser av olika slag.

Här fanns för länge sedan Helgas vandrarhem. Nu driver två systrar ett café här och det har blivit mäkta populärt. Där är ofta trångt och saligheten, och speciellt nu under LHH har alla cafeterior och restauranger många gäster i Lovisa. Därför bra att man kan köpa med sig godelimanger hem.

Den här skapelsen, ett horn fyllt med en hallonblandning och några äkta bär, var inte för söt. Mycket fräsch och den smakade gott ute på mammas gård efter att syrran och jag travat runt på stan.

Jag hoppas hinna besöka några hus till under dagen. Steg upp klockan åtta och ser från paradplats när besökarna anländer till Mariegatan och parkerna kring den.

Så här fin är Mariegatans park utanför huset där jag bor. Jag bor längst borta till höger. Ungefär där som den grå bilen står.

Lovisa Historiska Hus, tjugo år!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett av de nya objekten på Lovisa Historiska Hus är Villa Sofia. Huset har visats förr, vill jag minnas, men hade då annan ägare.

Efter en hel dag utomhus i dag, från 9.30 till 17.30 är jag ganska trött, men jag fixade ändå alla foton som jag tog i dag och ska försöka orka ut också imorgon på en runda. Många foton blir det för bloggarkivet, och sånt som är för sent för att marknadsföra evenemanget i sig eftersom det pågår bara detta veckoslut, 24–25 augusti.

Vill ändå visa några foton i dag 🙂

För riktigt länge sedan fanns här Köpbackas bybutik. Trist är det att så många små butiker dött ut. Minns att vi hade en mjölkaffär när jag var barn. Den låg hundra meter från vårt hem. Nu är det de stora marketarna som tagit över.

Härligt då gamla spisar bevarats.

Keramikblickfång på gården.

Utsikt över Köpbackas och Räfsbys åkrar.

Lugnet före rusningen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Man brukar ju säga att det är lugnet före stormen, och nog för att det blåst ganska mycket i dag, men inför Lovisa Historiska Hus vill jag ändå säga att vi nu har lugnt här och imorgon rusning.

Föga anade jag ifjol att jag skulle komma att bo vid en av gatorna där det händer mycket. På Mariegatan brukar det vimla av människor, dels för att gatan ligger centralt, dels för att många tar sig från Delikatessparken på angränsande Karlskronabulevarden till de öppna gamla husen. Många av dem ligger i gamla stan. Men många finns också på andra platser runtom Lovisa och ute i byarna.

Mariegatan – folktom på fredagseftermiddagen. Det som vittnar om att LHH arrangeras under helgen är de röda stolparna och banden av plast som visar att här får man inte parkera. En trafikskylt avtäcks imorgon.

I Karlskronabulevardens park vimlar det imorgon och på söndag av försäljare och köpare. Eftersom jag bor i gula huset längst borta till höger har jag inte lång väg till vimlet. Jag har ju alltid älskat detta evenemang, under några år var jag med och fotograferade husen till en mässtidning, och nu får jag vara här helt på paradplats 🙂

Det har fixats och målats, städats och sopats både här och där de senaste dagarna. Till Lovisa anländer ju ändå tiotusen personer, eller fler, under bara ett par dagar. Men det finns en del lite bortglömda hus som förfaller och som ligger centralt i staden. På Drottninggatans trottoar finns fina visdomsord målade på trottoaren, men kanske det här trädet hade kunnat klippas bort? Eller är det ändå charmen med vår lilla stad, att allt inte är så perfekt?